Weird Science
Det ligger en häst i en sprucken ravin

2009-02-04  

Sveriges nya musikscenI kväll visar SVT sin andra Popcirkus.»Sveriges nya musikscen«,»bättre än bara live«. Håller ni med? Efter att ha visat London Live i några år trodde jag att det fött idén att göra en svensk version, men av första Popcirkus 90 minuter var knappt 40 livemusik. Borde inte vårat lands nya musikscen innehålla lite mer än 44 procent musik? Ser man ett band live, vill man då att det efter varje låt ska komma in en kostymnisse och dra torra skämt och spela dockteater? Skulle inte tro det. Ändå påstår man att det här är bättre än live.

A Camp var lysande, jag hade inte hört mer än singeln från deras nya album, och det här var betydligt bättre än så. Men de fick bara en knapp kvart, en sjättedel av programmet, och det med en fånig apa inklämd mellan låtarna. Även»Alejandro Fuentes Bergström« förlorar på den konstiga mixen – vill man se apan kan man vältra sig i roliga filmer på Youtube. Förra veckans apsketch var dessutom bara en utspädd remix på tidigare Alejandro-material.

Bättre än bara liveKristian Luuk och Per Sinding-Larsen må vara trevliga, sympatiska och smålustiga herrar, men här framstod de som en dubbel Jonas Hallberg. Vi slapp frågor som»vad skriver du först, texten eller musiken«, men hela programmet ingav känslan av ett uppdaterat Måndagsbörsen. Ska Luuk och Sinding-Larsen absolut göra ett musikprogram tillsammans, låt dem åka runt i landet som Fredrik Lindström och undersöka de lokala scenerna. Skulle vara betydligt mer intressant.

Varför kan man inte göra ett Släng dig i brunnen fast med musik? En scen och några liveband, krångligare behöver det inte vara. Men av någon märklig anledning måste man jämt ha med programledare, intervjuer, reportage och sketcher, trots att alla tittare bara väntar på nästa låt. Enda undantaget i svensk tevehistoria som jag kan påminna mig var AB Svensk Rock, som lades ner illa kvickt.

Tittarsiffrorna var inte heller särskilt imponerande. Popmusik på teve är helt enkelt inte särskilt lockande. Anledningen är enkel: Ska ett band framträda på teve spelar de föga överraskande senaste singeln från senaste albumet. Där har man något att lära av Så ska det låta och Allsång på Skansen. Var annars kan man få se inaktuella popartister sjunga gamla slagdängor eller se komiker imitera Peps Persson tillsammans med Peps himself. Förmodligen otänkbart i Popcirkus.

Vill man se riktigt bra musik-TV på en svensk kanal så får man knäppa över till Kanal 9 på veckans bästa sändningstid, söndagskvällar kl 22:55, då man visar Later with Jools. Titta och lär, Kristian och Per.

[2009-02-04 07:24]
Rabbi von Sydow

Tycker iof tvärt om, jag spolar förbi musiken – tar för lång tid att se, vill höra intervjuerna och se sketcher mm. Som nån skrev på Resumé: bra Frisyr-TV!

[2009-02-04 08:04]
A

Jag gjorde likadant. Apan var väldigt rolig.

[2009-02-04 08:46]
Stefan

Visst, så kan man också göra. Men då bör man inte kalla det för musikprogram, ”Sveriges nya musikscen” och ”Bättre än bara live”. Kalla det för vad det är: ett caféprogram. En bra lösning hade ju varit två program: dels ett soffprogram med Luuk och Sinding-Larsen och dels ett med bara livemusik. Då behöver ingen spola.

[2009-02-04 10:43]
Kjell

Later w Jools är en bra referens. Popcirkus problem är också att det är få artister. Själv gillar jag varken A Camp eller Krunegård, men två artister jag är ointresserad av står jag lätt ut med hos Jools eftersom där alltid finns 4-5 till, varav minst hälften relativt okända fynd, i en perfekt mix av vitt skilda genrer och temperament.

[2009-02-04 10:44]
Hynek

Hela idén är idiotisk: få människor konsumerar musik på det här sättet idag. PSL-bloggen var betydligt mer i takt med samtiden: gör något unikt med nya band – låt dem spela en egen låt eller ömt vald cover i ett skogsparti i Årsta. Något som inte finns någon annanstans.

