Weird Science
Tio uppfyllande tankar om Avatar 3D

2009-12-22  

avatr1. Min kusin Sabine i Connecticut, projektledare, mamma, 50+, uppdaterade nyss sin Facebook-status till »Go see AVATAR!! What an experience!!«¬†Det är därför Avatar är en game changer: den har en bred publik av vanliga människor – lite på samma sätt som T2, som ju på sin tid gjorde specialeffekterna till ett fristående försäljningsargument igen. Kommer ni ihåg att tekniken då kallades »morphing«? Det¬†öppnade dörren för den ocean av hisnande skönhet och frånstötande skit som nu kallas »CGI« – en ganska meningslös term om man beaktar vidden på vad den ska rymma, inklusive Avatar. Vi kommer raskt att behöva en ny mainstreamvokabulär. I den mer specialiserade världen av actionfilmer och genreunderhållning har ribban direkt höjts på både kort och lång sikt. Avatar är måttet på vad som går att köpa för pengar och sedan kränga ut just nu – och det är dyrt, så det kommer att ta ett tag före revolutionen kommer. Spektakulär fantasiunderhållning kommer att ligga i täten. Jag kan rapportera att mina förväntningar på Guillermo del Toros Mountains of Madness har stigit något extremt. Men redan om 18 eller 36 månader är animationsteknologin och motion capturen (eller vad det nu är Cameron använder) mycket billigare, och publiken mer 3D-van. Då har hela spelplanen förändrats för alla och ja, kanske representerar det här tillsammans med digital distribution och globala premiärer biografbranschens räddning.

2. Det visuella berättandet i Avatar, som bild för bild verkligen är jättevacker, är däremot inte särskilt hisnande eller alls överraskande för en publik som intresserar sig för genrefilmer, avancerad animation och dataspel. Jag kom på mig själv med att tänka »åh, det här är verkligen snyggt, lite som den där EVE Online-trailern som jag älskar«. Bilderna på duken är pretty much exakt vad vi genre-konsumenter redan i årtionden föreställt oss i fantasin, även om de förstås inte brukar vara fullt lika spot-on utanför skallen. Det finns liksom redan en visuell grammatik för hur man hanterar space marines (cue Warhammer 40k by way of Starship Troopers) eller för hur rymd- och djungelfantasy ska kännas (lite Le Guin, lite Fantasia). Men trots bristen på nyheter ska Cameron ha en eloge för sitt casual sätt att bara totalt lyckas med grejer som mechas och drakar. Och för de små, genomtänkta detaljerna (brandsläckare på väggen i cockpit, kroppsspråket hos drakflygarna). Förstå mig rätt – det här är beröm: han har kanske inte presenterat nåt nytt men han har fullbordat det gamla.

3. Berättelsen följer till punkt och pricka den klassiska strukturen i tusentals vakna-upp-till-en-magisk-verklighet-berättelser. Det här är Matrix, eller Garth Nixs Sabriel, eller för den delen T2: vardagsvärlden etableras, den magiska världens existens avslöjas, dess betydelse omvärderas, en konflikt eller uppstår mellan världarna där de ofta konkret sammanblandas, resolution. Det är därför det känns lite tråkigt också när det är spännande – för att jag såg den här filmen nyligen, och den hette Stardust. Jag raljerar, men ni fattar.

4. Å andra sidan, vilken berättelse vore bättre lämpad för att demonstrera en »ny«¬†teknik? Det är inte en slump att manuset är fullt med karaktärer som spionerar på varann, tittar på videodagböcker och skärmar och hjärnscannar och rituellt hälsar på varann med orden »jag ser dig«. Filmens sista bild bekräftar förstås att det är just det det hela tiden har handlat om: en ny blick, bättre ögon. Och där sitter vi med brillorna på, lätt åksjuka, och inser om vi inte är höga på spektaklet att vi precis har betalat 150 spänn för att titta på en, typ, glorifierad Sony Bravia-reklam.

