Weird Science
Damages lyfter – men flyger långt under första säsongens storhet

2009-01-30  

Visst blev det ett nervkittlande slut på senaste avsnittet av Damages. För första gången fick man åtminstone lite av den där hisnande bitarna-faller-på-plats-men-kanske-ändå-inte-känslan som första säsongen var så generös med.

Samtidigt är det uppenbart att säsongen svajar på fler ställen än bara i den övergripande story-arcen.

För det första: Ellen! Vi förväntas vara nyfikna på hur hennes undercover-arbete och märkliga skottlossning sex månader in i framtiden ska sluta, samtidigt som vi aldrig påminns om varför vi ska sympatisera med henne. Medan hon var den första säsongens känslomässiga epicentrum har hon nu reducerats till en bikaraktär. En bikaraktär som dessutom står på kö bakom Marcia Gay Hardens och Pattis son i väntan på uppmärksamhet.

För det andra: är det inte lite väl klichémässiga skurkar som dykt upp? Onda företags-vd:ar som skrockar övertydligt och drar billiga skämt på golfbanan. Det stora med Ted Dansons Frobisher var ju att man gillade karln, stundtals lika ömt som inför en förvirrad brorson.

Det tredje problemet, vilket är det absolut största och förmodligen roten till denna urspårade andra säsong, är hur illa skrivet allting är. En styltig, förutsägbar dialog som stundtals får de vanligtvis så skarpa skådisarna att fastna i illa placerade konstpauser och fumlande minspel.

Det har under de första tre avsnitten av denna säsong varit oklart om en fortsättning ens varit värd att följa. När nu William Hurts oklara sympatier och ständiga lojalitetssvägningar uppenbarade sig som seriens huvudgåta fick man åtminstone tillräckligt med belöning för att orka titta säsongen ut.

[2009-01-30 20:31]
soffpotät

Apropå dåliga manus i år så såg jag flera bloggrecensioner som tyckte att Screenwriters’ Guild borde fortsatt strejka under överskådlig tid. Nu hade de som skrev så sett 2×2 timmar av ”The Last Templar” och nu har jag också gjort det. Jag förstår recensionerna. 2000-talets dummaste tv-produktion hittills.

[2009-02-01 10:21]
Henke

Så uselt som du försöker få Damages att framstå är det ju inte. Visst, den första säsongen var grym på alla sätt, men jag tycker ändå att säsong två är helt OK. Jag tycker att storyn är rätt spännande och ser fram emot att de kommande avsnitten. Ibland är ju ni lika snabba med att döma ut serier som osäkra tonåringar. Och dåligt skrivet? Kanske, men har du sett Prison Break eller Heroes någon gång? Som TV-underhållning – och mer är det inte – är Damages helt OK.

Helt off topic kan jag säga att jag – efter rekommendationer från er twitter-sida – tagit mig igenom brittiska Unforgiven. Det är verkligen en bra och gripande miniserie. Tack för tipset!

[2009-02-01 16:26]
Konrad Olsson

Henke: har jag sagt att det är uselt? Jag gillar ju serien, och älskade verkligen första säsongen, varför jag finner det intressant att undersöka vad det är som svajar just nu. Det är fortfarande odefinierbart bra, men lika bra är det inte.

[2009-02-09 11:39]
annika

Zzzzzzzzzzz…du skriver lika dant om alla serier! Lite variation tack!!!

[2009-02-13 13:08]
Nilo

Damages borde varit en miniserie på typ 6 avsnitt.
Bra manus, bra karaktärer, bra skådisar. Men irriterande klippt med alla återkommande hiss-plings sekvenser etc. Och slutet på säsong ett blev som en film som till varje pris måste få en uppföljare.
Jag fortsätter kolla S2, men är redan nu galet utled på att stirra in i Ellens psykopat-halvslutna ögon. Hennes karaktär tvärdog.