Att slänga upp en kamera på en konsert och sända det på prime time till svenska folket känns sådär. Varför är man fast i det här tänket? Satsa på nätet, och släng ut det bästa på tv en-två gånger i månaden. Och måste man nu göra det, så kan man väl lägga ut en hel konsert på nätet så att de inbitna fansen kan se sitt band, och resten kanske går vidare dit när de ser smakproven på tv och upptäcker något de gillar.

[2009-02-04 10:45]
The Till

Håller med von Sydow – väntar vi tittare verkligen bara på nästa låt? Jag tror tvärtom. Det är mixen som gör ‘et. Fast det hade ju varit schysst om Dungen hade fått ljud i micken när han spelade med A Camp (som annars lät bra)

Stefan: cafénorrköping gone Jools, det är ju genialt.

[2009-02-04 10:46]
Hynek

…och när jag skriver ”på tv”, då menar jag på tablåbelagd tid. För svt måste väl ändå, vid det här laget, betrakta även sitt webfönster (bloggar etc) som ”tv” med samma dignitet som plattapparaten i våra hem?

[2009-02-04 10:58]
Daniel

Är livemusik någonsin bra i TV? Kan bara komma på Broder Daniel i Sen kväll med Luuk från senare år.

Just det, då satt jag ju i studiopubliken…

[2009-02-04 11:06]
Kjell

Jag måste vidhålla att Later with Jools fortfarande är precis lika galet bra som det var för 15 år sen. Jag får de mest oväntade kickar där hela tiden. Helt underbart att se Glenn Campbells lika punkiga som tekniska homebrew-gitarrsolon härom månaden t ex.

Och jämför den här liveversionen av Ting-Tings, som jag rippade från Jools till min musikblogg, med skivversionen:

http://biljardakademien.blogspot.com/2007/12/min-rets-lista.html

(Den följer skivinspelningen till en början. Men bara till en början.)

[2009-02-04 11:19]
Thomas R

Nu har jag inte sett programmet men självklart väntar man som tittare/lyssnare på nästa låt! I alla fall om man tycker om musik. Lyssnare av populärmusik behandlas som puckon som inte klarar av att lyssna på musik längre än i tre minuter, och då ska det helst vara sådant man kan ha hört förut, som singelhits.
Nej, fram för ett program som tar musiken och titaren på allvar!

[2009-02-04 13:17]
Micke

Mjo, alltså de töntiga skämten är ju ironiska, men de tar lika mycket tid och smutsar ner programmet lika mycket som ett helt seriöst korsord, till exempel. Man blir bara trött. För egen del blev det så att jag zappade mellan låtarna, men glömde zappa tillbaka i tid så jag istället kom tillbaka lagom till nästa skämtsession, och fick zappa igen.

[2009-02-04 13:29]
Albin

Visst lite mer musik hade det ju kunnat vara, inte mer Krunegård bara, men framför allt så var det övriga materialet ganska kasst. Exempelvis när Nina Persson och Markus Krunegård skulle sätta ihop sin drömfestival, Kristian Luuks och Ninas tankar var att skriva upp artister, det första Markus gör är att rita en bajamaja som är obligatorisk på en festival. Och medan Nina Persson skriver Nico för att det skulle vara intressant skriver Markus Krunegård The Cardigans vilket leder till att Nina måste skriva Laakso och hela inslaget blir meningslöst på grund av missförstånd och fantasibrist. Sketcher är inget vidare men intervjuer med banden är väl rätt rimligt. Som i London Live exempelvis, där intervjuerna görs väldigt bra (inte som Nyhetsmorgons pinsamt dåliga intervju med Nordpolen liksom.

[2009-02-04 14:12]
TG

Blev klart besviken av Popcirkus. Trodde det skulle vara mer åt London Live eller Later w Jools, med fokus på musiken och däremellan intervjuer med artisterna, svårare behöver det inte vara.

Det blev ju inte bättre av att mellanspelen var så taffliga och tråkiga. Märkligt hur två rutinerade rävar som Sinding-Larsen och Luuk kan göra nått så amatörmässigt.