5. Avatar levererar sense of wonder. Det gör den. Särskilt i flygsekvenserna.

6. Den visuella rikedomen tar upp så mycket processorkraft att det är svårt att få grepp om det politiska innehållet, som jag misstänker är övertydligt och möjligen naivt. Det ekologiska budskapet är självklart starkt, liksom kritiken av en resurskolonial utrikespolitik. Men det finns nåt lite konstigt och intressant i det också. Jag blev väldigt förvånad över hur starkt berättelsen i slutstriden fokaliseras till aliensen – eller snarare, hur detta faktum att synvinkeln är deras tillåts dehumanisera de mänskliga soldaterna, som slaktas så det står härliga till. Får man det i en film från ett krigförande USA? Sedan kom jag på att de inte är amerikansk militär, de är military contractors hos ett privat företag, Blackwater-snubbar. Jag tror att den detaljen gör det mycket mer acceptabelt att kritisera verksamheten. Fast hade jag varit republikan och ur en militär familj hade jag nog kanske valt att lämna salongen mot slutet – trots att Quaritch sannolikt är den hårdaste first recon-veteranen i Amerikansk filmhistoria. Det bästa är när hela hans arm har fattat eld och han bara fortsätter, tralala, som om inget hade hänt.

7. Några av krigs- och flyktingbilderna på aliensen är gripande på ett sätt som motsvarande bilder på människor i ett specifikt etniskt och kulturellt jordiskt kontext kanske inte skulle vara. Den politiska agendan är uppenbar men man känner sig inte lika smutsig som när en trivial actionfilm passar på och slänger in lite bilder på tex lidande palestinska eller somaliska familjer. (Även om man sympatiserar politiskt sitter man ju och skäms för att man har valt att lägga sin energi på en actionfilm i stället för nåt slags verklig handling). Å andra sidan kände jag mig manipulerad av att Na’vi-folket har samma erogena zoner som människor – dvs gillar att kyssas – och också gråter av rörelse. Varför skulle de det, på en främmande planet med annars så igenomtänkt creature design? Jo, för att publiken ska förstå att det är synd om dem fast de inte är som oss. Och det kan vi väl hantera även om de så skulle uttrycka sorg genom att spruta slem från under naglarna? Nähä. Tack för förtroendet.

8. Skådespeleriet är väldigt bra. Överallt. Jag upprepar att jag inte vet nånting om tekniken bakom filmen men jag antar att det vore oekonomiskt att animera ansiktena utan nåt slags motion capture i botten, och det fungerar fruktansvärt bra. Det finns inte heller något uncanny valley-problem över huvud taget: man köper för filmens ändamål att allt levande är levande. Avatar får Beowulf att se ut som den där Carpenters-filmen med stop-motion Barbie-dockor.

9. Under allt det uppenbart symboliska och visuellt mättade ligger det nånting genuint intressant och kämpar om luft, och det är det som gör att jag tänker se om Avatar: den handlar i grunden om virtualitet och identitet, om transhumanism och om kollektiva medvetanden av den typ som vissa människor menar att internet redan representerar. Huvudpersonen är ett slags reboot-standin för sin döde bror; hans medvetande laddas upp och ner i en lånad kropp; aliensen delar medvetande med andra varelser, sin planet och varandra…¬† Det är inte de existentiella frågorna från Asimovs Stiftelse eller ens the Borg, det här är frågorna från Dollhouse – fabler för vår tid, för våra rädslor och förändringar. Och om Avatar visar sig ha bärkraft utöver sin mäktiga yta lär det bero på att den är en hoppfull saga om teknologins förenande möjligheter.

10. Jag såg filmen i lördags. Det var skönt med snön och den tysta staden efteråt, jag ville helst det skulle vara tyst och så mådde jag lite dåligt av all input (det var också då jag rafsade ner de nio punkterna ovan på en lapp, för att inte huvudet skulle sprängas). På södagen hade jag glömt hela filmen och kom först på kvällen ihåg att jag sett den. Just nu känns det som att den är inkapslad i min hjärna, helt separat från all annan erfarenhet. Det kan bero på att den är ett fantastiskt mästerverk på ett nytt språk som utmanar min kognitiva kapacitet. Eller så kan det bero på att den består av spunnet socker. Det enda som kvarstår efter 48 timmar är ett kladdigt avtryck i negativ, ett vagt minne av sötma och illamående. Självklart ska du se den. Men helst med förväntningarna så lågt ställda som möjligt. Då fungerar det, ungefär.

[2009-12-22 10:30]
Gustav

Har svårt att tro att det finns särskilt många saker som på allvar utmanar din kognitiva kapacitet, så risken är väl att spunnet socker-alternativet är det korrekta. Hursomhelst en grym artikel och en perfekt ingång till mitt eget Avatarbesök ikväll – tack!

