Weird Science
Breaking badass

2009-05-21  

Något av det bästa på teve denna senvår har varit Breaking Bad, avsnitten 9–11. Först de totala stillaståendena i 9 och 10 (utifrån två motsatta håll, först utifrån att Walt trodde sig bara ha dagar eller timmar kvar, sedan utifrån att han fått livet åter), och senast knarkbusiness-comebacken, nu med en helt annan drivkraft än tidigare: desperationen och dödsångesten utbytt mot rastlöshet och existentiellt kickberoende (med, så småningom, en ny 200 000 dollars-operation som förevändning).

Stillaståendet, först. Detta underbart stämningsfullt dröjande stillastående, så karakteristiskt för Breaking Bad. Nästan hela avsnitt 9, 4 Days Out, står stilla, utan bilbatteri långt ut i vildmarken, hettan och torkan svider rakt genom teverutan. Walt alltmer utmattad och uppgiven och blodhostande.

Sedan den anmärkningsvärda kovändningen i skarven mellan detta och avsnitt 10, Over, i och med läkarbeskedet att cancertumören minskat med 80 procent och ett tillfrisknande börjar ligga inom räckhåll. Nästan som ett kollage i ett transparent lager ovanpå i övrigt historiedrivande scener gestaltas hur Walts försiktiga glädje överskuggas av förvirring, oförmåga att reda ut sina känslor, svårighet att umgås med familjen.

Festsekvensen där han häller i sin son tequila för att han inte står ut med varken sig själv eller sin tomhet eller den pladdrande Hank är omtumlande och talande, men ännu starkare är det som ångern och ursäkterna sedan leder till: nästa långa stillastående.Ett av mina absoluta favoritskeden under den här säsongen. En lång serie scener där Walt börjar ta itu med sitt hus. Köper en ny varmvattenberedare, upptäcker en fuktskada, börjar gräva ut källaren. Umgås inte med familjen alls, rör sig bara i samma rum som dem när han springer i sin skyddsoverall och gasmask med ruttna brädor mellan sin hastigt uppkomna byggarbetsplats och ytterdörren. Här ser man kanske, för sin inre syn, inte bara Walt, utan en hel värld av frustrerade, tysta män som med besatthet rustar sina hem.

Givetvis börjar Walt även springa på byggvaruhuset i stans utkant. Och iytterligare en av dessa briljanta övergångar leder de långa, muzakbedövade byggvaruhusgångarna till en spontan – men ödesbestämd – återkomst till kriminaliteten.

Återigen ett tonartsbyte i en skarv mellan två avsnitt, varpåveckans avsnitt, säsongens elfte, Mandala, utvecklade de båda groende kärlekshistorierna åt oväntade, svärtade håll.Skylers gamla kontorsflirt, visserligen en hedervärd och varm man, visade sig också vara en man med grava komplikationer som nu gör att inte bara Mr utan också Mrs White fastnat i brottslighet.Och Jesses romans med Jane rasar nu ner i ännu en av seriens många nedåtspiraler, denna gång med heroinets hastighet.

Episoden slutar med en av seriens ganska få, men vådligt effektiva, kontraster till dess Stora Stillastående: ett plötsligt svettigt staccatotempo, där tre parallella krissituationer frontalkrockar.

Två episoder återstår av säsongen.

[2009-05-21 17:40]
Bitch

Breaking Bad är svår, på det sättet att det är den överlägset bästa serien just nu (någonsin?) som man verkligen njuter av att genomlida. Det är nästan som att man måste ta tre djupa andetag innan varje ny episod inleds. Och vad man än tycker om Walt så kan man ju inte göra annat än att älska hans förvandling. Nu får man bara hoppas att den, serien, håller hela vägen ut …

[2009-05-21 18:19]
r

Jag är fascinerad över hur de som skriver aldrig lyckas tappa greppet om serien, vilket ju är vanligt. Möjligtvis var det några avsnitt där allt bara tuggade runt i första säsongens mitt, men sen dess har det varit bra hela tiden. Sen en sak till: När nyheten om Walts förbättrade tillstånd kom blev jag lite rädd att en grundenergi i serien skulle försvinna, men nejdå. ”Mandala” knockar från första början.

