Weird Science
Tio skäl att hata Pacific Rim

2013-08-22  

Sitter i biofåtöljen och vet inte vart jag ska ta vägen. Det kokar i mig och det enda jag kan komma på att göra för att få utlopp för mina känslor är att göra det fula långfingertecknet mot duken, där Charlie Hunnan fortsätter göra bort sig genom att oengagerat haspla ur sig en plattityd i stil med »när du tar ett beslut måste du ta konsekvenserna«.

Jag avskydde i stort sett allt med robotar-spöar-monster-filmen Pacific Rim. Stryk »i stort sett«. Jag avskydde allt. Jag ska försöka begränsa mig till tio orsaker.

1.  Robot-designen. Alltså de som kallas »Jaegers«. Byggda för att likna bodybuilder-snubbar komplett med stora lårmuskler, biceps, kuk-put och allt. Och pytteliten hjärna. (När jag tänker på det, en perfekt metafor för hela filmen.)

2. Independence Day-tal-härmet. Idris Elba spelar, utan värdigheten i behåll, den totalt obegriplige överste Stacker Pentecost som i ett pepptal inför fajten till tonerna av stråkgnid och tutande basuner kräks ur sig: »Today we are cancelling the apocalypse!« Rysningar? Ja. Av fel anledningar.

3. Knasbananerna till vetenskapsmän. Prilliga forskare är ju ett tacksamt grepp. I vanliga fall. De här två karaktärerna med fejkdialekter och fejkhaltande är roliga exakt noll gånger.

4. Mansdominansen. Ni trodde väl inte att jag skulle hoppa över genusperspektivet?! I framtiden har vi tydligen grava demografiproblem, och mänskligheten består av cirka 50 000 000 män och en kvinna.

5. Kvinnoroll(erna). Finns en. Anime-drömmen Mako Mori är visserligen duktig, fast inte så duktig att hon klarar sig själv – när hennes heder hotas och hon blivit kallad bitch måste ändå Raleigh försvara hennes ära: »Be henne om ursäkt!« »Näe!« »Tjoff! Smack!!« »Be om ursäkt!« Och så vidare, trots att hon bevisligen själv är en skicklig kampsportare. I ett kritiskt läge när Mako ska testa Jaegern gör hon bort sig helt, låter känslorna ta över, gråter och svimmar – så där som kvinnfolk gör! De känsliga liven!

(Jo – jag glömde att förutom Mako Mori som har den enda riktiga rollen så skymtar ju Sasha, rysk robotförare utan repliker men med klyschigt yttre – iskall, med hårdsprejad bakslickad platinablond frisyr, ja ni vet, så som vi västerlänningar porträtterade ryska kvinnor i alla 1980-talsfilmer. Och i Pacific Rim 2013.)

6. »Humorn«. Skämtet om den sönderskjutna kaijun har puls? Stacker Pentecosts homofobiska »One, don’t you ever touch me again. Two, don’t you ever touch me again.«? Här skrattade biopubliken högt. Superkul. Men de var väl desperata.

7. Skådespeleriet. Jag brukar egentligen tycka det är trist med alltför långdragna actionscener, men här längtade jag efter dem så skådisarna höll tyst någon gång. Varje replik föll tungt som en avhuggen Jaeger-arm och den enda som verkade ha roligt var Ron Perlman.

8. »Mäktiga« oneliners. »Fortune favors the brave, dude«, »Yeah, Gipsy! Kick his ass! «, »Don’t get cocky, kid«. »My father always told me this… (här väntar man på djupsinnighet) …when you see a chance – you take it!« Detta manus kommer alltså från mannen som skrev Pans Labyrint.

9. Relationerna. Far/son-relationen (den här kaxiga australiensiska jock-jaegerföraren som behöver få sig en läxa och sedan växer), Mako/Stacker-relationen, kärlekshistorien… Komplexa och trovärdiga relationer i den här filmen! Sa ingen någonsin.