[2009-12-22 12:31]
plerk

”Och det kan vi väl hantera även om de så skulle uttrycka sorg genom att spruta slem från under naglarna?”

We are not crying, we are vomiting through our eyebealls.
-Kang & Kodos

[2009-12-22 14:18]
Sågen

”Det kan bero på att den är ett fantastiskt mästerverk på ett nytt språk som utmanar min kognitiva kapacitet.”

HAHAHAHAHA!

[2009-12-22 14:52]
Pundaren

När avdankade kändisar dyker upp hos Conan och gör reklam för filmen utan att ens ha medverkat i skiten, vet man att hysterin och massförrvirringen är total.

Avatar är med all sannolikhet en helt fantastisk film, missförstå mig fel, men jag kommer ändå att vänta i ungefär tre år innan jag släpar mig över till mitt lokala cinematek för konsumtion.

Oh. Fy fan vilket helvete, vi cyniska och narcisistiska idioter kommer ha det framöver. Det är Titanic-spektaklet all over, denna gången med troll..

[2009-12-22 15:07]
Sigge

Jag tycker animationerna funkade så länge infödingarna var offscreen, alternativt i ansiktsnärbild, men så fort man fick en helkroppsvinkel av hur tremeterskropparna släntrade omkring med sina svansar så skrek min hjärna oupphörligen ANIMATION!!! och så stördes upplevelsen. Särskilt när den insåg att Sigourney Weavers ansikte monterats fast på en av dem med AfterEffects.

Även manuset haltade, minst sagt. Till att börja med upplever jag Avataruniversumet som förbluffande skissartat, och odetaljrikt, i jämförelse med många av de SF-världar vi är bortskämda med. Visst, Avaterna hade en gud som var ett träd, det förstod vi, det fanns en röd drake som flaxade runt uppe i bergen som var farlig, och vid kusten bodde en systerstam som gillade att rida. Och de var blåa allihop. Men i övrigt? Jo: Dessutom led de allihop av en medfödd hjärnskada som gjorde att de inte kunde utvecklas mentalt, vad de än var med om. De var låsta i ett pendlande mellan två emotionella plan: ett fånflin och ett vredesutbrott. Således var de exakt lika ”goda” i slutet av filmen som i början.

Vilket gör dem något av det manuskonstruktionsmässigt mest oinspirerande och som skapats på vita duken. Ganska snabbt hade jag mer empati för skurken – generalen – eftersom han iaf visade tecken på nånting som påminde _lite_ om ett inre känsloliv, till skillnad från de hjärnskadade smurferna.

Synd alltså, på 300 miljoner dollars, att James Cameron inte hade vett att ta in lite hjälp med manuset. Man kommer inte helt osökt att tänka på George Lucas hybris under arbetet med The Phantome Menace: ”Det här klarar jag själv!!” Jovisst.

[2009-12-22 17:12]
Flemming Hummer

Det är ju en imponerande produktion i 3D, det tilför ju faktiskt något till en sådan här rulle. Historieberättandet och karaktärerna är dock inte särskilt intressanta, ganska mycket Disney-feel på det hela, tyckte jag. Politiskt är det sympatiskt: pro-miljö, pro-urbefolkning, anti-exploatering och anti-imperailsm (och med ungefär det analytiska djupet). Det intressanta förutom produktionen är (som sagt) just att huvudpersonen så totalt går Dansar med Smurfar och vi med honom. Totalt en underhållande film, fast inte särskilt fantastisk på andra plan än de tekniska framstegens.

[2009-12-22 18:20]
Johan N

Tack gode gud för att masspsykosen inte nått WS… Det är sannerligen en rätt tunn röra, men efter att ha sett filmen i fredags var jag inte jättebesviken, det kändes som en halvdan matiné-film för tonåringar. Men jag verkar vara i minoritet, för konsensus i stort (på Imdb m.fl.) verkar vara att den är felfri och typ världens bästa film nånsin, för att, tja.. jag vet inte. Att människor älskar sörjan en masse är mer intressant än själva filmens innehåll IMHO.