[2009-02-04 14:22]
Flemming Hummer

Som sagt är live-musik i TV en svår sak, och för att få det att fungera behövs spännande artister. De spännande artisterna är dock ofta lite smalare vilket gör att få tittar på bra sådana här program. Nina Persson dyker upp ungefär överallt för tillfället, och Krunegård konstituerar inte precis heller vad som behövs för en spännande artist för mig. Jag tycker att SVT lyckats hyfsat med sina andra musikprogram, Musikbyrån, Studio Pop och Musikministeriet, fast de aldrig är riktigt så intressanta som de själva verkar tro att de är/var. Popcirkus lyckas inte nå upp ritkigt till dessa program, och känns dessutom ganska otidsenligt. När musik idag innebär mp3:or, itunes och spotify, och folk blir allt mera specialinriktade (inbillar jag mig), och med genrer som är hemstudiobaserade, lo-fi, mespop osv eller dj-baserade, techno, screw, dubstep etc, så känns det lite gammaldags att köra upp redan etablerade rockakter på scen för att ”spela på riktigt på riktiga instrument”.

[2009-02-04 14:24]
The Till

Måndagsbörsen… Varför pratar alla om detta? Kolla in klippet och jag skäms å alla musik-,film-,kulturintresserade, ja geografiintresserade också.
http://www.youtube.com/watch?v=cw014ck7izQ
(tror Godley n Cream regisserade deras underbara video från ”Venedig”.

[2009-02-04 16:05]
bine

Måndagsbörsen med Jonas Hallberg är det bästa musikprogrammet som har sänts, tycker jag. Då hade de ju fingertoppskänsla och visade intressanta artister DÅ, live. Kan inte kolla The Till:s klipp (så jag vet inte om det var under Jonas’ tid). Hans intervju med t.ex. Duran Duran är ju en klassiker, med en ironi som sätter en hög svensk ironistandard. Fattar iofs inte vad folk har emot Krunegård? Så mycket har han väl inte setts i teve än? Inte jämfört med, ja, Nina Persson t.ex. Jag skulle gärna se programmet utan mellansnacket. Bara musik, musik, musik, slut. Eller varför inte sända Allsång på Debaser? Det borde vara så lätt att göra nåt mer spännande.

[2009-02-04 19:21]
T Ernst

Ja, eller varför inte ett program som klassiska ”Peters Popshow” från Essen vill jag minnas, alltid sent på natten, alltid med mimande bottenlöst usla artister. Det satt man och väntade på med hemmapoppade popcorn, svältfödd som man var.

[2009-02-04 19:28]
Thomas R

Var det inte på Peter Popshow Elvis Costello spelade live med låtar från sin kanske bittraste skiva, Blood & Chocolate?

[2009-02-04 21:01]
JET

Två ord: Electric Proms. Årets omistliga var Goldfrapp och Last Shadow Puppets. Kort presentation, kort konsert rakt av. Svårare är det inte.

Däremot går musik i humorprogram fetbort. Jag har aldrig sett ett helt musikframträdande i Saturday Night Live när jag haft tillgång til snabbspolning, undantaget Björk för några år sedan. Det finns inget som helst skäl att humor och musik ska behöva samsas annat än om nån får ihop bägge i ett som t.ex. alldeles lysande Tim Minchin.

http://www.youtube.com/watch?v=Gaid72fqzNE

[2009-02-04 21:09]
T Ernst

Tomas/ Minns inte. Men jag kommer ihåg att flertalet av de artister man var sugen på att se alltid låg mot slutet. Innan dess var man tvingad att genomlida Peters usla tysk-engelska och en massa katastrofband. Jag minns att jag sitter och försöker hålla mig vaken genom Samantha Fox, Modern Talking, Laura Branigan, whatnot, tills äntligen Kate Bush mimar sig genom en låt. Oh, those where the days för teh popkulturell junkie. Var det kanske inte i Essen? Var det Dortmund?