10. Alla svinkonstiga ologiska grejer som bara dyker upp och aldrig följs upp. Varför går Stacker helt creepy omkring med Makos röda barnsko? Varför bygger man inte bara större Jaegers i takt med att alla kaijus blir större? Vad har de iskalla världsledarna (som bara vill satsa på uppenbart värdelösa murar som inte funkar) för agenda egentligen? Varför ska Jaegerprojektet ses som en underdog, man har ju uppenbarligen gigantiska resurser? Varför kommer förarna plötsligt på att man har värsta mäktiga vapnet, fruset kväve och svärd och hela tjottabalongen, som man inte använder förrän nästan allt hopp är ute?

Ja ja, säger ni, det kanske inte måste vara logiskt! Kan det inte bara vara skoj?

Men det är inte skoj. Jag märker själv att jag är arg när jag skriver det här, och jag blev rasande av filmen också, jag försöker förstå varför. Dels tror jag att jag blev besviken, jag gillar del Toro, jag såg fram emot filmen, den borde ha innehållit allt som jag gillar, och så blev allt ändå så fel. Dels känner jag mig förolämpad. Tror Pacific Rim att jag sväljer vad som helst? Att jag inte känner igen varenda stereotyp, vartenda trist »skämt«? Om ambitionen bara varit att göra en uppdaterad Godzilla med spektakulära effekter, men jag har läst så många intervjuer nu där del Toro pratar om hur viktigt det var med komplexa karaktärer och budskap om tillit,  hopp och hjältemod, samtidigt som han ville behålla kärleken till monstren. Han siktade högt. Tydligen.

Jag kan inte förklara eller förstå biobesökarnas entusiasm och kritikernas ofta goda betyg. Jag får bara ge den lama analysen »vi har väl olika smak« då. Men jag måste påpeka att jag älskar mängder av andra svulstiga blockbusterfilmer. Independence Day? Visst. Armageddon? Jag gråter på slutet. Så det är inte som att jag lever på estnisk svartvit independentfilm om limsniffande barn och bara snubblade in på den här, jag gillar genren.

Del Toro har sagt att Pacific Rim är en »Epic story about the human race«. För mig var det enda epic med den filmupplevelsen att jag överhuvudtaget satt kvar i salongen.

[2013-08-22 21:16]
Bettan

Fantastiskt! Du beskriver precis vad jag känner inför Pacific Rim, jag har aldrig tidigare ångrat ett biobesök så :o)

[2013-08-22 21:44]
Björn

Jag håller med om det mesta men – jag gillade den … ändå! Delvis för att den kändes som en hyllning av Starship Troopers, inkl. den bisarra höhöhumorn (men tyvärr utan samma fingertoppssatir), delvis för att jag tyckte att den sprang i cirklar runt Transformersfilmerna.

[2013-08-22 22:40]
Bridey

Håller tyvärr med. Trodde inte på den men när Del Toronto ligger bakom måste det ju vara bra? Men ack nej… Fattar inte att den får bra betyg av en mängd kritiker.

[2013-08-22 23:21]
Jonathan

Väl rutet!
Jag vet inte om det börjar bli ett problem med regissörer som har huvudet fullt av så mycket idéer så att de på något sätt tappar bort sig själva.

Kan också vara att en blockbuster tar så lång tid att göra så de flesta inblandade glömmer bort att den slutgiltiga publiken inte känner till alla kaffebords-backstories, manusändringar eller bortklippta scener.

[2013-08-22 23:42]
Webbutvecklarn

Jag tycker det värsta var att inte ens effekterna var snygga. Jag hade nog kunnat uppskatta en film som faktiskt såg verklig ut och hade praktiska effekter men denna CGI ser väldigt mycket datorspel ut, inte stor skillnad mot nån annan film i genren, lika glossy och overklig känsla som Transformers.

[2013-08-23 08:03]
Carolina

Håller med om allt du skriver. Detvenda positiva jag kunde komma på att säga om filmen efter jag sett den var att det var välgjorda specialeffekter. Men vilken storfilm har inte det idag? Jag tappade tilltror till De Toro redan när jag läste hans bok Släktet. Den sög och jag kom inte mer än några kapitel in i boken.

[2013-08-23 08:25]
HP

Jag såg smurfarna. Varför var dom så små och blå och sjöng omotiverat hela tiden, helt meningslöst. Och den där Gargamel, varför var han så elak, vore det inte bättre om alla var kompisar istället?

