Weird Science
ANTM: Killarna mot tjejerna!

2013-09-10  

Julia: OK, nya säsongen America’s Next Top Model (TWO-OH, som Tyra envisas med att kalla den, det vill säga säsong 20) är alltså den första med både killar och tjejer. Intressant tilltag, på många sätt, men kan vi allra först prata om det bisarra i att när något dussin vardera killar och tjejer runt de tjugo möts, så beter de sig som unga oskulder i dussinromanens viktorianska England? Det är som att de aldrig träffat någon av motsatt kön förut, det tjuts och pips och fläktas med händerna. I tidigare säsonger har modellerna oftast fått träffa snygga herrmodeller nånstans halvvägs genom processen, och då är det kanske förståeligt att de blir lite flörtiga om de inte träffat andra än varandra och inspelningteamet på två månader. Men här har de rimligen kommit direkt från vardagen, de har inte fått några Big Brother-mängder sprit — har Tyra sprutat in extra mängder feromoner i huset? Det är förstås fullt möjligt att det handlar om de vanliga framkrystade och ihopredigerade bekännelsebåsintervjuerna, men det kändes så ansträngt. Det behövs inte kärlek för att skapa drama mellan modellerna, det vet vi sen tidigare, så det kändes så konstigt ansträngt och onödigt.

A-K: Att det skulle komma in en manlig halva bland deltagarna har ju varit något som behövts för formatet länge länge, och jag är lite överraskad att det tog så pass lång tid ändå. Men det som behöver ifrågasättas är ju varför killarna finns där? Är det för att visa på nya fält inom modeindustrin, eller är det just för att få till mer drama i en allt mer urvattnad (och bisarr) dokusåpa? Varför tittar jag fortfarande på ANTM? Varför tittar andra fortfarande på ANTM? Varför tittar du, Julia?

Julia: Det … är en mycket bra fråga. Jag vet inte om jag nödvändigtvis kunde ha svarit på den ens under säsong två-tre. Jag tror att jag fascineras av hur, som du säger, bisarr den är, och kanske mest hur den låtsas ha med den faktiska modeindustrin att göra? Mer och mer bisarra utmaningar, som i och för sig i vissa fall inspireras av faktiska möjliga foto- eller runwayjobb, men som kommer på helt bisarra premisser. Folk som aldrig har gått på en catwalk förut ska helt plötsligt gå på snurrande, flytande, lodräta, hala, brinnande dito, utan att få testa först för att se hur man gör. På typ tio kameraklick ska totala newbies ta fantastiska bilder med minimal mängd direktiv. De fjorton-femtonåringar som utgör merparten av varje årskull nya modeller får inte vara med på grund av arbetslagstiftning, och det låtsas man inte om.

Plus, förstås, det hela galenskapspaket som är Tyra Banks. Som lever i något slags fantastisk fantasibubbla där hon är en kvinnlig Da Vinci med magiska ögon.

Varför tycker du att killarna ska vara med då? Manliga modeller finns ju förstås, men precis som i porren är det mycket färre som blir lika kända och framgångsrika. Borde det varit en säsong med bara killar?

A-K: Jag tycker mest att det är en naturlig utveckling av konceptet, och säkerligen ett sätt att bredda målgruppen av de som tittar. En sak jag älskar är hur de mest hängivna fansen uttrycker sig, som att de är modellexperter, och svänger sig med Tyras vokabulär som om det vore vedertaget fackspråk. »Grrl, U gotta SMIZE more and work on dat booty tooch!!1«  Jag tror att det enda som rättfärdigar mitt ANTM-tittande är min fascination över seriens absurdhet. Jag menar, vilken annan serie tar sig själv på liknande allvar? Som att Tyra är en världsförbättrande upplyst despot vars främsta uppgift är att berätta för unga människor hur de ska bete sig. Det finns så mycket i serien som är så oerhört konstigt, som den oerhörda auktoritetshetsen; om en deltagare ens tittar fel på Kelly Cutrone får den en utskällning om hur hen aldrig kommer klara sig i modellbranchen. Man ska helst vara som en undernärd smal liten slav som aldrig säger emot, men alltid är redo att se high fashion ut.

Och ändå så ligger serien i framkant med en massa andra saker, väldigt tidigt hade den t.ex. öppet homosexuella deltagare och denna säsong var det andra gången en transsexuell kvinna var med och tävlade. Jag får det liksom inte att gå ihop.

