Weird Science
»Fiolin-Alexanders« slasherpsykopat den verkliga festivalrysaren

2009-05-17  

Jag har sett sammanlagt kanske tio minuter av årets melodihullaballoo, vilket har gett mig mer än min beskärda del av hysteriska, närmast desperata framträdanden som snarare än att lyfta fram låtarna verkade vilja dölja dem. Men jag ska inte basha festivalen baserat på dessa korta stunder av förbizappande. Däremot lyckades jag höra det vinnande norska bidraget ganska exakt en och en halv gång, och det har redan satt spår i mitt inre.

Nej, jag ska heller inte basha den där unge, entusiastiske sångaren – men när en vän påstod att »Norge svängde« kunde jag inte låta bli att undra om det bara är jag som hör att detta är en riktig skräcksång?

Så har det i alla fall känts de gånger som låten ploppat upp i mitt huvud under det senaste dygnet – den har inte fått mig att vilja svänga lite extra med kroppen, utan snarare framkallat kallsvettningar och ångestkänslor. Och det handlar inte om att låten bara inte är min kopp te; den är ju uppenbart en audiell skräckfilm i miniatyr.Faktum är att känslan är exakt densamma som när jag råkat komma rakt in i nån adrenalinpumpande slasher på femman en sen kväll, och olustiga mordscener gjort sig påminda dagen därpå.

Låttexten berättar delar av historien; om ett stormigt förhållande med dagliga gräl, som övergått i ett besatt sökande efter den här tjejen – och »I don’t care if I lose my mind / I’m already cursed«. Men musiken, för att inte tala om Alexander Rybaks maniska skådespel, kompletterar: detta är den ultimata stalker-schlagern, kanske den hittills trallvänligaste seriemördarvisa som kablats ut via eurovisionen. Glimten i Rybaks ögon, till synes lika »positivt desperat« som blicken hos dödskära tonåringar eller den ansträngda strupen hos en melodifestivalartist med mer koreografi (och pyroteknik) än låt, är ju i själva verket uppenbart psykopatisk. Hans rollfigur kunde lika gärna svänga med en yxa som med en fiol, alltjämt med samma galna leende.

Körtjejerna med sjuttiotalsklänningar som dyker upp på scenen ska med all sannolikhet vara två av hans offer i den ständiga jakten på drömflickan. Kommer han att finna henne, eller har han rentav redan tagit hennes liv? Var hon det första offret, ett oöverlagt dråp som gjorde att det brast i huvudet på honom, och skickade ut honom på bärsärkagång med vässad fiol och hjärtat på kavajslaget? (»I don’t know what I was doing / when suddenly we fell apart«.)I åtminstone det ena av de framföranden av låten jag såg var det dessutom så fruktansvärt tydligt i solo-fiolandet efter andra refrängen, då tokleendet för ett ögonblick bryts av en nästintill hatisk, obarmhärtig blick. Refrängerna framförs med ett känslokallt, metalliskt ylande som görs ännu obekvämare av de visuella associationerna till någon ond, väst-beklädd buktalardocka med Dexter-frilla. Jag vill rentav påstå att själva ackordföljden i refrängen säger att det inte finns något lyckligt slut, bara en hopplös jakt på ett ouppnåeligt mål; ingen tröst förrän i döden.

Faktum är att jag är ganska säker på att den där tokiga fiolslingan vuxit fram ur en improvisation på knivstickstemat från Psycho.

[2009-05-17 23:11]
D.D.

Fantastiskt bra.

[2009-05-17 23:21]
Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Bara korta små efterord.

[…] Ja ok, detta var också väldigt roligt. Posted by grovt initiativ Filed in seriöst Tags: ESC 2009 – final, […]

[2009-05-17 23:24]
Kjell

Ja, phew, vilken klassiker.

[2009-05-18 00:35]
Björn Gevert

Mycket rolig bloggpost! Håller med, killen såg galet nervös ut, dessutom var fiolspelet en Milli Vanilli, är jag nästan 100 på. Låten hemsk, jag tyckte verkligen den var horribelt usel. En detalj: När han gap-sjöng ”I don’t care if I lose my mind ” tänkte jag på Morrisseys nya platta, och hur han sjunger ”Something is squeezing my skull” på ett liknande gapigt sätt. Vet inte om någon håller med mig, men man kan väl iaf konstatera att jag gillar den sistnämnda bättre, trots allt!

