Weird Science
Årets bästa skräckisar: läskig kyrkorgel och svävande balettjejer

2012-12-21  

De två mäktigaste skräckfilmerna jag såg i år är en reissue av en b-film så hypnotiskt långtråkig att bara det är skrämmande, och en hyperstiliserad saga av männen bakom den kanske vidrigaste film jag sett – jag pratar såklart om Carnival of Souls respektive Livid, som båda nyligen släppts direkt på dvd/bluray.

Carnival of Souls är en lågbudgetchiller från 1962, regisserad av Herk Harvey som här spelfilmsdebuterade efter en framgångsrik karriär som pålitlig leverantör av instruktionsfilmer och företagsdokumentärer i Kansas. Carnival gjorde inget väsen av sig då men fick på senare tid kultstatus och sägs ha inspirerat både Romero och Lynch i deras tidiga faser.

En ung kvinna som heter Mary Henry och hennes två väninnor ger sig in i ett misslyckat chicken race med några kaxiga snubbar, brakar genom ett broräcke över en sjö och försvinner ner i det svarta djupet. Polisen draggar men hittar inget, tills Mary plötsligt kommer upp ur vattnet flera timmar senare, förvirrad och med minnesförlust. Hon repar sig hjälpligt och åker till Utah för att ta jobb som organist på en kyrka, men på vägen får hon märkliga hallisar där en otäck flinande man (Herk Harvey själv i effektivt vitsmink) vill henne något. Och sen blir tillvaron mer och mer drömlik och konstig.

Carnival of Souls var  en av de första filmerna jag köpte, på en skolresa till Manchester april 1991, och jag kommer aldrig att glömma den hisnande känslan av att stå inuti ett kvalmigt HMV Mega Store (himmelriket, givetvis, för en enkel pöjk från Umeå) och bläddra bland de klossiga vhs-omslagen, nogsamt kontrollera att det stod »Widescreen Edition« på ryggen (inget j-a pan & scan här inte!) och räkna ihop i huvudet hur många Smiths-singlar man också hade råd med innan man trampade till kassan med bultande hjärta, livrädd för att inte prata perfekt brittisk engelska med det coola biträdet.

Det här var före internet så jag måste ha läst om Carnival of Souls i nån frän kultfilmsbok av Joe Bob Briggs, för jag hade koll på att det var ett bortglömt mästerverk, och framförallt en oerhört viktig byggsten i min självbild som filmnörd. (Det var den här utgåvan från Palace Video, som också hade oantastliga skräckklassiker som Evil Dead och Basket Case på sin etikett.)

Väl hemma i Sverige blev jag lite besviken på Herks epos, men nu tjugo år senare är det kalas framför teven. Långsamheten känns nu som en styrka, det taffliga skådespeleriet spär bara på den drömlika, underliga stämningen, och den tafatta regin gör det bara skevare. Styrkan i Carnival of Souls är framförallt orgelmusiken, som ligger som ett dovt täcke över ljudspåret och skapar en ödslig, kvävande, klaustrofobisk stämning. Det är inte svårt att se hur David Lynch gick igång på det här, det finns samma mardrömslika aura över Eraserhead (där huvudpersonerna Mary och Henry döptes efter Carnival of Souls Mary Henry som en hommage) och samma kreativa användande av ljud, även om Lynch föredrog industrislammer före läskigt kyrkorgel.

Candace Hilligoss (ett av filmhistoriens bästa namn för övrigt?) som efter detta bara gjorde ett par filmroller till är oförglömlig i huvudrollen med sin lätt drogade spelstil, och en man vid namn Sidney Berger är sjukt slipprig som Mary Henrys pilske granne, som snabbt slår om till vit kränkt man när han inte kommer till first base med den tankspridda Hilligoss. Ett sömnigt mästerverk!

Den andra av årets höjdpunkter är alltså Livid, en ny film av fransmännen Julien Maury och Julien Bustillos, (ö)kända för sin debutfilm Inside från 2007, om en gravid kvinna som softar hemma kvällen innan planerad födsel när Beatrice Dalle dyker upp som en svartklädd mordängel i stripigt hår och sätter igång en blodig händelsekedja så sinnessjukt brutal att det knappt går att titta. Lätt den mest obarmhärtiga, våldsamma och obehagliga skräckis jag sett, en iskallt grym home invasion-film i en trång lägenhet som bara blir mer och mer vidrigt otäck… Fast, eh, på ett bra sätt. Ett måste för fans av ny fransk skräck, men kanske ingen mysfilm för gravida.

