Weird Science
Den gränslösa drömmen om Amerika

2010-03-25  

Ibland när jag varit uttråkad har det hänt att jag fastnat framför det televiserade säljargumentet för en polisstat som kallas för Gränsbevakarna USA på Kanal 5; stridspittsteve för människor som vill fortsätta prenumerera på åsikten att allt utanför Amerikas gränser ska hållas kvar precis just där.

Det är ett rätt roligt program där xenofobin pendlar mellan livsfarlig och bara fnissretande spydig. Som när den schweiziska magdansösen försöker ta sig genom tullen utan papper men med en generös klyfta som lämnar noll och inget till fantasin. Amerikanska myndigheter låter sig dock inte förblindas av så skändliga fresterskor: »Something seems amiss with this Swiss miss«, konstaterar berättarrösten.

Det måste vara väldigt svårt att göra dikt av sådana tillfällen, när verkligheten liksom överträffar allt annat. Det är redan så att man bara väntar på att Steve Carrell ska snubbla in i bild om ett par sekunder. Så hur ska man driva med Department of Homeland Security-mobbarna, den verksamhet som i New Liberal beskrevs som »en napp som kostar amerikanerna 40 miljarder dollar om året«, utan att sparka in varenda öppen dörr?

Comedy Central löser det hyfsat bra med Ugly Americans, en animerad satir slash fabel där invandrarna inte kommer från andra länder utan från andra mytologier, verkligheter och universum: en kvinna med tolv bröst och munnen mellan benen, eller en grip som skiter på öppen gata och ropar »Suck my balls! « till folk på trottoarerna.

Groteskt? Jag har bara börjat.

Runt varje hörn väntar fysisk schtick, inte sällan med ordvitsande påföljd. Som när zombien får en sönderruttnad hamstringsmuskel avsliten under en massagestund och tjuter, »This place is a rip-off!«

Serien handlar om Mark Lilly, en slipssnärjd socialarbetare i New York som ska integrera de här främmande elementen i det amerikanska samhället. Men samtidigt flåsas han i nacken av en demonisk (jo, bokstavligt talat) myndighetsman som vill jaga ner varenda invandrare och skicka tillbaka dem därifrån de kom. Samtidigt som han försöker lappa ihop förhållandet med flickvännen som är Djävulens avkomma (igen, bokstavligt talat).

Jag inser nu när jag läser igenom det här att serien inte låter särskilt rolig någonstans.

Men det är den.

Allt i Ugly Americans är utfört i en retrotecknad 1950-talsstil – jag inbillar mig att om man kisar tillräckligt mycket kan man ana rasterpunkterna – som passar seriens sci fi-/horrorfebriga verklighet utmärkt. Och det finns en underbar scen där man diskuterar skillnaden mellan Den Långsamma, Sarkastiska Applåden och Den Långsamma Applåden Som Sakta Byggs Upp Till En Rungande Applåd Och Som Populariserades i Filmer På 1980-talet (mina kapitäler).

Det är då man ser humorhantverket hos skaparen David M Stern – tvillingbrorsa med Daniel Stern och författare till flera klassiska Simpsons-avsnitt, bland annat det när Homer hamnar på torken (Duffless).

De nivåerna når han såklart inte här, även om såväl Simpsons som Dilbert och Seth MacFarlanes alla nutida-USA-gycklande serier ligger nära som referenser.

Med tiden hoppas jag att Ugly Americans kan växa och bli mer än bara den sammansatta kropp av halvt komposterade delar den är så lätt att avfärda som efter ett första avsnitt.

[2010-03-25 23:17]
hp

Good shit. Doftade en hel del futurama. Får se hur det utvecklas.

[2010-03-26 00:55]
Martin

Har inte hunnit se den än, ska försöka hinna ikapp i helgen.

Om folk tycker att estetiken verkar bekant kan jag meddela att serien är animerad av Augenblick Studios, samma gäng som gjorde Superjail! och de animerade inslagen i Wonder Showzen.

[2010-03-26 10:13]
Johan

Har sågats rätt rejält i USA och på din beskrivning låter det inte direkt roligt. Ordvitsarna låter horribla, tror jag avstår.

[2010-03-26 10:58]
Julia

Jag tycker nog visst att det låter som att det kan vara roligt. Men jag är en sucker för ordvitsar och absurditeter.

[2010-03-26 11:40]
Marre

Låter astrist, men är det bara tillräckligt PK så kommer vissa att tvinga sig själva att skratta.

[2010-03-26 23:36]
J

Gränsbevakarnas bästa story var när tullarna i Buffalo misstänkte att en man bar på mer kontanter än tillåtet. Efter en kontrollräkning av de olika valutorna visade det sig att han inte hade överskridit nån gräns. Då hade det gått cirka 5 minuters tv-tid.