Weird Science
M som i motsatser

2013-01-14  

De två sista avsnitten av första säsongen av Elementary var väldigt olika. Nästan som att det var meningen att göra kontrasten så stor som möjligt, för att det andra skulle kännas ännu obehagligare.

Näst sista avsnittet, Dirty Laundry, var nästan parodiskt upplagd som en spionroman med något halvt sekel på nacken. Ryska spioner som skaffar barn på beställning och siktar på att få in dem i vita huset; spioner som nött bort alla spår av sitt ursprung men avslöjar sig genom gammalt folkskrock. Osynligt bläck. Det klantigt inkorrekta användandet av konceptet steganografi för något som inte funkar så som det förklarades. (Samt den vaga antydningen att ryska spioner förvarar sina filer i molnet? Lite oklart.) Allt med twist efter twist, skickligt uppnystade av Sherlock. Som, kanske lite övertydligt, inte bara ser det andra inte ser – utan även det som inte ens går att se, det vill säga bläcket. En traumatiserad tonåring, visst, men ett mer eller mindre lyckligt slut och en Sherlock (och Joan) som knappt verkar ha en enda direkt känsla under hela förloppets gång. Lite muntert, nästan skuttande hela avsnittet igenom.

Så säsongsavslutningen, mörk och tät och klibbig som tjära. Redan vid episodtiteln, M, anade man vart det var på väg. Inte kunde vi gå en hel säsong utan att träffa på vår och Sherlocks favoritnemesis? Och under tiden fick vi veta hur Sherlock hamnat där han är idag, vad som hände med Irene, och precis hur trasig vår favoritdeckare egentligen är. Hans iskalla hat och beslutsamhet, hans frustration när hans hämnd slog slit, och upptakten till en fortsatt jakt på mannen som förstörde honom.

Och så, som i förbifarten, Watson som får erkänna för sig själv att hon är alldeles för förtjust i arbetet för att dra vidare. Tillräckligt mycket för att erkänna för Holmes att hon gillar det, men inte tillräckligt för att erkänna att det är hennes eget val att stanna kvar. Gratis. Ett litet erkännande som fick bli grunden för en stor lögn. Förhoppningsvis får lögnen och dess konsekvenser inte ta allt för stort utrymme under nästa säsong.

[2013-01-15 20:04]
Calle

Funderar på vad som gör denna serie så genomusel. Tror det är allt. Ocharmiga skådisar, trist handling och noll humor.

Dom har gjort den väldigt lik Mentalist men betydligt sämre. Sick boy som Sherlock? Nä.

[2013-01-15 22:47]
linus

vet inte om en kan kalla det säsongsavslutning då nästa avsnitt sänds sista januari, men skit samma.

tycker säsongen hittills har varit ganska ojämn, men tycker om lucy liu och johnny lee miller tillsammans och det finns något här som kan bli riktigt bra.

helt ärligt känns det som att det är tvånget att koppla till sherlockförlagan som hindrar den. det känns som att den inte är fri att berätta så som den vill.

hoppas den fortsättningsvis fördjupar sherlock och joans karaktärer och deras platoniska (thank god!) och intressanta relation.

[2013-01-15 22:52]
Julia

Tror det är vad som kallas ”mid-season finale” vilket ja, är lite fånigt och kanske inte helt korrekt.

(Håller helt med dig om att det är väldigt skönt att relationen är platonisk.)

[2013-01-25 22:39]
SweepTheLeg

Gillar serien skarpt.
Gillar samspelet mellan Miller och Liu.
Serien är vackert gjord, gammaldags miljöer i nutida NY.
Även om Adler och Moriarty inte förekommer så mkt i böckerna, måste de ändå börja bygga lite ”mytologi”, och dessa personer tillhör hörnstenarna där.
En mkt positiv överraskning för mig, och jag tänker inte gå i den enkla fällan att jämföra den med ”Sherlock”, som jag gillar av olika anledningar.