Julia: Vet du vad jag tror att det är? Makeoveravsnittet. Älskar makeoveravsnittet. Alla älskar makeoveravsnittet. Det är ju lite av en brist i den här käsongen, att killarna inte bjuder på lika mycket förändringsmmöjligheter eller ångest. Det är då vi får Corys rakade bula och den där outsägligt gräsliga weave-en. (Tydligen lite av en vattendelare; vissa gillar, vissa hatar.)

Men för att gå tillbaka till det där med att vara både progressiv och konservativ: Det blir över lag intressant med vissa kontraster i hur tjejerna och killarna behandlas. Säg till exempel att gå nerför en regnvåt vägg, killarna i boots och tjejerna i höga klackar. No duh att det kommer gå olika bra. (Tjejen som klarade sig bäst var ju hon som hade nästan inga klackar alls.) Men också synen på manlighet och manlig skönhet — det är intressant att de nästan inte låtsas om den starka och långvariga trenden med ganska androgyna modeller. På tjejsidan har det pratats mycket om olika sorters modeller — katalog, high fashion, edgy, osv — men på killsidan verkar det bara finnas en sorts modell, och det är en traditionell kalsongmodell. Eller vad tänker du?

A-K: Jag kan ju ingenting om hur modellvärlden fungerar, så jag kan inte uttala mig om hur väl serien speglar “verkligheten”, men jag tycker också det är konstigt att det är sånt fokus på det übermaskulina. Överlag kanske vi helt ska lämna idén om att ANTM har nån som helst verklighetsförankring ändå. Herregud, detta är serien där deltagarna fått agera karaktärer från Tyra Banks skönlitterrära epos Modelland och delta i hennes egen musikvideo (andra säsongen).

Kanske ska man, om man ens ska titta på detta, se det som ett gigantiskt konstprojekt, eller möjligtvis en smart allegori över det moderna USA. Det är djupt känslomässigt och samtidigt extremt ytligt. Virgg fick mig att fälla en tår i första avsnittet där hon berättar att den första transdeltagaren (Isis) fick henne att ta steget och faktiskt stå för den hon är, och att hon hade Tyra och ANTM att tacka för hjälpen att våga, och det i samma show som låter deltagarna springa runt i ett gigantiskt Walmart och slita åt sig smink för att bli en riktig Cover Girl. Det är så sjukt, så sjukt intressant, så sjukt skämmigt och så sjukt bisarrt, allt på samma gång. Jag har inte sett någon skriva mer ingående om fenomenet ANTM, men skulle verkligen vilja läsa en längre granskning där man faktiskt går på djupet med serien och verkligen analyserar den. Eller är jag helt ute och cyklar nu? Är det och förblir bara ytligt skräp?

Julia: Context is king, och content existerar inte i ett vakuum. Det kan vara både och.

[2013-09-11 09:40]
Maria

Min man grät av top model när vi brukade kolla. För tjejernas starka, starka drömmar och hopp om att ”något stort” ska hända. Sen spårade det ut lite och det absurda vägde över.

Har ni sett en annan serie som kom som svar på top model, tror den hette super model eller liknande. Den skulle vara ”hård”, mer fashion, och hade både boys och girls. Jag tyckte den var vuxnare och med mindre klippa-håret-skrik. Tror bara den gick en eller ett par säsonger.

[2013-09-11 09:42]
Maria

Denna tror jag: http://www.imdb.com/title/tt1159605/?ref_=sr_1

[2013-09-11 11:01]
N

Så ANTM släpper in manliga modeller samma år som Ultimate Fighter för första gången kör en säsong med både kvinnliga och manliga deltagare? Det är ett lite komiskt sammanträffande.

[2013-09-13 15:08]
jessica

tack för kul läsning! jag frågar mig själv också varje säsong, varför kollar jag på den här skiten? men det är uppenbarligen något, 20 säsonger senare.

dock tycker jag det har blivit mycket sämre när tittarna helt plötsligt ska rösta osv. ..och vem är bryanboy egentligen?

[2013-09-15 16:01]
Anna M

Jag tittar än och vet inte varför..Bryanboy är ett mysterium ja..Saknar Miss Jay men inte ”noted fashion photographer” Nigel Barker..