[2009-05-21 22:05]
Dagbok för 21 May 2009 | En sur karamell

[…] Breaking badass — 16:47 via Google […]

[2009-05-22 11:01]
JET

Det jag tycker är imponerande är hur mycket manusförfattarna lyckas undvika det förutsägbara utan att tumma på figurerna eller logiken. Det blir annars ofta antingen eller. Det var f.ö. kul att se Giancarlo Esposito igen – hoppas han dyker upp lite mer.

Bodybagsen oroar mig. Vilka två stryker med?

[2009-05-22 12:06]
mxm

den prydliga knarkkungen på kycklingstället påminde inte så lite om han den Vanity Fair-läsande, glasögonprydde fullblodspsykopaten i The Wire. man, BB är fan bättre än The Wire.

[2009-05-22 15:00]
André

Ett bra exempel på hur manusförfattarna lyckas undvika det förutsägbara är öppningsscenen där Jesse’s langare blir skjuten.

När barnet på cykeln börjar cirkulera kring honom tänker jag att nu kommer barnet att bli skjutet istället för langaren och Walter kommer att plågas av ånger för hans ansvar i ett oskyldigt barns död. Det hade varit det uppenbara, enligt mallen för hur man gör drama om droger.

Istället tar barnet, som från ingenstans, upp en pistol och skjuter langaren.

[2009-05-22 16:47]
Rebecca

Den 14e juni börjar True Blood säsong 2. Kommer ni recensera/re-cappa serien?

[2009-05-22 16:49]
Kjell

Re-cappar gör vi aldrig, vi är impressionister här! Vi kommer säkerligen att skriva om True Blood S2.

[2009-05-25 20:15]
Janne

Oj! Vilket slut på e12! såg inte det komma! Hur ska han leva med det?

[2009-05-25 23:45]
Kjell

Walt klarar sig. Lider med Janes farsa.

[2009-05-26 16:28]
Molly

Det kändes som att Jane skulle bli Jesses Lila, hon som kan förstöra allt. Jesse är trots allt en snäll kille, han förtjänar bättre. Gillar honom sen han tog hand om meth-parets stackars lilla son.
Jag kommer då inte att sakna henne.

[2009-05-26 17:21]
Daniel

Molly: Att han sedan säljer en produkt som skapar misär för en massa andra barn i liknande situation som killen han tog hand om är av mindre betydelse?

[2009-05-26 19:52]
Molly

Daniel: jag anser att det är föräldrars absoluta ansvar och goddamn PLIKT att ta hand om sina barn. Det är verkligen inte pusherns fel att barnen hamnar i misär, det är den dåliga förälderns.

[2009-05-27 17:29]
Daniel

Naturligtvis är föräldrarna ytterst ansvariga för sina barn men den som handlar med narkotika kan väl knappast anses som ansvarsfri för den misär som produkten han saluför bär med sig.

[2009-05-27 20:31]
Bitch

Daniel: så du gillar ingen av huvudpersonerna i Breaking Bad, bara för att de gör dåliga saker i en fiktiv serie? Är det helt omöjligt att tycka bra om Jesse för att han tog hand om den lilla pojken men samtidigt tycka illa om honom för att han dealar?

[2009-05-28 14:59]
Daniel

Nä, jag kan absolut känna sympati för Jesse men jag skulle inte benämna honom som ”en snäll kille” bara för att han gör en schysst grejer för pundarnas unge samtidigt som han fortsätter tillverka och sälja sitt gift som bidrar till misären. På samma vis kan jag i vissa lägen känna sympati med Tony Soprano och tycka att han gör vissa vänliga saker utan jag för den delen ser honom som en i grund och botten snäll kille.

[2009-05-28 16:03]
Kjell

Fast det som är som bra i Breaking Bad är hur man verkligen lyckats skildra Jesse som en i grunden empatisk kille, och tämligen exakt hur han hamnat snett och hur svårt det kan vara att i sådana situationer bryta en ond cirkel.

[2009-05-28 16:13]
Daniel

Men det faktum att han kan känna empati urskuldar ju inte att han är beredd att sko sig på andras olycka. Det gör snarare hans egoistiska handlande ännu mer klandervärt.

