Weird Science
Kostcirkeln är sluten

2008-09-25  

Sverige översvämmas av svenska dokumentärfilmer. Eller närmare bestämt: tack vare Folkets bios och Folkets Hus och Parkers digitala biografer visas det allt fler dokumentärfilmer runt om i landet. Inget fel i det, tvärtom – jag älskar dokumentärfilmer.

Verkligheten ger ju som bekant bättre, mer fantastiska historier än en stab av filminstitutssponsrade manusförfattare. Se bara på några av de filmer som släppts hittills i år: Maggie vaknar på balkongen, En enastående studie i mänsklig förnedring, Bedragaren, Mio, Necrobusiness. (Den senare, kan jag som östeuropé berätta, är ett exempel på att en grävande journalist kan slå ner spaden var som helst bakom den forna järnridån och plocka fram de mest osmakliga historier om vad folk gör för att tjäna pengar i tokkapitalismen som frodas.)

Problemet med dessa filmer är att de i ibland ser rent jävliga ut uppblåsta på vita duken. Det gäller paradoxalt nog inte den mobiltelefonfilmade studien i förnedring eftersom alla pixlar ger mer djup än den platta digitala bilden dv-kameran ger.

En film ni inte fick se på bio i år är Bigert & Bergströms Den sista måltiden/Last Supper. I den berättas historien om den sista måltid som ges till dödsdömda – historia, myter och traditioner i olika delar av världen – genom intervjuer med fångvaktare, forskare, före detta fångar och kockar.

För ett par år sedan visades Den sista måltiden som en installation: »Biosalongen« var då byggd som vittnesrummet framför en dödskammare och publiken såg filmen som genom ett envägsfönster. Och tidigare i år släpptes den i årets snyggaste dvdfodral, som en måltidsbricka i metall.

Men det är inte bara ämnet som gör Den sista måltiden till en kanondokumentär, det är ju sällan det, utan hur Bigert & Bergström valt att berätta filmen.

Filmens röda tråd upprätthålls av den tidigare fängelsekunden och kocken Brian Price, som tillrett över 200 sista måltider i Huntsvillefängelset i Texas, och Den sista måltiden är upplagd som ett matlagningsprogram – bara ett av många igenkännliga vardagsting som vänds upp och ner i filmen och antar lätt perversa drag – där vi får följa hur Price återskapar en fånges sista måltid. När Price tillagar djupfriterade lökringar – kameran i matlagningsprogramsvinkel snett uppifrån – berättar han hur det alltid får honom att tänka på Old Sparky, den elektriska stolen. Nej, inte direkt Kock-Tina.

I en tid då vem som helst tycks tro att det enda som behövs för att göra en dokumentärfilm är en en dv-kamera och ett lämpligt intervjuoffer »i sin naturliga miljö« är Bigert & Bergströms noggrant utförda animationer och objekt en fröjd att se på. Som när de berättar om halshuggningen av personer som Mary Stuart (pöbeln försökte dricka blodet i helande syfte!) medan två händer diskar rent tallrikar med motiv på de historiska personligheterna. Eller de nedsölade kalsonger som hänger på tvättlinor, där »Calvin Klein« på vart och ett av underplaggen bytts ut mot namnen på alla som har avrättats i Texas de senaste decennierna.

Men också deras lösningar av intervjuer, där vanliga »talking heads« faktiskt blir snygga genom att personen alltid sitter centrerad i bild, med en måltid framför sig. (Och det blir lätt obehagligt när en enda person inte har dignande fat framför sig, utan bara en fimp på en tallrik). Inget av det där som jag kan bli så irriterad på i vissa andra dokumentärer, där intervjuoffret skall vara»naturlig« – steka ägg på hemmaspisen eller sitta med badhandduken framför poolen om han är simlärare. Och så skakar dv-kameran till och lite matos väller över bilden. »Det blir ju bara mer verkligt«.

Nej, det stör.

Här är i stället formen genomtänkt, ända ner till klippen. De görs som wipes där bilden åker uppifrån och ner – och ger en omedelbar association till giljotinering. Det enda som verkligen stör mig i formen är musiken (signerad Jean-Louis Huhta, Carl Michael von Hausswolff med flera).Måste verkligen alla konstfilmare använda samma »atmosfäriska« ljud för att fylla upp installationsrummet? Kan de i sådana fall inte se över ljudet till eventuella dvdutgåvor? I det fylliga häftet som medföljer filmen står det något om att ljuden följer människans hjärtslag – för att ibland hoppa till som av en elchock (det är också de enda gånger soundtracket verkligen känns relevant).

Och, förresten, om någon undrar över eventuella politiska ställningstagande för eller emot: Tillbaka i Arkansas, USA – efter filmens resa från Tokyo till Filippinernas över Bangkok Hilton, Sydafrika och Texas – ber en efterbliven dödsdömd pojke om pekannötspaj och glass innan han skall avrättas. Men han äter inte upp glassen.

»Varför äter du inte upp glassen?« frågar fångvaktaren.

»Jag sparar den till i morgon«.

[2008-09-25 15:48]
S

Tack för texten och tipset! Den här ska införskaffas!

[2008-09-25 16:52]
a s

Verkar bra, men ”deep fried” heter det verkligen ”djupfriterade” på svenska? Räcker det inte med ”friterade”?

[2008-09-25 18:41]
Butch

fried = friterad
deep fried = djupfriterad

hur svårt kan det vara?

[2008-09-25 19:29]
Julia

Jag läste nån gång en hemsida med en lista på önskade sista måltider. Där fanns en asterisk.

