Weird Science
Småstadsutopia att förälska sig i

2013-02-01  

Om man som jag är ett fan av Gilmore Girls. Alltså ett sånt fan som sett igenom alla sju säsongerna två gånger sen serien slutade gå. Som kan nostalgiskt längta tillbaka till Stars Hollow, för att sen inse att staden inte finns på riktigt, och sen uppriktigt sörja det. Då undrar jag hur jag är funtad som har missat att skaparen av Gilmore Girls, Amy Sherman Palladino, har en helt ny serie som började sändas i somras på ABCfamliy. Serien heter Bunheads och utspelar sig i en idyllisk småstad i Californien kallad Paradise. En stad där blommorna alltid prunkar och ingen någonsin talar om pengar. Jag grämer mig. Så många månader utan Kelly Bishop bortkastade? Rättning genast. Jag ser naturligtvis alla de sända 13 avsnitten på cirka tre dagar. Ett filter av pastellig, mjuk lycka har nu lagt sig till rätta i min tevesjäl.

Nu kanske du, en teveseriehipster som dyrkar Breaking Bad rynkar på näsan. ABC Family? Verkligen? Lite mellanmjölk till det? Då ska jag berätta för just dig varför Amy Sherman Palladinos universum är så oerhört beroendeframkallande.

1. Dialogen
Rapp, oförutsägbar och surrealistisk. Pepprad med popkulturreferenser. Ofta uttalad av kvinnor i olika åldrar med vitt skiljda mått av självironi. Varning: Dock tar den efter ett tag över hela ens tankesätt och det kan vara svårt att tala som vanligt.

Typiskt citat:

»Melanie: She was Black Swan before you took her Ginger Rogers.
Ginny: Now that makes her Defcon Swan.
Melanie: She’s got nothing to lose.«

2. Casten
Amy S-P verkar ha sina favoritskådespelare, och om det i andra serier kan vara lite störande att skådisar återkommer, (tex tycker jag att Alexis Denisofs Sandy Rivers stör för att han ohjälpligen alltid kommer vara Wesley Windham-Price från Buffy/Angel för mig) så är det i Bunheads som att komma hem när Sean Gunn dyker upp och spelar ungefär samma person som Kirk i GG fast med hipsterskägg och med outhärliga baristaambitioner. Samma med Lisa Weil som spelar samma obstinata person i Bunheads som Paris Geller var i GG. Jag bara väntar på att Lauren Graham ska dyka upp, även om Sutton Fosters Michelle Simms är nästan samma karaktär, fast yngre. Till och med en av de unga flickorna som står i centrum (precis som i GG delar ungdomar och vuxna på berättelseutrymmet) är kusligt lik Alexis Bledel i både utssende och mimik, och jag älskar det.

3. Småstadsromantiken
Ingen är otrevlig eller begår brott. Alla hjälper varandra och har knasiga småstadsbohemiska personligheter. Konflikterna är på nivån, ska vi ha en galleria utanför stan eller inte? Är det okej att Luke har regeln »no cellphones« i sin diner? Bunheads Paradise är precis som Stars Hollow, fast med bättre väder. Det är alltid soligt och alla går omkring i lätta sommarkläder. Ibland regnar det men bara om det är en karaktär som är ledsen.

4. Det händer ingenting
Bunheads kretsar kring dansaren Michelle som är missnöjd med sin stagnerade karriär i Las Vegas. En kväll super hon sig aprak och gifter sig med beundraren Hubbell, som naturligtvis visar sig vara världens finaste människa och inte en stalker med massmördartendenser, som det skulle varit i alla andra serier som någonsin gjorts. Han tar med sig till sin hemstad Paradise där det visar sig att han bor med sin mor Fanny, som också driver en balettstudio för traktens unga. Tyvärr dör Hubbell (ingen spoiler, seriens premiss bygger på detta) i en bilolycka och Michelle inser att han lämnat allt han äger, inklusive moderns hus och ballettstudio till sin nyblivna fru. Det är bara att ta itu med det nya livet, som innebär att undervisa ungdomarna i balett och munhuggas med Kelly Bishops ljuvliga Fanny. Alltså, handligen i Bunheads är precis lika trivial som i Gilmore Girls, och precis lika beroendeframkallande. Självklart måste jag titta vidare för att se om Boo (en av de unga balettdansöserna som också är en av huvudpersonerna) kommer över sin nervositet för att våga erkänna att hon gillar sin danspartner Carl. Självklart måste jag titta vidare för att få veta om Fanny och Michelle får bygga sin utomhusteater.