[2009-05-28 16:39]
Bitch

Men Daniel, vi har ju alla både ”snälla” och ”elaka” killar/tjejer inom våra enhetliga personer. Varför kan man inte benämna den delen av Jesse som gör gott för ”snäll”? Jag tycker absolut att Jesse skulle kunna beskrivas som en snäll kille med många små elakingar inom sig.

[2009-05-28 17:04]
Daniel

Självklart har alla både gott och ont inom sig. Jag kan se vissa goda sidor hos Jesse men jag skulle inte kalla honom för en i grund och botten snäll kille. Tvärtom tycker jag han i grund och botten är en extremt oansvarig egocentrisk slarver som helt väljer att blunda för den misär han är med och skapar i sin jakt på snabba pengar. Sedan behöver inte någon annan hålla med mig om detta men jag kunde inte låta bli att reagera på beskrivningen av honom som en ”snäll kille”.

[2009-05-29 17:41]
Molly

Att vara oansvarig, egocentrisk, slarvig och blunda för att man (på olika vis) skadar andra, är inte automatiskt motsatsen till snäll. Jag skulle kunna se ungefär samma egenskaper i de flesta människor omkring mig.
Jesse hjälpte en hjälplös, försummad pojke att slippa ännu en mardröm, trots att han inte hade någon skyldighet, det är snällt i min bok.

[2009-05-30 17:42]
Daniel

Det är en snäll handling men gör en enskild snäll handling honom till en snäll människa?

[2009-05-31 22:34]
r

Eftersom serien bygger på att Walt är en hyvens kille i grund och botten kommer det såklart bli en del ångest och ånger från hans sida, men jag hoppas verkligen inte att serien hamnar i något sorts sentimentalt sorg-och-skuldkänslor-tema. Det blir lätt geggigt och får saker att tappa fart.

Men jag tror på manusförfattarna för mycket för att tro att de ska hamna i den fällan.

[2009-06-01 10:05]
r

Ojdå, jag som trodde Phoenix var sista avsnittet.
Vilken glädjefest!

[2009-06-01 14:36]
r

Vad säger ni om säsongsavslutningen då?
Personligen har jag inga problem med att svälja det där med planet, även om just den grejen var lite sådär. Litar dock 100% på att manusförfattarna har krut för EN bra säsong till. Avslutar man efter det har man en klassiker. Men Walt-gubben måste nog dö nån gång om det inte ska börja trampa vatten.

[2009-06-01 16:45]
Molly

Summarum efter den här Jesse/snällhetsdiskussionen blir, när jag tänker efter, att jag inte ser Walt som så himla sympatisk egentligen. För att inte tala om Skylar och hennes syster.
En hel del outforskat, underliggande skit mellan systrarna, mellan paren, mellan familjerna, som bara väntar på säsong 2.

[2009-06-02 09:28]
Kjell

Det var en stark final. Gillade flygggrejen. Men fick en märklig känsla av att det var en annan skådis som spelade tonårssonen? Har inte kollat, men även om det var samma kille, varför pratade han plötsligt så mycket MER sluddrigt och ansträngt?

[2009-06-02 10:48]
pson

Hoppas också att tredje säsongen får ett riktigt slut och blir den sista. Risken för det motsatta är tyvärr stor – att de redan nu skriver en säsong utan slut, med möjlighet till fler säsonger om tittarsiffrorna håller i sig. Då kommer kvaliten oundvikligen att sjunka som i alla andra bra tv-serier som gått för länge. Dock måste jag medge att andra säsongen var minst lika bra som den första. Men jag hade svårt för den osannolika kedjan av händelser som ledde till nallebjörn i Walts pool.

[2009-06-02 11:58]
Kjell

Det kommer snart upp en ny Breaking Bad-bloggpost för att summera säsongen, håll gärna kommentarerna ett litet ögonblick!

[2009-06-02 12:21]
Weird Science » Starkt slut på storartad säsong

[…] egentliga Breaking Bad-hyllning skrev jag ju här, så betrakta denna bloggpost som ett litet appendix, bara, med några säsongsfinalrelaterade […]