Weird Science
Supersizers vs. Historieätarna – fuloriginalet bättre än snyggkopian

2013-01-02  

Hörni vilka knasbollar de var förritiden! De åt liksom skitkonstiga grejer, typ bara pungkulor och ögonglober och hade kryddnejlika och/eller banan i allt!

Konceptet som Historieätarna bygger på leder till det rätt fåniga synsättet att vi i dag äter så himla gott, bra och normalt, men att folk i precis alla andra tider (och »andra tider« kan vara 1700-talet såväl som 1970-talet) var ena tokiga ena som hatade kryddor och inte fattade ett dyft av vad som passade ihop med vad.

(Hrm-hrm. Klarar strupen och läser upp slumpvis utvalt rätt på restaurang Esperantos meny, anno 2012:

»Marulk stekt och vilad i bränd lök med torkad oxbringa i brynt lök.«

Vilad i bränd lök?! Tillåt mig hånskratta. Att man i Stormaktstidens avsnitt fnissar över »Björktrast med kanelsås och snömos« när det finns rätter i dag som beskrivs med orden »vilad i bränd lök«… case closed.)

Men det är en parantes. Och visst. Historieätarna vore så klart ett bra mycket mindre roligt program om kockarna inte valt ut de mest spektakulära kött- och inälvsrätterna, eller om de istället serverade alla de där rotfrukterna som kockarna faktiskt i varje avsnitt påpekar att folk åt mest.

Så vi köper konceptet, och programmet var kul, intressant och framför allt ett riktigt ögongodis. Allt är så sabla snyggt. Från Lottas Lundgrens oklanderliga hår- och smink (hur kan till och med 1970-talspapiljotter se hipster ut på henne?) till Erik Haags olika skägg- och mustaschkombinationer, och musiken, där Oskar Linnros gjort vinjetten, det enormt snygga fotot och den oklanderliga klippningen.

Ändå kan jag inte älska Historieätarna reservationslöst. Är det för att det är för snyggt? Eller är det kanske känslan av att det är ett internt mediagäng som har kul ihop som stör mig?  Finns det verkligen ingen annan läkare än Henrik Schyfferts fru som Erik och Lotta kan stå och fnissa med när de pratar om skallmätningar i Sverige på 1920-talet? Varför är Henrik Schyffert själv med, när det är så uppenbart att han, Erik och Lotta är kompisar sedan innan? Vad gör Fredrik Lindström i programmet gång på gång?

Annars gillar jag både Erik och Lotta som tevepersonligheter. Även om jag kan tycka att många av deras dead pan-blickar in i kameran är omotiverade och dåligt tajmade. Eriks spexande kan också vara lite distraherande, ibland ville jag bara ropa tyst! åt honom när han då och då bara var tvungen att toka sig mitt i en intervju med svinintressant etnolog. Någon gång kunde jag störa mig på att det var som om Lotta fått rollen att vara den duktiga tjejen i klassen som måste hålla ordning på den charmiga bråkstaken Erik.

Själv visste jag inte att Historieätarna inte var ett originalformat, men oh vad lycklig jag blev när jag upptäckte originalet, BBC:s ljuvliga Supersizers Go och Supersizers Eat, som gick 2008–2009.

De som frossar sig genom tidsepokerna är Giles Coren, matrecenscent och journalist, samt min nya idol Sue Perkins.

Sue! I Supersizers är det inte snyggt och svalt och oklanderligt och stockholmshipster.  Framför allt är Sue inget av ovanstående. Äntligen är det snubben som oftast får leverera fakta och bruttan som är den roliga. Sue får svarta tänder. Sue trär en stekt fågel på huvudet. Sue halvkräks upp Bailey’s på bordet i 1980-talsavsnittet. Sue går bananas med moucher i hela nyllet när hon är Marie Antoinette (se bild) och kastar ur sig oneliners som »This is the colour of sadness« (om en grå gelé gjord på grisfot) eller »I’ve never before felt defeated by food«. Hon trillar runt i osmickrande outfits och är oftare packad än nykter, ah, hon är fantastisk!

Sue Perkins är radiopratare från början och den som gillar QI känner säkert igen henne då panelsittande i detta program är ännu en sträng på hennes tevelyra. Hon har vunnit engelska dirigentprogrammet Maestro och är kanske mest aktuell just som en av programledarna för det alldeles förtjusande programmet The Great British Bake Off. Alla Supersizers-avsnitt finns på You Tube, så grattis ni som inte sett det!

(»Vilad i bränd lök«. Förlåt, kan inte släppa töntigheten.)

[2013-01-02 12:28]
r

Jag känner mig lika oförstående inför hypen av Historieätarna som jag känner inför folk som säger sig få innerliga upplevelser av bandet Kent.

