Weird Science
Fiendens fiende

2013-10-11  

Visst, det är lite svartvitt på sina håll. James Hunt är den där bekymmersfria engelska playboyen som ser livet som ett skönt, alkoholindränkt äventyr (emblemet på hans föraroverall bär mottot »Sex: breakfast of Champions«) medan Niki Lauda är den humorlösa, kalkylerande österrikaren som tar allting på lite för stort allvar, sådär som österrikare gör.

Men som jag älskar det.

Tidvis är det lite svårt att skilja på Chris Hemsworths dumglada Thor och hans dumglada James Hunt men i de stunder då just den där dumglädjen blir till allvar är han briljant. Som han själv säger vid ett tillfälle så är det när man börjar prata dödsrisk och allvar i Formel 1 som det slutar vara roligt att köra, då blir det nära på omöjligt och det är då man dör. Döden, eller möjligheten att det faktiskt är på fullaste allvar, får inte finnas med i bilden. Precis som när hans skojfrieri resulterar i ett faktiskt giftermål, när den sexiga leken blir till allvar, så tappar han intresset och äktenskapet självdör. Och inför varje race spyr han, för just den sekunden, innan han sätter sig i bilen påminns han, vare sig han vill eller inte, om att allting inte är bara en lek. Döden och allvaret lurar runt hörnet och det kommer man aldrig ifrån, även om champagnen smakar bra och tjejerna är villiga.

Daniel Brühl som en ytterst porträttlik Lauda är Hunts totala motsats. Alltid kalkylerande, alltid med döden krasst med i beräkningen. Det är som om han lever sida vid sida med den, till skillnad från Hunt. Vad driver honom, denna torra, övervetenskaplige man från överklassen, att satsa på en Formel 1-karriär med någon slags 20%-ig potentiell dödlig utgång varje gång han spänner fast sig i den där tossiga lilla bilen?
»För det är det enda jag kan«, är hans svar. Både till sig själv och till sin besvikne far. Så därför ser han döden i vitögat (och hamnar ruskigt nära också) i stället för att, säg, ta ett hederligt jobb på en bank eller klockfabrik eller vad nu österrikare i gemen sysslar med?

Att han går emot sin familjs businesstradition är någonting han har gemensamt med Hunt liksom de bådas vilja att överbevisa någonting. Men vad? Och för vem, egentligen? De förmögna, stränga fäderna? Det verkar ju rätt så dödfött att försöka imponera på dem med att vinna en buckla så vad är det då som ska bevisas? Jag är fascinerad.

Att Hunt lockas av spänningen och glamouren i första hand står klart. Men det är när Lauda kommer in i bilden som åkandet för Hunt börjar handla om någonting annat. För Lauda handlar det om solida bevis. Om bekräftelse. Det är som om Laudas iskalla vinnarskalle får Hunt att syna sin egen drift i sömmarna. Vad är detta liv värt för mig? Hur mycket kostar en vinst?

Visst, kanske läser jag in för mycket i en film som egentligen bara handlar om testosteron och bilar. Men jag kan inte låta bli, jag blir uppriktigt engagerad. Jag tänker på boken I huvudet på John McEnroe, journalisten Tim Adams fantastiska nedmontering av tennisproffset som aldrig kunde nöja sig med att vara bäst. Meningslösheten i det hela, att vara på toppen, höll på att ta knäcken på honom. Räddningen kom i en rival, en fiende. Björn Borg.

Samma sak här. Hunts till ytan bekymmersfria leverne kan egentligen stanna där. Hans största problem är att få sponsavtal annars är allting lugnt. Tjejerna står på rad, spriten flödar, livet är gott. Egentligen går hans problem naturligtvis djupare än så (han dog av en hjärtattack vid 44 års ålder, trots allt) men med lagom mycket sprit och bilkörardistraktioner så rullar det på. Tills Lauda kommer och genom sin fokuserade, disciplinerade hållning (i både bilen och i privatlivet) retar Hunt till vansinne men får honom att därigenom ifrågasätta sina val. Ibland är det inte vänner vi behöver utan fiender, tänker jag. De är de som får oss att jobba hårdare, sikta högre. Det är bara svårare att känna igen en vän när han har fiendekläderna på sig.

[2013-10-11 20:30]
JET

Jättebra skrivet, men på svenska finns inte ordet ”formula”. ”Formel” heter det.

[2013-10-11 20:39]
Caroline

Då ändrar vi det!

[2013-10-12 03:55]
lauda

”sådär som österrikare gör” ??

[2013-10-12 22:58]
Fabbe

Fantastisk film. Jag är F1 fan sedan 35 år och har sett mycket skit genom åren, men det här var nåt helt annat. Äntligen en racingfilm som tar sporten på allvar. Stående applåd

[2013-10-13 00:58]
San

I huvudet på John McEnroe, låter det som. Med Björn Borg som fienden och McEnroe som den sorglöse i behov av en fiende.