[2009-12-22 18:28]
Flemming Hummer

Om jag får vara lite mansgrisig förresten, så var det finaste 3D-ögonblicket för mig när Michelle Rodriguez dök upp i u-ringning – so sweet…

[2009-12-22 21:36]
David

”Skådespeleriet är väldigt bra. Överallt. Jag upprepar att jag inte vet nånting om tekniken bakom filmen men jag antar att det vore oekonomiskt att animera ansiktena utan nåt slags motion capture i botten”

En kamera fångar ansiksrörelser och uttryck under motion capturen, så det är deras skådespeleri även i miner.

[2009-12-23 02:15]
ellen

Jajaja. Vilken bra text Johanna, varför säger ingen det? Så här bör filmkritik se ut. Exemplariskt.

[2009-12-23 12:03]
Flemming Hummer

Bra text ja, jag höll med i mer eller mindre allt.

[2009-12-24 00:03]
Sigge

Verkligen – en fin text! Det borde jag kommenterat ovan. Älskar hur du rör dig mellan olika lager av känslor/associationer. Så här borde fler filmkritiker arbeta. Tack!

[2009-12-25 23:10]
Rebecca

Underbar text Johanna – precis så kände jag med. Jag såg den ikväll. Det var längesen en film fick mig att känna så mycket som den här gjorde. Hoppas nu verkligen att Cameron inte får för sig att göra Avatar – del 2, för det tror jag skulle förstöra mycket av magin jag kände med den här filmen. Det misstaget gjorde de med Matrix där ettans magi totalt hade försvunnit i tvåan och trean och gjorts om till en simpel actionserie istället.

[2009-12-26 14:36]
r

Nu känner jag mig som de där gamla människorna som skriver insändare till DN och frågar vad ”rave” betyder, men jag frågar ändå – vad är ett ”uncanny valley-problem”?

[2009-12-26 14:51]
Bine

Först: Bra text!

Om jag bara hade kunnat låta bli att tänka på Malaco Truly-reklamen hela filmen…

http://www.resume.se/nyheter/2008/07/15/malaco-truly-fantiserar-fr/index.xml

Sen har jag svårt att inte tänka på hur mycket mer jag gillade District 9. Eller att Cameron kunde ha gjort samma film på jorden för (högst) en tiondel av budgeten. Men förutom det så. Självklart kommer jag att se den X antal gånger till. Första (andra) gången troligen under julhelgen. Måste sitta lite närmare.

[2009-12-29 12:41]
Henke

Hej!
Du skriver om ”det politiska innehållet, som jag misstänker är övertydligt och möjligen naivt. Det ekologiska budskapet är självklart starkt, liksom kritiken av en resurskolonial utrikespolitik. … dehumanisera de mänskliga soldaterna, som slaktas så det står härliga till. Får man det i en film från ett krigförande USA? … Den politiska agendan är uppenbar men man känner sig inte lika smutsig som när en trivial actionfilm passar på och slänger in lite bilder på tex lidande palestinska eller somaliska familjer. ”
En seriös fråga – alltså inte med vilje att mucka gräl: Finns det NÅN Hollywoodfilm de senaste tio åren som skulle ha ett republikanskt/konservativt/icke-vänster-perspektiv?
Finns det NÅN film där tex. muslimska terrorister framställs som just terrorister och inte missförstådda, missledda?

[2009-12-29 12:56]
Flemming Hummer

De allra flesta krigsfilmer har ett högerperspektiv. ”Rules of Engagement”, ”Black Hawk Down” och ”We were Solidiers” dök t.ex upp i en veva då det var viktigt att the american public supported the right of the US army att bedriva attackkrig utan skrupler, och propagerar alla för just detta. Klassiker i samma linje är allt ifrån ”Deer Hunter” till Rambo-serien. För att inte tala om äldre filmer. Actionrullar som ”True Lies” målar sedan upp bilden av arbaber som terrorister som är samtidigt farliga och helkorkade.

Sen kan förstås man ju fråga sig vad som är vänster och höger-perspektiv och ännu mera skillnaden konservativ-liberal i mittfåre-USA.

[2009-12-29 21:48]
Henke

Hummer skriver:
”Klassiker i samma linje (dvs ”viktigt att the american public supported the right of the US army att bedriva attackkrig utan skrupler”)är allt ifrån ‚ÄùDeer Hunter‚Äù till Rambo-serien.”

Du har inte sett Deer Hunter, va?

Nån annan som köper Flemming Hummers resonemang?

