Weird Science
Bara favoriter i Orange is the New Black

2013-07-17  

För varje avsnitt i fängelseserien Orange is the New Black där man fick lära känna en birollskaraktär lite bättre tänkte jag »det här måste vara min nya favoritperson!«.

Lilla Tricia som skriver upp varenda skuld hon har i en liten bok. Big Boo, som vet hur man på bästa sätt använder en stulen skruvmejsel. Eller miss Claudette som kämpar för ordning, reda och renlighet i sin lilla betongcell, Alex som är lika bra på att smuggla heroin som på att måla en oklanderlig eyeliner, Tiffany »Pennsatucky« som med ruttna tänder och sin kristna fanatism får en att tänka på mamman i Carrie, »Red« som blir så sårad då hon inte får powerwalka med de andra ryska maffiafruarna att hon box-punkterar ett silikonbröst.

Men det är omöjligt att välja bland alla favoriter.

Det är bara ungefär en vecka sedan Netflix släppte sin fjärde serie, Orange is the new black, men responsen har varit överväldigande positiv. Många har vittnat om sitt beroende och hur man i ett svep sett alla 13 timslånga avsnitt (tack för den regniga söndagen, sommaren, det gjorde helt ärligt ingenting!). Redan innan seriens premiär blev det klart med en andra säsong.

Orange is the new black bygger mycket löst på Piper Kermans självbiografi med samma namn.  Piper var tvungen att sitta i fängelse under 15 månader för smuggling av drogpengar, ett brott hon utfört tio år tidigare. Men de vilda åren är för länge sedan förbi. När Piper åker in i finkan är hon en ytterst välanpassad snygg, blond, övermedelklassig tjej, med intressen som bröllopsplanering, ekologiska rostade mandlar från Whole Foods och Mad Men-maraton.

Att rycka upp en individ ur sitt sammanhang, placera henne i den totala motsatsen och se hur hon klarar av det är ett klassiskt tema och så klart intressant i sig. Men för skaparen Jenji Kohan (Weeds) var Pipers historia egentligen bara en ursäkt för att få berätta om helt andra personer, som vi så sällan får se riktiga porträtt av:

»/…/look, if I got to a network and I tell them I want to do a series about latinas and black women and all sorts of women in prison it’s a hard sell. A white girl going to jail is a great gateway drug to all these stories. /…/ Once you’re in then you can then tell all these stories. She was our way in.«

Taylor Schilling gör ett mycket bra jobb som Piper Chapman. Hon är rolig, men med ett djup. Men det är, precis som Kohan säger, de andra kvinnornas historia vi vill höra. Genom tillbakablickar lär vi känna Red, Daya, Nicky och de andra, och det är då vi får se vad som ledde upp till deras brott som satte dem i fängelse. Deras historier är rörande, sorgliga och visar inte så sällan på samhällets tillkortakommanden som fattigdom, fördomar eller mer konkret USA:s misslyckade »war on drugs«.

Ingen är »ond sedan födseln« en förklaring jag är hjärtligt trött på i dessa psykopat- och seriemördar-tevetider. Det är ett fint budskap – vi kan alla hamna där. Vi gör ibland dåliga val, men bakom valen finns omständigheter. Orange is the new black dömer inte ut någon – vi får till och med veta saker om de mest vedervärdiga av fängelsevakterna (Pornstache, din vidrige fan!) som gör att vi snudd på förlåter dem.

Något annat som gör att Orange skiljer sig från det mesta annat på teve är mångfalden. Det är sådan lättnad att för en jädra gångs skull slippa, timme ut och timme in, titta på mäns aktiviteter. I Orange är det latinas, svarta, vita, unga, gamla, alla varianter av sexuell orientering och en majoritet kvinnor – ahhhh vilken fläkt av frisk luft!

Ensembeln är otroligt bra. Ett par av skådespelarna har vi skymtat förr, andra är totalt okända. Kohen har  sagt att de la till roll efter roll allt eftersom de såg nya auditionfilmer med fenomenala, arbetslösa skådespelare: »Even during the casting process, the pools of talent are so deep when you have a call for Latin women or black women or a middle-aged woman because they never get their shot.«

Så sorgligt.

Skådisarna i Orange verkar privat vara väldigt intressanta och delar inte så sällan erfarenheter med den karaktär de spelar: Natasha Lyonne spelar Nicky, ex-narkoman – något Lyonne själv är. Laverne Cox är Sophia, en svart transexuell skådespelerska, som innan Orange fått spela prostituerad sju gånger vilket säger ganska mycket om film- och tevevärlden. Lea DeLaria (»Big Boo«) är jazzmusiker och ståuppkomiker (hennes aktuella show heter The Last Butch Standing) samt den första öppet homosexuella personen att synas i amerikansk teve, då hon 1993 medverkade i The Arsenio Hall Show.

Som sagt får Orange en andra säsong. Minst! Jenji Kohan säger att hon gärna gör tio säsonger till. »As long as there are still interesting stories and still interesting people that we want to meet, I can keep it going.«

Jag litar fullständigt på dig Kohan. Ge mig tio säsonger till. Jag vill veta mer om nunnan, Black Cindy och Yoga Jones!

[2013-07-17 23:44]
Johan Sjöstrand

Bra skrivet! Impad att en dramedy-serie kan hålla takten i varje avsnitt på 50+min. Hoppas bara inte den blir tröttsam som weeds blev

[2013-07-18 09:09]
Hans

Jag tycker du är lite väl hård mot Piper, hennes historia försvarar väl den tid som ägnas åt henne i serien. Appropå Piper, det slog mig under seriens gång hur Taylor Schilling kananliserar Caroline Dhavernas anno #Wonderfalls”. Någon annan som ser den kopplingen?

Det är lite fascinerande att tänka att förutom alla de karaktärer du nämner och ett gäng till som fått rejält med tid att skina, så finns det 20 till 30 till som skymtat till i bakgrunden eller i en eller ett par scener som mycket väl skulle kunna bära ett avsnitt. Alla karaktärer finns där från början, och inte som i Oz som hela tiden introducerade folk som vi aldrig tidigare hade sett. Det är så imponerande.

[2013-07-19 11:08]
D

Älskade första säsongen men att det är skaparen till Weeds som ligger bakom gör mig lite orolig för att den ska spåra ur så småningom.

[2013-07-19 18:35]
Johan

Uppslukad från första stund. Klämde hela säsongen på tre dagar och ägnade fjärde dagen åt sorgearbete. – det lär ju dröja innan säsong två släpps. Har sällan sett en så perfekt casting. Min enda lilla invändning är att att Pornstache är liiiiiite för karikerad. Längtar efter att få följa deras liv innanför och utanför murarna.

[2013-07-26 09:19]
Molly

Min enda lilla invändning till denna lysande pärla: för korta flashbacks. Har sett 8 avsnitt och törstar efter att få veta mycket mer om damernas tidigare liv. Underbar serie!

[2013-07-28 20:35]
Anna

”Big Boo, som vet hur man på bästa sätt använder en stulen skruvmejsel”. xD

[2013-07-29 09:45]
Anna M

Toppenserie..så himla bra och makalösa karaktärer.
Vill ha minst tio säsonger känns det som nu.