5. Handlingen klarar Bechdel-testet med bred marginal
Både Gilmore Girls och Bunheads har kvinnor som huvudpersoner som får väldigt mycket handlingsutrymme och pratar om något annat än pojkar och män (även om en rätt stor del  av tonårsflickornas handling är kärleksrelaterad), som har agens och humor. Trogna läsare av denna blogg vet att det är viktigt för mig.

6. Jag blir lycklig av att titta
Jag blir olycklig av Californication, äcklad av The Following, ultravåldsslomoutmattad av Spartacus, och skämskuddepanikslagen av Girls, vilket för övrigt är övriga serier som jag just nu följer. Det säger ju sig själv att i jämförelse med dessa mörka avbildningar av mänskligt beteende framstår Bunheads som ett utopiskt paradis. Och man kan behöva lite sånt i sitt liv också.

[2013-02-01 10:18]
Enligt Ellen

Ja! Precis så!

Och jag älskar att jag skrattar högt, länge och ofta åt konversationerna. Jag älskar att flera ungdomar får ta plats och jag älskar att karaktärerna tillåts vara lite mer mångfacetterade än i GG. Ibland tänker jag dock ”vad konstig Lorelei ser ut idag”, men det är ju en del av charmen också.

Och Boo, fina Boo.

[2013-02-01 10:33]
Sandrina

Herregud! HUR har jag kunnat missa detta?!
Jag är en av de där GG-älskarna och har fastnat för Hart of Dixie pga av att den, delvis, liknar GG (men deras dialog är inte ens i närheten av GG). Den har liksom blivit en tröst i sorgen.
STORT tack för tipset. Tråkiga februari är räddad!

[2013-02-01 10:52]
Kjell

Avsnittet där de var lite på lyset och smygsöp längst bak i bio-trailervagnen var kanske hela 2012 års största tevemys.

[2013-02-01 10:58]
Tomas

Man är väl inte helt ute och cyklar om man antar att idén till Bunheads kommer från Miss Patty i Gilmore Girls. Man skulle väl till och med kunna anta att Michelle är en yngre Miss Patty…

[2013-02-01 11:06]
r

Sidospår: ”Nu kanske du, en teveseriehipster som dyrkar Breaking Bad[..]” – SVAR: Icke. Det hippaste bland tv-hipsters är ju sedan länge det mest kommersiella och ”Oförutsägbara”. Typ att se värdet i pastellfärgade familjedraman på ABC Family. Älska network-komedier, prodecurals, att vara konässörer på läkarserier, uppvärdera Cosby som komiker eller letar försonande drag med 2 1/2 men. Kort sagt, motsvarigheten till oss oförutsägbara tv-seriesvennar som älskar the wire och gillar Breaking bad. DU är hipstern. Ok?

[2013-02-01 11:41]
Cathrin

Tack! Älskar GG (har dock inte lyckats ta mig för att se alla avsnitt. än.) och behöver ett substitut efter både desperate housewives och gossip girl försvann.

[2013-02-01 13:38]
mxm

r: men eller hur, dom ba’ ”åååh, Smash är mångfalt djupare än Breaking Bad – min kappa är sååå vänd mot vind!”

[2013-02-01 13:40]
Julia

Här skrev man om Bunheads redan i somras, men INTE då. =)

[2013-02-01 13:48]
Anna-Karin

Jag gillar ju BB själv, även om den är vansinnesgrabbig stundtals. =)

[2013-02-01 16:14]
jibber-jabber

Intressant text som får mig att vilja kolla på Bunheads, men … På vilket vis är handlingen i GG trivial? Den fortlöpande skildringen av Lorelais och Rorys vänskap hade ett uppenbart känslomässigt djup. Enligt mig är det den finaste vänskapsrelationen i en tv-serie någonsin. Konflikten mellan generationerna i familjen Gilmore framstod som trovärdig inom ramen för den ”upphöjda verklighet” som serien presenterar.
Om god personkemi mellan huvudkaraktärerna, rapp dialog och glad atmosfär var det enda GG hade att komma med ser jag inte vad som differentierar serien från ex the OC.