[2009-02-04 21:14]
bine

Kanske ska förtydliga: … som sänts i _svensk teve_ …

[2009-02-04 21:27]
bine

The Till: Ouch, Staffan Schmidt räknas inte…
Det här tycker jag fortfarande är en kul intervju: http://youtube.com/watch?v=M3zPteZ5JoE

Snart klar, men… Kom precis på att jag gillade programmet Casablanca oxå, där bland andra Reeperbahn och Bow Wow Wow spelade live. Så, jag tycker nog att det har funnits program som har funkat, mer eller mindre. Skämten har alltid hållit en ganska låg nivå, men musiken har ganska ofta varit ny/bra och live (bara en sån sak). Det är det här med att det ska skämtas, det blir så — TV 4.

[2009-02-04 21:55]
The Till

bine: lite ung för Casablanca, men har ett svagt minne av att min granne (i Ratata) spelade där, så jag såg det för han spelade in blandband till mig. White room, fanns det väl nåt som var lite Smachingpumpkins90-taligt, va? och the Tube, minns att jag köpte Sonic boom boy-singeln. som nog inte var så bra egentligen. och Södra station med Bengt Ollsson. väldigt Imperietaktigt.

[2009-02-04 22:58]
Illern

Det var inte Dungen som sjöng med A Camp utan Nicolai Dunger. Eller sjöng och sjöng… vet inte riktigt vad det var han gjorde.

Hursomhelst så kan livemusik göras bra på tv fortfarande – se bara på P3 Guld som spöade allt i livemusiksammanhang med hästlängder. Artister som gjorde oväntade saker, i oväntade konstellationer och som debuterade med buller och bong. Synd att så många är gala-skygga, för de missade verkligen årets musikhöjdpunkt i svensk tv.

[2009-02-04 23:24]
ellen

Det bästa är ofta det oväntade. Jerry Williams på idrottsgalan för några år sen när han körde En vintersaga. Två mossiga grejer blev en lövskog i full blom.

[2009-02-04 23:56]
Butch (den riktiga)

Illern: Nicolai Dunger sjöng.

[2009-02-05 01:00]
ellen

Men det är ju också så att Popcirkus är så, hur ska jag säga, safe. A Camp, Laleh och Tellier. På Debaser Medis. Med Luuk och Sinding-Larsen. Skulle ni gått dit en vardag mitt i månaden? Inte då jag. Vad är det nästa vecka? Hello Saferide, en annan Drougge-unge, Timo Räisinen? Ursäkta, men jag har havregrynsgröt i mikron. Jag ägnar hellre kvällen i sällskap med den och barnen.

Hade det varit, säg Patrik Arve eller Horace Engdahl, som presenterade, säg, Paper, Marduk och Animal Collective på Debaser Slussen hade jag väntat med gröten. Lite oförutsägbarhet tack.

[2009-02-05 07:05]
erich

Ett litet team som drar runt på varenda jäkla intressant konsertbokning i landet och riggar kamera och ljud, DET vore en kulturgärning från SVT.
Så kan dom ha nån ”best of” då och då, och ha resten tillgängligt på nätet, om det finns nån lämplig lösning med artister och skivbolag.

Åt P3 live-hållet antar jag, fast mer 2.0.

Sen vore det väldigt kul med ett ”in studio”-program med intressanta artister också, fast då har jag egentligen mest tänkt på radio. Ska jag se band fångade på bild är det roligare i sitt ”riktiga” sammanhang, mötet med en helt vanlig publik.

[2009-02-05 11:36]
Klas

För tråkiga och för få band och alldeles för mycket svettiga överläppar.

Jag hade hellre sett 90 minuters popsnack med herrarna, nåt slags popknesset. Det hade varit kanon.

[2009-02-05 11:41]
Kjell

Thomas, det roliga, eller möjligen mindre roliga, med Costellos framträdande på Peters Popshow var att han insisterade på att köra live på riktigt, vilken teveproduktionen i sig inte var optimerad för. Och han körde mycket riktigt nån av de absolut skramligaste låtarna från Blood & Chocolate. Så det lät riktigt, riktigt, RIKTIGT illa. Fullständigt felbalanserat ljud, låten i sig gick knappt att urskilja. Ett av tidernas märkligaste popteveframträdanden.