Livid är något helt annat, en surrealistisk och mörk saga tydligt inspirerad av Argento. Lucile, en ung tjej som gör sin praktik som sjuksköterska i en liten fiskeby där flera barn försvunnit under mystiska omständigheter, hittar en överdådig herrgård där en åldrad balettdansös ligger i koma och tillsammans med sina kompisar bestämmer sig Lucile för att plundra huset på prylar. Men därinne möter gänget allehanda kusligheter såsom suveränt läskiga balettjejer utan ögon, en stram och oerhört sträng balettlärare, uppstoppade djur, läbbiga speldosor och vampyrer. Tror jag. Livid är ofta obegriplig, mer som en ruskig mardröm än en rak berättelse, med sanslöst snygga slow motion-sekvenser och årets vackraste foto. Mums!

Vilka är de bästa skräckfilmerna ni sett i år?

[2012-12-21 16:54]
Nekromanen

Mina bästa skräckfilmer 2012: Sightseers, V/H/S, The Seasoning House, Sinister, Maniac

[2012-12-21 17:14]
Thomas Renhult

Bortsett från dem skräckfilmer du har tipsat om har jag bara sett Paranormal Activity 3, som jag gillade väldigt mycket. Vet du om att det precis har börjat en fransk skräckserie på svt play? http://www.svt.se/gengangare/valkommen-till-byn-dar-de-doda-kommer-tillbaka

[2012-12-21 17:38]
Henrik Lång

Ah, ”Carnival of souls” har jag bra minnen av. (Och det låga tempot och inte alltför säkra skådespeleriet minns jag också). Såg den i början av nittiotalet på Umeå filmfestival, salig i åminnelse. Tar (nästan) för givet att du också löste biljett?

[2012-12-21 17:54]
Kristofer

Bästa skräckisen jag sett i år har varit Donald Cammells ”Demon Seed” (1977). Rätt cheesy, rätt great.

[2012-12-22 07:49]
Lars

Slår ”Inside” ”Martyrs”? ”Martyrs” gjorde riktigt riktigt ont att titta på.

[2012-12-22 17:14]
hp

Är Martyrs bra? Dale and Tucker vs evil var kanon. Annars var the Last Exorcism rätt ok. Om dom kom i år?

[2012-12-22 18:54]
Nekromanen

Inside och Martyrs är två helt olika filmer. Inside är ju, trots (eller kanske tack vare dem?) alla vidriga effekter, väldigt underhållande och spännande. Martyrs mer ett rått, elakt (mot publiken riktat) experiment i hur långt man kan gå gällandes brutalt psykiskt/fysiskt våld på film. Jag har aldrig varit så nära att lämna en biograf som vid visningen av Martyrs. Otroligt stark och jobbig. Så ja: bra.

[2012-12-22 22:33]
Elin Lantto

Hehe. Kommenterade på Fejan innan jag hunnit läsa detta. Jag kände inte till namn-kopplingen till Eraserhead, men det visar ju att jag inte var helt fel ute. Som sagt – en fortfarande fungerande skräckfilm, och det kan man inte säga om så många filmer från samma period. Med undantag för The Innocents förstås.

[2012-12-22 22:37]
Elin Lantto

Såg Sinister på filmfestivalen. Rätt bra måste jag säga.

[2012-12-24 11:28]
Per

Thomas: mon dieu! Tack för tipset, verkar bra! Såg du del 1?
Henrik: det KAN har varit så att jag missade den på UFF, och därför var tvungen att köpa den. Om nu tidslinjen stämmer. :)
Lars/Nekromanen: jag har inte vågat se Martyrs. Än.
hp: ja Tucker & Dale var härlig! Last Exorcism ligger i blurayhögen, på vänt. Båda släpptes dock 2011 i Sverige om man ska vara petig.
Elin: mycket snack om Sinister, måste se den trots Ethan Hawke. Till min stora sorg har jag ännu inte sett The Innocents…

[2012-12-24 21:55]
Larsson

Jag såg Splinter för nån månad sen. Tyckte att den höll hyfsad stil. Liten budget, men också ett tätt kammarspel därav. Några få personer instängda på en bensinstation med något utanför, punkt slut.

