Weird Science
Behärskat brittiskt bakande

2013-03-12  

Jag ska bara passa på att först säga några ord om Sveriges Mästerkock: Leifs lilla flicka:nde av kvinnliga deltagare är irriterande, man vill torka bort Per Morbergs självbelåtna leende med en wettextrasa, Markus Aujalays höhö-iga jämförelse mellan en perfekt pizzadeg och »insidan av ett kvinnolår« var bortom grabbig – men visst, det är ett habilt underhållningsprogram. (Men vad är det för nivå på deltagarna? Aldrig lagat couscous eller kokat musslor?!) Den som gillar formatet och inte sett Masterchef Australia – gör det. Det är fantastiskt välgjort med hjärtegoda domare som borde vara förebilder för alla. Vad ni än gör undvik vidriga Masterchef US där deltagarna torteras av en psykopatiskt elak jury med tröttsamme vrålapan Gordon Ramsey i spetsen.

Men glöm det. Nu ska vi istället tala socker. Smör. Lågmälda röster. Kakfat. Inklippsbilder på får. Vi ska prata om The Great British Bake off!

Lyssna bara på namnet. Framkallar inte det en ljuvlig bild? Ser ni inte stora hattar, kostymfilmsgröna gräsmattor, miss Marplar, clotted cream-bredda scones och bord med vita dukar framför er? Högar av pajer, muffins och kakor, upplagda på trevåningsfat? Och bakom dem bagarna själva, stolta men blygsamma, precis som gamle herr William Molesley i Downton Abbey-avsnittet med blomtävlingen?

Jag började titta på The great British Bake off  (går i Sverige på Sjuan och heter där det trista Hela England bakar) enbart för att Sue Perkins är en av programledarna, men jag fastnade direkt.

Här är världens elände långt borta.  Farorna som hotar är av ett annat och mer hanterbart slag. »If it’s not sealed, the pie could leak…and ruin it’s appearence« varnar sådan där härligt BBC-skolad speakerröst, med ödesmättat pianoklink i bakgrunden.

Det är spännande. Det är så mycket som kan gå helt tokigt, det handlar om kemi och fysik, gradantal, sekunder i ugn, antal gram bakpulver, risken att misslyckas kapitalt känns så mycket större med bakning än med matlagning. Som tittare kan man också enklare se om något är bränt, har läckt, inte jäst, inte kommer ut ur formen.

Men framför allt är det nästan terapeutiskt att titta på. Inte bara långt bort fram den vanliga världens elände. Det är också långt från framgastande bitch-anklagelser och hets-klippning som är så vanliga i (amerikanska) realityprogram. Möjligen trillar en diskret tår nedför en kind då sockerkakan blivit för torr. Här håller man brittiskt känslorna i schack, som min favorit från säsong 3, äldre mannen Brendan påpekar: »the one who can keep their emotions in check is the one who is going to win«.

Han konstaterar också behärskat med ett litet leende: »I come from a background of high quality guilt so of course I feel guilty«.

Men mitt i sockret hittar vi absolut sälta, Sue Perkins förstås, men även i form av den svårflörtade bagaren Paul Hollywood. »Beware of the wrath of the silver fox!« varnar Sue när denne petige kakmästare med det vackert gråsprängda håret undersöker en undermålig muffin.

Den andra domaren går under det ljuvliga namnet Mary Berry, och är en vithårig blommigt klädd liten kokboksförfattande dam, »bright eyed and bushy tailed«. Medan Paul »Silver Fox« Hollywood oftast håller berömmet till ett minimum, ett torrt »I don’t mind that.« så är Mary Berry en uppmuntrande sötnos som talar om när något varit fantastiskt och pikar Paul för att han snålar så med lovord.

Sue Perkins, var programledare för Supersizers (Historieätarnas urspungsformat) och The Great British Bake Off påminner en hel del om detta program – Sue och hennes parhäst Mel Giedroyc gör reportage i varje avsnitt där de träffar mathistoriker som berättar om ursprunget till allt från Londons ålpajer till Cornwalls snäckkakor.

Apropå ålpaj. Inte så sällan verkar deltagarna baka ihop rent ut sagt vidriga grejer, och apropå Historieätarna hade jag inte höjt ett ögonbryn om en del av bakverken hade hört hemma på 1500-talet – kakor med honungsfyllning, cupcakes med rosenvattenglasyr eller de mer matiga pajerna med sina njurar och annat äcklopäcklo-brittiskt.

The Great British Bake Off ger oss helt enkelt den bilden av England som vi vill ha. Efter en genomsnittlig tittarskara på sex miljoner, är en ny säsong på gång.
Keep calm and carry on!

[2013-03-12 16:40]
Jenny

Låter som något för mig. Tittar redan på ett par engelska program just för att det är så väääldigt mkt trevligare upplägg och mänskligt bemötande.

[2013-03-12 18:51]
jullan

”ruin ITS appearence” ska det vara.

Mvh Grammatiknazisten.

[2013-03-13 06:53]
Magnus_B

Håller med helt och hållet. Grymt meditativ serie som gjort mig sugen på att söka till säsong två av den svenska motsvarigheten. Och jag som inte ens bakar!

[2013-03-13 11:07]
Anna

Jag håller med om varenda punkt. Och The Great British Bake Off är essensen av trevlighet, fast på blodigt allvar såklart.

[2013-03-13 13:09]
Jessica

<3 Kakor+Superkins = sant! Och ja, man blir mycket glad av det hela. Inte minst önskar man att Mary Berry var ens mormor.

[2013-03-13 22:52]
sussie

åh så roligt att läsa om TGBB på weirdscience! jag upptäckte detta program för några månader sen och har tittat på alla säsonger vid det här laget. jag är förvisso själv en obotlig bakentusiast MEN det är inte därför jag är så in luv med denna serie, utan pga ovanstående grejer du nämner. det är så snällt, men ändå väldigt väldigt på blodigt allvar. så nördigt, men ändå lättillgängligt. ser i princip alla matprogram jag kommer över och måste säga att detta är det absolut bästa i genren! kärlek och no bullshit, två klockrena programledare och två ännu mer klockrena domare. älskar även när man ibland anar hur mary berry börjar bli lite gaggig, hon måste väl vara närmre 80

[2013-03-14 21:47]
CJ

Masterchef Australia – håller med fullt ut! Tack för att du promotar det. Skäms över Sveriges Mästerkock som totalt missat en chans att skapa en långsiktig tv-underhållning-serie som fokuserar på att lära/utveckla och vara en startplatta för pro-amatör kockar istället för skapa flash-in-the-pan kändisar.

[2013-03-15 08:09]
SweepTheLeg

Blir verkligen intresserad av att kolla upp denna serien, så som den beskrivs.
Men jag har heller inga som helst problem med att kolla på Sveriges Mästerkock, Masterchef AU/US eller t.om Hells Kitchen.
Jag bara tittar på programmen med olika förutsättningar vad gäller ”underhållning”.

”I am large, I contain multitudes”…..