[2009-05-18 00:41]
Prankmonkey

”Play Fairytale for me.”

[2009-05-18 03:17]
Walentine Andersson

haha, håller med dig till fullo :)

[2009-05-18 06:59]
Norge, Norge ett riktigt rövarband « Messerschmitt

[…] Norge ett riktigt rövarband Ni har väl inte missat Weird Sciences analys av det norska bidraget. “Låttexten berättar delar av historien;√Ǭ† om ett stormigt förhållande med dagliga gräl, […]

[2009-05-18 10:42]
Lotten Bergman

”… fiolspelet en Milli Vanilli.”

But nooooo. Han har spelat fiol sedan korta, korta barnsben.

Titta här.

[2009-05-18 10:46]
Per B

Men å andra sidan är ju allt utom sången playback i Eurovision. Så även om han kan är det nog ganska troligt att blev lite tokigt när han gjorde sitt uppträdande.

[2009-05-18 11:21]
Max Entin

Absolut Magnus! Men allt psykopatvibbarna är ju själva anledningen till att den svängde. Av samma skäl gick det åt skogen för oss, när nu Ernman tonat ner det stenhårda, bindgalna isdrottningnumret för att istället köra glad platina med illasittande klänning.

[2009-05-18 11:37]
Magnus H

Max, så länge psykopatgrejen bejakas är det helt OK. För till skillnad mot bedrägligt feelgood-kamouflerade skräckisar som stalker-dängan »Every Breath You Take« eller date-rape-historien »Baby It’s Cold Outside« är ju »Fairytale« egentligen helt öppen med sin genre, både i text och musik. Jag ryser än en gång när jag tänker på den! Burr!

[2009-05-18 11:42]
Max Entin

…oops, alltSÅ skulle det stå där ovan. Anyways, vi ryser båda, men jag av välbehag! Dessutom älskar jag den lilla finessen där man spontant bjuder in hele Noreg till Gardemoen, förmodligen utan att ha dubbelkollat om det var en så himla bra idé. Gissar på en och annan svordom från sikkerhetsansvarig.

[2009-05-18 12:28]
Kapten Svea

Bra! Själv såg jag Dexter säsong 2 … mums!

[2009-05-18 12:57]
eva

Vad är det för psykopatiskt i den låten?

[2009-05-18 13:37]
Kjell

eva: Att den, enligt artikelförfattarens tes, handlar om en seriemördare?

[2009-05-18 16:05]
David

Tycker nog att Nick Cave i Where The Wild Roses Grow är läskigare.

[2009-05-18 17:21]
Anna

Riktigt roligt..men är det inte mer skrämmande med Ukrainas gladiatorer och totalövertända sångerska? Hu så ruskigt.

[2009-05-18 17:22]
Anton

Men hade Nick Cave kunnat vinna ESC och få folk att tro att han var äppelkäck?

[2009-05-18 18:31]
Thomas Renhult

Violinist och seriemördare, låter som näcken.

[2009-05-18 18:58]
Anton

Thomas, ha!

[2009-05-18 21:10]
Kao

Jag tyckte han var en värdig vinnare med sina skräckslagna ögon och en mun så vidöppen, att gomseglat fladdrade som en skithusnärvel i full orkan. Vidöppet dessutom för Norges alla skator att flaxa in i:)

Precis så ska en skittävling som Schlagerfestivalen tas:)/Ciao’

[2009-05-18 22:08]
Charlotta

Hahaha, det här var väldigt roligt, även om jag är totalcharmad av lilla Alexander. Men ännu roligare var att min bästa väns bror helt randomly länkar till en blogg som skrivits av dig herr Häglund, vilket jag inser först när jag ser att Max kommenterat. Allt går i cirklar och Terry Pratchett har rätt, det finns bara ett par hundra riktiga människor i världen. :)

[2009-05-19 15:28]
olga

Ha ha. Mitt i prick.

[2009-05-30 00:04]
katrin

och här är en copycat. gillar mest hans skära-halsenimitation en bit in i sekvensen.
http://www.youtube.com/watch?v=25w3DrlB3Ak&feature=related

[2009-06-02 13:57]
Roine

test