Sliver var inte heller dum, men den var mer en blandning mellan skräck, action, gore och humor i stil med Evil Dead än en renodlad skräckis.

[2012-12-26 12:21]
Thomas Renhult

Hoppas att du gillar serien! Jag tyckte det var intressant att de döda kom tillbaka som människor snarare än spöken.
A lonely place är väl inte direkt en skräckfilm men en oerhört spännande och snygg thriller.

[2012-12-28 15:55]
Anna M

The Cabin in the woods var toppen. Tack för bra tips på både nytt och gammalt.
Är väldigt förtjust i The Innocents också..brr vad ryslig den är. Suspiria är min all-time favorit. Så himla snygg och otäck.

[2012-12-30 13:25]
Daniel

Citadel (2012) måste alla se!

[2012-12-30 16:51]
Per

Larsson: ja! Både Splinter och Sliver är två av mina favoriter. Jag skrev lite om Splinter här: http://www.weirdscience.se/?p=4235
Thomas/Daniel: tack för tipsen!

[2012-12-30 16:51]
Per

Anna M: ja Suspiria är fenomenal. Måste se om!

[2013-01-01 13:23]
Nenne

En rättelse ang Livid: Beatrice Dalle spelar Lucie’s mamma, och är bara med i en scen. Balettläraren spelas av Marie-Claude Pietragalla.

[2013-01-01 14:29]
Per

Nenne: minnet svek. Tack, har ändrat!

[2013-01-03 10:15]
Olle

Var inte så värst impad av Livid. Mina favoriter från 2012 var Cabin in the Woods, Sinister, och Citadel. Men den enda filmen jag faktiskt blev rädd för var Sinister.

Sen måste jag slå ett stort slag för The Tall Man, som de flesta verkar ha missat. Från Pascal Laugier som gjorde Martyrs. The Tall Man är dock en helt annan typ av historia, med Jessica Biel i sin kanske första riktigt bra prestation. Den vrider och vänder på en hel del klyschor. Rekommenderas varmt!

[2013-01-07 10:15]
Linda

Men alltså, serien Les Revenants, eller Gengångare som den heter på SvtPlay (och Rebound på engelska), SÅ bra. Från imdb.com: ”Rebound opens in a small mountain community which is rocked to its core when several local people who are presumed dead suddenly re-appear at their homes. Despite having passed away some years earlier, these ghostly characters appear in human form, they have not aged, and they are completely unaware of their own fatality. Determined to reclaim their lives and start over, they slowly come to realize that they are not the only ones to have been brought back from the dead. Their return augers torment for their community when a series of gruesome murders bear a chilling resemblance to the work of a serial killer from the past. This is a homecoming like no other.”

[2013-01-07 15:03]
Thomas Renhult

Tipsar om Gengångare ovan! Efter att ha börjat mer som ett drama växar obehaget efter varje avsnitt. Den är så bra så bra!

[2013-01-07 15:55]
Linda

Ja nu ser jag ju också att du redan påtalat detta ovan Thomas! Men det kan ju sägas igen! Den är oerhört spännande, jag vet inte någon serie där jag har haft sådan konstant gåshud som när jag sett denna (och då bara tre avsnitt än så länge!)! Längtar efter nästa. Och det är vackert foto, och vilka omgivningar, musiken… och rollbesättningen!

[2013-01-08 08:41]
Kjell

Jag fastnade för Les Revenants redan när jag inför premiären sprang på officiella hemsidan…

http://lesrevenants.canalplus.fr/#!/

[2013-01-11 21:45]
Linda

Såg precis fjärde avsnittet, åh, kan ni inte skriva om era upplevelser av Les Revenants? Jag får rysningar bara jag tänker på scenen som utspelar sig i hjälpcentret när Pierre säger till ”Victor” att tänka på någon sång…

[2013-01-25 08:58]
Thomas Renhult

Håller med Linda, den är så oerhört bra att den förtjänar en text! Jag är helt tagen efter varje avsnitt.