Då så. Så upprepar vi frågorna:
a)Finns det NÅN Hollywoodfilm DE SENASTE 10 ÅREN som skulle ha ett republikanskt/konservativt/icke-vänster-perspektiv?

b)Finns det NÅN Hollywoodfilm DE SENASTE 10 ÅREN där tex. muslimska terrorister framställs som just muslimska terrorister och inte missförstådda, missledda eller på annat sätt ömkansvärda?

[2009-12-29 22:03]
Flemming Hummer

Visst har jag sett The Deer Hunter. Den är, vad gäller synen på Vietnam-kriget, reaktionär. Jag är knappast ensam om den uppfattningen. Du får nog annars säga vad du menar med republikanskt osv perpektiv, om du nu verkligen vill diskutera detta överhuvudtaget.

[2009-12-29 22:29]
Henke

Deer Hunter reaktionär? Att alla som deltar i kriget mår jävligt dåligt under och efter detta är enligt dig = ”Klassiker (som strävar efter att övertyga den amerikanska publiken om) the right of the US army att bedriva attackkrig utan skrupler”.

Nån som håller med? Annat än Flemming?

Och igen: Finns det NÅN Hollywoodfilm DE SENASTE 10 ÅREN där tex. muslimska terrorister framställs som just muslimska terrorister och inte missförstådda, missledda eller på annat sätt ömkansvärda?

Flemming?

[2009-12-29 23:38]
Flemming Hummer

Det finns tre viktiga delar av The Deer Hunter, som jag ser det. Den innehåller en fin skildring av arbetare i småstad, en reaktionär skildring av Vietnam-kriget, och en skildring av krigets effekt på amerikaner som deltog.

Vad gäller skildringen av kriget menar jag alltså att den är reaktionär, då vi får möta motståndsrörelsen i Vietnam som flinande sadister, som njuter av att tortera amerikaner på olika påhittiga sätt. Deras grymheter emot den egna befolkningen kan sedan bara hindras genom att amerikaner griper in och dödar dem. Detta som en skildring av ett amerikanskt attackkrig som ledde till 2-3 miljoner Vietnamesers död. Detta är, i min bedömning, ett reaktionärt perspektiv på Vietnam-kriget.

Jag tycker att The Deer Hunter är en ganska hyfsad film, inte minst är skådespeleriet fantastiskt. Skildringen av Vietnamkriget hör dock, politiskt sätt, inte till de bättre delarna.

[2010-01-12 11:06]
tz

Jag tycker verkligen inte att creature design i Avatar är särskilt bra. Visst, djuren är snygga, och grymt skickligt modellerade, men de är ju inte det minsta exotiska. Du har hästar (de är utomjordiska, kolla, de har sex ben!), du har någon slags småkatter, du har drakar, du har noshörningar/hammarhajar. Cameron har ju gått haywire med floran, det är tråkigt att han inte kunde göra samma med faunan. Han borde studerat Wayne Barlowes ”Darwin”-bok för lite inspiration.

Dessutom stör jag mig på antropomorfismen hos Na’Vi. Behöver verkligen ”mannen på gatan” ett gäng blåa Keira Knightleys med svans för att känna empati för Na’Vi? Kunde man inte, för en gångs skull, gått lite utanför ramarna och gjort Na’Vi *verkligt* xenomorfa?

Och storyn sen. Herregud. Den vite mannen med samvete(tm) måste styra upp och rädda urbefolkningen. Men det räcker naturligtvis inte med att naturbefolkningen reser sig och av egen kraft slår tillbaka mot dess förtryckare, nejdå, de måste i sin tur räddas av något ÖVERNATURLIGT. För vi vet ju alla att ett enat folk som reser sig mot förtryck aldrig lyckats genomföra något.

Och alla onödiga plot-devices och suspension of beliefs. Vad i hela friden tillför de svävande bergen? Bara den saken provocerar mitt sinne för fysik så till den milda grad att jag direkt kastas ur immersionen och istället blir sur. Varför svävar ingenting annat? Och varför fungerar inga instrument i The Flux, när uppenbarligen Jakes radiogrejer funkar felfritt, och deras avatar-signal aldrig påverkas?

Avatar hade inte gått att rädda med en directors cut, det hade krävts en rewrite.

[2010-01-12 11:09]
tz

Och en sista grej som störde mig något ofantligt:

Sigourney Weavers karaktär sitter, fullt påklädd, i ”Huey-helikoptern” när hon tar en kula i magen. Det blöder.