[2009-02-05 12:07]
Thomas E

Är Peters Popshow samma som Rockpalast eller har det visats två olika tyska popshower på svensk tv? Fö förstår jag inte varför man måste tramsa till pop i tv. Hur svårt kan det va, spela in en konsert, låt nån som vet något om genren och tar det på allvar intervjua artisten/artisterna, klipp ihop till en timmes program. Blanda upp med nåt ”Classic albums” program där vi något ålderstigna licensbetalare får reda på allt om Den vassa eggen.

[2009-02-05 12:37]
Kjell

Nej, Rockpalast var bara hela livekonserter. Peters Popshow var en playback-hitparad.

[2009-02-05 12:46]
hasse

”en annan Drougge-unge” ?

Pratar vi om Unni Drougges barn?

[2009-02-05 14:48]
ellen

Ja. Två av dem (vad jag vet) spelar elektropop. Inget ont om Drougges (Unni, barnen) personligen. Men musiken är inte bra. I första Popcirkus framförde Nova Drougge någon slags anemisk, lätt postpunkinfluerad pop. Menlöst. En äldre bror håller på med ungefär samma sak.

[2009-02-05 15:22]
Thomas R

Costello brukar avfärdas som konservativ och kanske gjorde han det på Peters Popshow när han insisterade på att spela live i en tid av playback. Men hans storhet som liveartist har lett till många otroliga tv-framträdanden och jag är tacksam över hans envishet.
Vet någon var man får tag på hans talkshow?

[2009-02-05 15:52]
Mutumba

Thomas: flera avsnitt av Spectacle finns på demonoid.com, om du är medlem. Dock astunga dvd-filer, inte idealiskt.

[2009-02-05 16:17]
Thomas R

Tack, Mutumba! Jag har letat efter dem på andra ställen men gått bet.

[2009-02-05 16:45]
Stefan

Spectacle med Costello! Har bara sett snuttar på youtube och bilder på hemsidan, men DÄR har vi bra musik-TV! I Sverige har vi dock ingen som skulle kunna sitta i Costellos fåtölj och alltför få gäster tillräckligt bra och intressanta att sätta sig i den andra.

[2009-02-05 17:11]
Kjell

Skriver om Spectacle i nya numret av Café. Tror jag. Har dålig koll på när grejerna jag skrev förra året kommer i tryck. Gäst häromkvällen var Herbie Hancock – teoretiskt sett borde den kunna vara bästa episoden hittills.

[2009-02-05 17:13]
Kjell

(Och klicka på Stefans namn, nu, den som inte gjort det! Han toppar just nu sin blogg med ett oemotståndligt popquiz.)

[2009-02-05 22:45]
ellen

Men skriv om Big Love nångång. Andra avsnittet var en besvikelse. Men tredje det bästa jag någonsin sett. Fjärde-fruntråden är inte så kul (ännu), men allt annat börjar falla på plats nu. Descend into the inferno. Som Jim Thirwell sa.

[2009-02-06 13:31]
rev

Jag måste nog säga att jag aldrig varit särskilt förtjust i Per Sinding Larssens svt-musikprogram. Det är nåt fjantigt unket 90-talsironiskt över hela hans uppenbarelse. Han + Luuk låter ju rena mardrömmen i skittråkig putslustighet.

[2009-02-06 13:34]
rev

mitt mardrömsprogram skulle innehålla eric haag, johanna westman, per sinding larsen och christian luuk. ämnet skulle vara ”pop”.

[2009-02-08 01:55]
JET

Alla program med Erik Haag inblandad är mardrömsprogram.

[2009-02-08 13:27]
bine

rev och JET: Jag gillade Erik Haag i Knesset. Skrattar fortfarande åt när Patrik Arve var tvungen att förtydliga att ”en banan” betydde ettusen kronor, inte en krona. Eller när han gjorde i ordning en Treo och när ingen hade ont någonstans så drack han upp det. Bra teve. Jag gillade Kristian Luuk oxå, pre-TV 4, nu — sådär.

[2009-02-11 04:32]
JET

Tja, Haag var väl okej i Knesset, men han har inte gjort något som helst vettigt sedan dess, har generellt sänkt nivån där han medverkat och bär tydligen på en riktigt missklädsam arrogans gällande sin egen förmåga.

[2009-02-14 02:13]
Bine

Det kanske stämmer. Har ingen koll på honom nu, men det dalade efter Knesset och sen försvann han i princip under min radar.