Gillar idén bakom programmet, men Erik Haags pajaserier förstör hela konceptet (han är inte rolig när han visar arslet eller låtsas dricka sig berusad), och någon borde säga åt Lotta Lundgren att hon inte är så charmig som hon tror när hon överdoserar ”titta klurigt in i kameran när Erik clownar sig”. Snuttifierat, maten uppenbart vald för att roa snarare än som genuina tidstypiska exempel, och en flamsighet som dränker programmet.

[2013-01-02 13:33]
AlanWilder

Ah, den oundvikliga backlashen. Jag köpte själv den vimsiga medelåldershipster-faktorn
(som ju utgör ett extremt undantag i ett svenskt TV-landskap av genuina, jordnära arbetarklasshjältar från landsbygden och därmed framstår som en frisk fläkt) rakt av, men hade istället problem med att programmen var så uppenbart hårdklippta trots 60 minuters sändningstid. Alla ”svinintressanta etnologer” var med i högst ett ögonblick var, där de fick besvara extremt ledande frågor vars svar hackades sönder och samman av klippning i varierande klumpighetsgrad.

[2013-01-02 16:17]
D

Försökte se första avsnittet men gav upp efter halva för tyvärr lider det av precis samma problem som Landet Brunsås; Erik Haag.

[2013-01-02 17:08]
Chrille

Försökte se lite på programmet, men jag tål helt enkelt inte Erik Haag. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men får översittare/mobbare-vibbar av honom.

Bra kritik. Maträtterna kan ju omöjligen varit tidstypiska vardagsrätter utan just utvalda av andra orsaker.

[2013-01-02 17:36]
JET

Skönt att se att det inte bara är jag som inte kan med Erik Haag. Utan vänskapen med genuint begåvade Henrik Schyffert vore Haag vid det här laget ännu en i raden av ZTV-parenteser i tv-historien. S’är, asså, liksom, ba.

[2013-01-02 22:19]
Cyril Tönisberg

Ida, vill egentligen inte sätta mig på några höga hästar, men jag är bara så förbannat trött på folk som skall anglofixera svenskan helt i onödan, typ Mats Olssons misslyckade försök med ”underhundar”. Till dig ställer jag frågan: vad innebär det att klara halsen?

[2013-01-02 22:20]
Cyril Tönisberg

Förlåt, klara strupen…

[2013-01-02 22:21]
Cyril Tönisberg

och anglofixera, var kom det ifrån. Anglofiera!

[2013-01-03 03:16]
Bobby

Klara strupen är väl vanlig svenska för att ta sig en sup?

[2013-01-03 07:05]
Ida

Tyvärr Cyril, du har alldeles fel här!

I Stora synonymordboken står ”klara strupen” som alternativ till ”harkla sig”, och i Svenskt språkbruk (utgiven av Svenska språknämnden) står det under ”strupe” frasen ”klara strupen”.

Ner från de höga hästarna! :)

[2013-01-03 11:03]
E-mannen

Jag gillar Erik Haag och tyckte Landet Brunsås var fantastiskt.
Historieätarna kommer dock lite snett, det engelska orginalet är, precis som blogginlägget säger, mycket bättre.
Kanske saknar jag Henrik Schyffert?

[2013-01-03 20:19]
Kajsa

Störde mig också på den överdrivna flamsigheten, det var inte kul första gången Haag ”råkade” tända på ett brev han höll på att skriva och sen gör han det igen. Hoppsan! Vad var grejen med det, att han skulle vara så klantig hela tiden? Tillförde ingenting. Höll på att bli vansinnig i frihetstids-avsnittet när de pratade med en konsthistoriker om ja, jag vet inte vad för man hörde inte för att Haag skulle skramla med det där jävla porslinet.

Det var snyggt, underhållande på sina ställen och man fick förfäras över läskiga maträtter men det skulle varit intressantare om de gått lite djupare in i ämnet.

[2013-01-03 23:27]
tomanista

Äh, Erik Haag är ju asskön. Visst porslinskramlandet och breveldandet var lite löjligt men det var två saker som jag störde mig på i 6 hela avsnitt.

[2013-01-08 23:17]
Henrik Ö

Giles Coren? Inte Coran.
Annars håller jag med om ALLT.

[2013-01-09 12:21]
Jessica

Jag älskar Giles Coren och Superkins. Sue kan även höras på Beeb4 då hon ofta är gäst i The News Quiz, The Unbelievable Truth och diverse andra pratprogram.