Piff paff, någon gång mellan den scenen och trädscnen beslutar sig någon för att det bästa att göra med henne är att klä av henne helt naken, och tvätta bort allt blod, sen linda in henne konstnärligt i några små lövrankor som täcker hennes intimare delar. Varför? VARFÖR?

[2010-01-12 13:19]
Morgan Jarl

Bra text Johanna, till att börja med.

Snygg film som andra sak. Jag blev otroligt trött av att se den på 3d och det var på sätt och vis bra att jag sett den som 2D först så jag kunde koncentrera mig på den visuella upplevelsen andra gången – hade ju redan story och sånt avklarat. Sen var de ju fult att de suddiga detaljerna var ikorporerade i 3D:n. Nått jag inte hört folk klaga på men som jag inte gillade. En förgrunden är nått sudigt blur som är en person och i bakgrudnen nått annat. När det är en 2D kamera så är det ju ett sätt att förmedla just djup, men i 3D så blir det bara uppknullat. Men tekniken kommer väll att utväcklas här med så vi får kameror som filmar på olika djup och allt möjligt framöver. Det kan bli hur snyggt som helst.

Hmmm… Det politiska budskapet är ju i vissa delar relativt sympatiskt. Sen finns det ju helt otroligt dumma delar med – Robinson stroyn med en vit snubbe som hjälper infödingarna, att det var tvunget att få övernaturlig hjälp som TZ påpekade (än om jag gillar hela världsmedvetandemetaforen för att verkliggöra Gaia-teorin om vår jord), våldsam lösning istället för en lösning som bygger på diplomati eller pasivt motstånd/civilt motstånd etc

Det som provocerar mig mes (kan ju vara för att jag är en sån hängiven polyamoridebatör just nu)är att det på något konstigtvis hade tvåsamhet (och bondad evig tvåsamhet som inte gick att skilja, syboliserat bårde i drakryttarna och i att hon vart på nått sätt oåterkallerligt tagen när de varit ihopa och bondats) och inte mer inovativa och passande kulturella mönster i en utomjordisk och primitiv kultur som den där. De bor ju för fan i en ända jättestor extended family i ett träd – kan man inte då ha fyra föräldrar för att skapa ett barn, eller öppna sexuella förhållanden, sexualritualer och enbart vänskapsrelationer i övrigt, starkt traditionsbunden könssegregering om den inte sker på utsatta ritualdagar, eller what ever. Men en gammal hederlig kristenpatriakal tvåsamhet är ju aldrig att förkasta i en film ju. Det är ju viktigt att befästa de grundläggande mönsterna i en film som den här. Tänk om folk faktiskt skulle förändra saker som skulle förändra hur vi förhåller oss till varandra.

[2010-01-15 23:00]
August

Vill bara påminna er som tycker att det var fel med våldet i slutet av filmen,Det visar ju typ bara hur mycket aggresiv den mänskliga rasen är, att vår begäran att äga saker kan vara sjukt stor, att vissa är giriga och snåla- filmen har ju bara så sjukt rätt!

[2010-01-24 12:49]
johan,karlskrona

Apropå tekniken är det en bra men beundrande artikel i decembernumret av Wired(17.12)som berättar om allt nytt och fiffigt, borde finnas på deras sida. Jag ska försöka se den i Köpenhamn då alternativet 3d, otextad, inte finns här i småstan.

[2010-01-24 19:25]
David J

Tack för fin recension av Avatar! Jag har ännu inte sett den, men brukar läsa en del recensioner om filmer innan jag ser dem. Ibland inte förstår, för att jag även gillar att totalt överraskas av film man inte vet ett skvatt om.

Väldigt objektivt skrivet, så till vida att man undrar om du tyckte om den eller inte! En tanke jag får när denna film prisats av så oerhört många är ju att den måste ha slagit högsta poäng på mainstream-skalan, vilket i vissas ögon kan vara mindre tilltalande/originellt.

Du nämnde Stardust, den är ju en fantastisk filmatisering av Neil Gaimans roman. Jag tror att det krävs ett starkt manus av ”riktiga” författare för att det ska bli bra filmer. Ta t.ex. alla sci-fi-rullar som baserats på Isaac Asimovs böcker, bra grejer. Jag väntar med spänning på fler filmatiseringar av William Gibsons böcker.