*Önskad måltid behöver inte nödvändigtvis ha varit det som serverades. Typ.

Det ilar lite i mig varje gång jag tänker på det.

[2008-09-25 19:44]
Hynek

I filmen förekommer en filé mignon-önskning som blir en T-bone stek – hey, det här är Texas. Men fången gillar maten så mycket att hans sista ord är ”tacka kocken”. Det var så Brian Price bestämde sig för att laga alla sista måltider, något som tidigare var till för frivilliga – och ingen ville göra.

[2008-09-25 19:47]
The Till

minns den från när jag såg den på teve. stark. är det B&B som formgivit boxen också? onekligen smak… eh … full.

[2008-09-25 19:48]
Hynek

Det måste jag kolla upp. Den ligger på kontoret, tar reda på den saken till imorgon.

[2008-09-25 21:43]
Per B

Fantastisk dokumentär, älskar verkligen hur allt är uppstyrt och formtänket är bara för snyggt. Tack för påminnelsen, blir att införskaffa dvdn.

[2008-09-25 21:49]
soffpotät

Julia, det där var bland det mest komprimerat tragiska jag läst.

[2008-09-25 21:54]
flodda

Jag tyckte mycket om Necrobusiness, men förstod inte riktigt om du tyckte att ämnet var godtyckligt. Eller om det var resultatet/vinklingen som du satte dig emot.

[2008-09-25 22:29]
Hynek

Flodda: Absolut inte. Utmärkt dokumentär. Vänder mig inte mot något i filmen. Det är ju bra att någon skildrar en av dessa historier.

[2008-09-26 02:54]
Bernhard

fried=stekt
deep fried=friterad

Ifall någon undrade.

[2008-09-26 07:12]
Butch

Bernhard: fried kan betyda både stekt och friterad. deep fried kan betyda både friterad och djupfriterad. det är sanningen, hela sanningen.

[2008-09-26 07:46]
Julia

soffpotät, eller hur?

[2008-09-26 09:37]
Hynek

flodda: möjligen skulle det inte ha blivit en lika sensationell film om man ramade in den med en förtext om att ”i nykapitalismens östeuropa går det till såhär lite varstans”…

[2008-09-26 10:40]
Karin

Jag skulle nog säga hårdfriterad eller hårdstekt, men big deal. Låter som en bra film.

[2008-09-26 11:38]
Butch

Karin …

[2008-09-26 13:11]
per

Hörru butch du har fel nu. Djupfriterad är inte ett ord. Lyssna på Bernhard istället.

[2008-09-26 14:10]
Marre

Vet inte om det känns bättre att bli mördad av någon som är efterbliven än av en frisk person?

I denna typ av dokumentärer saknas dessutom så gott som alltid fakta och detaljer kring de brott de faktisk begått. Har man fått veta att personen i fråga våltagit och styckmördat ett gäng småpojkar så är man s a s mindre bekymrad över hans eventuella vantrivsel på kåken eller missade glass.

[2008-09-26 14:23]
Hynek

Det här är inte en dokumentär om ”de brott de faktiskt begått” utan om den sista måltid som de dödsdömda får.

[2008-09-26 14:58]
Marre

I så fall förstår jag inte varför sista stycket i texten är med, om den inte en kommentar till dödsstraffets vara eller icke vara.
Eller handlade det bara om glass, och det var jag som övertolkade…?

[2008-09-26 16:33]
magnus

Och du anser inte att djupfriterad är ett ord på grund utav vadå? Det är en bokstavskonstruktion som används frekvent både på nätet och i tryckt form, en sammansättning som alla förstår. Detta gör det till ett ord enligt min mening.

[2008-09-26 17:53]
jacob

Djupfriterad ger 53 googleträffar. Så ”frekvent” är kanske lite att ta i.

[2008-09-26 18:22]
magnus

Men djupfriterade ger 90 träffar!

[2008-09-26 19:05]
Karin

Hårdstekt 1540 träffar
Hårdfriterad 25
Men sen är det ju frågan om hur det gjordes, i stekpanna eller olja.
Och det blir en knäpp diskussion, å andra sidan, kanske behöver man det i samband med den här filmen.

Jag har en kompis som ritade ett krematorium som examensarbete, han tyckte inte att ”hanteringen” av askan (det här var i Frankrike) var okej. De anhöriga får den het från ugnen i en kartong och uttryck som ”Akta, det är varmt” ungefär som om man pratade om en gratäng var vanligt förekommande.

Vet att det inte riktigt hör hit, men kom att tänka på det.

[2008-09-26 19:42]
Hynek

Marre: Nej, men det är fortfarande en film om mat och inte brott. Så din kommentar var rätt irrelevant.

Att jag däremot läser in en ställningstagande för eller emot är en annan sak, och betyder väl inte att personerna har redovisningsplikt av brottets natur? Man kan väl vara emot (eller för) dödsstraff ändå?
Ett flertal av de intervjuade är fö personer som frikänts strax innan de skulle ha tagits av daga.

Alla andra: underbar diskussion. Men jag gillar ”djupfriterad”, oaktat mängden googleträffar eller förekomst i SAOL.

[2008-09-28 01:01]
ban~ken

Tage Erlander är en lattjo stare.

[2008-10-20 13:55]
anna

ett tips till er alla så blir denna DVD box lättare att köpa för den som vill: Filmen heter Last Supper i de flesta fall där den presenteras. Filmform har ansvarat för utgivningen och säljer den i sin webshop: http://www.filmform.com. Blir glad om ni köper via andra DVD sajter också.