Giles är son till kolumnisten och kåsören Alan Coren och bror till Quizshowvärden och pokerprofilen Victoria Coren (som numera är förlovad med David Mitchell (komikern, inte författaren)) Alan Corens bästa kom just ut i jubileumsutgåva. Jag rekommenderar den varmt till den som gillar kåserier.

Men Superkins. Åh, Superkins. <3

Jag kan inte se Historieätarna härifrån, så jag kan inte riktigt uttala mig men jag älskade verkligen originalet och är ganska svag för Lotta Lundgren.

Fast jag tror att det är eventuellt är lite orättvist att jämföra produktionsvärdet. Mycket med det brittiska bygger på det underförstådda samförståndet att allt britter gör är, liksom, charmigt amatörmässigt och lite shit. Sådär. Det är del av konceptet och en del av engelskheten. Jag tror att problemet uppstår när det ska översättas till svenskt format och vi helt enkelt inte har någon Superkins. Och när svensk tafflighet är något helt annat än brittisk tafflighet. Vår typ av amatörmässighet funkar inte likadant som deras. Programledarna bör ju som grundkriterium ha matintresse och jag kommer inte på någon, egentligen, som kan göra en Perkins. Lotta Lundgren kan inte vara någon annan än den hon är, liksom. Då faller ju spexarlotten på Erik Haags axlar. Och det blir ju ingen glad åt. Förmodligen hade det bästa varit om formatet arbetats om lite mer till svenska förhållanden. Dämpat spexandet, ökat faktarutorna. Bytt ut Erik Haag mot Edward Blom.

Jag skulle faktiskt gärna se en lågbudgetvariant med tex Edward Blom och Anna Blomberg.

[2013-01-09 15:29]
Ida

Henrik: du har rätt, det är ändrat.
Jessica: intressant, det du säger. Jag tycker det är bra att man har gjort en svensk version som till utseendet skiljer sig från brittiska, och Lotta är bra. Jag tror jag mest saknar det där med att kvinnor får vara fula/fula i mun/fulla samt råa och rappa, något som ju Sue gör med den äran. Superkins! Underbart.
En sak jag är väldigt glad över att man inte har med i Historieätarna är den trista delen då Giles och Sue ska gå till en läkare och ta värden, och efter veckan se hur deras kroppar påverkats av dieten, ett trist Du är vad du äter-grepp som inte tillförde någonting, det var bara tråkigt.

[2013-01-09 16:05]
Jessica

Ida: Jo, jag kanske var lite luddig men vad jag menade var att formatet inte egentligen kunde lyftas direkt (eftersom taffligheten yttrar sig olika) och därför behövde en annan typ av produktion. Som du säger.

Jag sitter i förskingringen och hänger inte med/har inte koll på nya förmågor. Den enda jag kan komma på – på rak arm – som kan vara sådär hjärtligt rå och rapig är Mia Skäringer och jag har ingen aning om ifall hon har något intresse för mat på det viset. (Dessutom gillar jag ju, som sagt, Lotta generellt även om jag inte har möjlighet att ha en åsikt om henne i just den här produktionen.)

Man kanske inte behöver en tokfrans och en duktig programledare jämt? Det kanske går bra om båda är lite halvknas sådär? Typ: ”Man går aldrig Full Åsa-Nisse”

”En sak jag är väldigt glad över att man inte har med i Historieätarna är den trista delen då Giles och Sue ska gå till en läkare och ta värden, och efter veckan se hur deras kroppar påverkats av dieten, ett trist Du är vad du äter-grepp som inte tillförde någonting, det var bara tråkigt.”

Håller med. Den biten var onödig och kunde ha skippats. 1. På en vecka händer inte mycket om man inte satt sig på en diet av arsenik och vadmal. 2. Bara neh.

Har någon till äventyrs sett deras julspecial från förra året? När de hyllade den gamla sitcomen ”The Good Life” genom att, i sjuttiotalstappning, försöka göra om ett vanligt förortsradhus med minimal trädgård till självförsörjande grow-your-own-paradis. Man har inte levt förrän man sett Giles Coren försöka mjölka en get. Och ja. De blev fulla. Mycket, mycket fulla.

OT: Kommer någon på Weirdscience att följa Ripperstreet?

[2013-01-09 16:17]
Ida

Haha diet av arsenik och vadmal! :)

Oh ja, jag har både sett The Good Life och den där bröllopsspecialen som de gjorde. Kul! Jag hade kunnat skriva mycket mycket mer om superduon i texten, men försökte hålla vinkeln…roligt förresten att man har sagt att Giles fick jobba med den enda i England som inte vill gifta sig med honom. Men de har ju fantastisk kemi.

Ripper Street har jag tänkt att se (men har inte hunnit), man gillar ju Matthew Macfadyen!