[2013-08-23 12:13]
Tomas

Jag tyckte om Pacific Rim, men visst har du en poäng med dina argument. Däremot tycker jag det är lite lustigt att du gillar Independence Day och Armageddon, då de har precis samma brister. Jag menar, var är de starka kvinnorna i Independence Day? Hur håller manuset ihop i Armageddon? Osv…

[2013-08-23 13:45]
Emelie

Pacific Rim är nog den sämsta film som jag har sett på väldigt länge. Bland annat på grund av de 10 punkter som du tar upp i texten. Men en sak som provocerade mig extra mycket var att hela filmen känns som ett stort hån mot anime-serien ”Neon genesis evangelion”. Det verkar som om skaparna av Pacific Rim på något vis har lyckats kopiera det bokstavliga sklettet i handlingen (människor kopplar upp sig i stora robotar och slåss mot stora monster) men totalt missat det som gör Evangelion så bra. Eftersom det är så uppenbart att idén till filmen är tagen från Evangelion så kunde dom väl ha passat på att sno dom bra delarna också. Som psykologiska och filosofiska teman och en faktiskt spännande och intressant intrig.
Jag tycker att innehållslösa actionfilmer verkar ha blivit en trend i Hollywood under dom senaste åren. Brist på intressant intrig kompenseras med actionscener så att filmerna till slut är typ 90% explosioner. Don’t get me wrong, jag gillar generellt actionfilmer men man kan kan inte ersätta ett välskrivet manus med lastbilsregn.

[2013-08-23 19:52]
Per B

Det är ju inte bara talet som är en Independence Day-rip utan hela slutet är ju kopierat från att de ”hackar” kajiusarnas (?) portal till den blinkande kajiu-byggaren som inte fattar vad som händer innan en gigantisk atombombsexplosion wipear bort hans face från existensen.

Med det sagt så gillade jag PR. Min känsla var att den var så stereotyp och klyschig att det bara måste vara medvetet gjort och kändes som ett enda stort skämt.

[2013-08-23 19:57]
HP

Jag gillar actionfilm, men…

[2013-08-23 20:01]
Metin

Min favorit bland det ologiska var kaijun som kunde flaxa sig ut ur atmosfären.

[2013-08-24 08:42]
Olle

Guys, guys, guys. Ni skulle ha sett den i IMAX. Det var grejer det.

Håller dock med om vissa grejer, särskilt om genusperspektivet. Men å andra sidan, så ser ju de flesta actionfilmer ut och jag tror liksom inte att Del Toro är rätt person att förändra den trenden…

[2013-08-25 19:13]
Mikael Vestman

Hela det här inlägget gör bara att jag vill se Pacific Rim igen. Och igen. Och igen. Helst varje dag för resten av livet.

[2013-08-26 19:31]
Getnylle

Om du är beredd på att se saker från ett annat håll kan du ju följa länken nedan.
http://getnylle.blogspot.se/2013/08/pacific-rim-eller-ni-fattar-inte-varfor.html

[2013-08-27 14:58]
Anna

Och det här är den snälla varianten av sågningen? ;)

[2013-08-28 23:09]
Johanna MM

Äsch! Ni har ju inte hängt med alls.
Att jämföra Pacific Rim med liknande amerikanska filmer (på tema monster och/eller robot) är som att jämföra sylt och biffstuvning bara för att båda är mat.

Del Toro har ju på ett lysande sätt anammat och förkroppsligat den japanska animékulturen på alla plan, både berättarmässigt, karaktärsmässigt, bildmässigt och allt-annat-mässigt. Inte en amerikansk actionberättarkultur. Inte någonstans.

Dessutom har den ASSNYGGA monster.

[2013-08-31 14:30]
Kaonashi

Det var sjukt dåligt med kvinnor, ja, men Mako Mori var bra. Det uttrycks bra här:

The Mako Mori Test: ‘Pacific Rim’ inspires a Bechdel Test alternative

http://www.dailydot.com/fandom/mako-mori-test-bechdel-pacific-rim/

[2013-09-05 09:59]
Fredrik

Om du inte sett Neon Genesis Evangelion (serie+film) så kan jag rekommendera det.