[2013-02-01 16:58]
Anna-Karin

Jibber-jabber: absolut, jag håller med dig, men om man jämför med alla ”världen går under om vi inte gör detta”-serier så är det rätt vardagliga intriger som både GG och Bunheads kretsar kring.

[2013-02-01 17:49]
jibber-jabber

Om det var så du menade med ”trivial” så är vi överens.
För övrigt kan jag rekommendera alla sovande Gilmore-fans att ladda ner high definition-versionerna av säsong 4-7. Tror att det ska finnas på svenska itunes.

[2013-02-01 18:54]
Jennifer

Åh vad glad jag blev av att läsa detta! Jag är ett ”sånt” GG-fan och har aktivt valt bort Bunheads för att jag fått för mig att den inte kan leva upp till förväntningarna. Nu ska jag definitivt ge den en chans!

[2013-02-02 11:40]
Kjell

Tröttsamt trubbiga ironier om Breaking Bad vs. Smash, från 1900-talets föreställningsvärld där manligt kriminellt slälsplågat alt. psykopatiskt gränstänjande = konstnärlig tyngd, medan kvinnligt relationsbaserat och musicals = lättsamt fodder for the housewives… Det är inte nåt slags ”positionerande” som får mig att rysa och fälla tårar till Smash. Den berör mig, går rätt in i hjärtat. En stor serie, punkt. Precis som Breaking Bad.

[2013-02-02 14:41]
r

”Tröttsamt trubbiga ironier om Breaking Bad vs. Smash, [..] där manligt kriminellt slälsplågat alt. psykopatiskt gränstänjande = konstnärlig tyngd, medan kvinnligt relationsbaserat[..]”

SVAR: Av vem och var har denna diktomi ställts upp?

[2013-02-02 14:46]
r

Jag ser nämligen bara denna diktomi som en ”halmgubbe” i Anna-Karins text. Och det är ju rätt förutsägbart, att alltid behöva positionera sig mot en tänkt fiende. T ex, att inte kunna skriva uppskattande om Bunheads utan att positionera sig mot en påhittad fiende i ”breaking-bad-männen-som-rynkar-på-näsan”. Jag rynkar fan inte på näsan åt någon viss serie. Däremot rynkar jag på näsan åt folk som måste positionera sig mot brett uppskattade serier för att se sig själv som mer originell och fritänkande (gentemot inbillade och korkade breaking-bad-fans)

[2013-02-02 14:58]
r

Ps. Sen är det värt att påpeka att sk ”tv-hipsters” i regel inte alls framhåller säkra kort som Breaking bad eller Mad men, utan älskar att kokettera med konässörskap av bred mainstream-tv av typen procedurals , kockprogram och network-komedier. Det är helt hippare att vara finsmakare av läkarserier, Cheers och Top Chief än att hylla Mad men som alla andra. Det är väl nån sorts GenerationX-sjuka som hänger kvar..

[2013-02-03 09:09]
Kjell

r: Inte av dig! ;) Dock konsekvensen av den oheliga alliansen mellan din uppriktiga trötthet på det fjompiga Breaking Bad-stabbandet och Maxims skälmskt provokativa sarkasm. Så, en smula orättvist av mig. Ville bara stå upp för Smash!

[2013-02-04 10:57]
Gustaf

Bunheads bästa scen: http://youtu.be/WTO10Xgl0eM

[2013-02-05 20:18]
Henrik

Sett några avsnitt, ganska mysigt! Men jag håller inte med om ”ingen spoiler, seriens premiss bygger på detta”. Det är oväntat (om man inte hade läst bloggposten) och precis i slutet av första avsnittet. Hade önskat en spoiler alert!

[2013-02-07 11:48]
Olle

Bunheads är FANTASTISKT! Är så himla glad att Amy fått göra en ny Gilmore Girls.