Weird Science
Länge leve Amerikas förenta lobbyister!

2012-11-23  

Amerikas förenta stater skapades av jurister och lobbyister. Länge leve juristerna och lobbyisterna! Utan dem hade vi haft slavar än i dag. Kanske också riktigt märkliga polisonger och opraktiska kläder.

Det är budskapet som USAs alla åttondeklasser kommer att ta med sig när deras högstadielärare tar med dem på Lincoln, Steven Spielbergs två och en halv timme långa sömnpiller som handlar om hur en lag blir till.

Ingen skugga ska falla över Daniel Day Lewis som, såklart, gör en fantastisk insats som stel, underfundig, allt igenom god landsfader vars enda minus är att han inte är så bra på att älska sin fru. Men hey, fruar »förr i tiden« var ju ändå mest till för prydnad och barnafödande och Sally Field som spelar makan har inte en enda replik som hon inte antingen skrikgråter fram eller levererar med den där patenterade neddragna underläppen. Hon gör inte direkt kvinnoporträttet en tjänst, om man säger så. Och hon är en av endast två kvinnliga roller i denna politikerförhärligande film.

Lincoln framställs som den klokaste och rättvisaste man världen skådat. Det kanske han var också, vem vet, men med den speciella Spielbergtouchen som består av lika delar sentimentalitet och pampighet blir han nästan parodiskt god. Han leker med sonen i fridfullt motljus medan de andra politikerna gormar och kivas. Han tar sig tid och pratar med enkelt bonnafolk från Missouri, med tonåringar och med kvinnor. Han tar en slav i hand. Allt medan hans närmaste i kabinettet bråkar om det föreslagna tillägget i konstitutionen, det som gör slavar fria, och allt tyder på att förslaget kommer att röstas ned. Hur ska det gå?

Visst går det att se, säg, en film om Jesus, andra världskriget eller en version av Romeo och Julia och hitta spänning trots att man vet hur det kommer att sluta. Men att uppbåda entusiasm från en publik – i två och en halv timme – över ett tillägg i den amerikanske grundlagen, som alla vet finns där, är ändå svårt.

Men så är det. Hela filmen fokuserar på detta. I viss mån vill Spielberg säkert visa att denna lag som vi mer eller mindre tar för självklar var kontroversiell en gång i tiden. Inte nödvändigtvis för att folk generellt var mer dumma i huvudet förr (det motbevisas ju av huvudrollsfiguren om inte annat) utan för att frågan hade ekonomiska och kulturella implikationer. »Vilka är vi utan våra slavar?« säger senatorerna och generalerna som ska representera södern. »Vår ekonomi, hela vår struktur är beroende av slaveriet«.

Lagen går igenom såklart (spoiler?) men med hjälp av två saker:

1. Lobbyister. En tjock, glansig och hummerätande James Spader gör hembesök hos representanter som kan övertalas och bjuder på antingen mutor eller hot. Och som jurist kan Lincoln se till att fixa lite cleana papper.

2. Tommy Lee Jones som spelar parlamentarikern Stevens som med klatchiga oneliners och sarkastiska, stå upp-liknande övertalningstal lyckas få med sig en del röster. Men så har han också, får vi reda på ett ytterst personlig skäl att rösta för slavars frihet (SPOILER!). Det är inte nödvändigtvis så att han tror på jämställdhet mellan raser eller människans rätt till frihet oavsett. Nej, han vill kunna ligga med sin afro-amerikanska hushållerska. Ett skäl som genom Spielbergs lins förefaller ytterst ädelt. Eller så är jag bara aningen irriterad och elak här, det är möjligt.

Varför gör man en så här tråkig film? Det är inte ens en biopic, det är en avancerad diabildsserie från Pogo Pedagog. Vill Spielberg mest etablera sig på den amerikanska filmkartan som pedagogen som förklarade amerikas (och Europas) historia för skolbarn? Med tanke på vilka vallfärder som gjordes till visningar av Shindler’s List och i USA säkert också Amistad tyder mycket på detta. Gud vilket trist öde han valt åt sig själv i så fall. Oscarsspekulationer eller ej – Lincoln är utan tvekan den tråkigaste film jag sett i år. Mitt hjärta klappar för alla högstadieelever som kommer att behöva genomlida den framöver. Här, kids, har ni summeringen som ni kan skriva på ett papper och lämna in till lärarinnan sen: USA är världens bästa land. Lincoln var världens bästa president. När jag blir stor ska jag bli lobbyist för då kan man förändra världen.

[2012-11-23 10:51]
jibber-jabber

”En tjock, glansig och hummerätande James Spader gör hembesök hos representanter som kan övertalas och bjuder på antingen mutor eller hot.”

Denna mening får mig att vilja se filmen så snart som möjligt.

[2012-11-23 11:24]
hp

Amistad var ju en hemsk film. Däremot är ju München och Schindlers list utmärkta rullar. Lincoln sällar sig således till samma kategori som Amistad? Hade filmen möjligen behövt lite karismatiska skurkar, som Ralph Fiennes Amon Göth i just Schindler list, dvs. onda slavägare som plågar sina slavar och är motståndare till Lincoln?

[2012-11-23 11:49]
San

Vad som är intressant för en amerikan är kanske inte nödvändigtvis intressant för en svensk. Sen är ju inte amerikaner ensamma om att tycka att de bor i världens bästa land.

[2012-11-23 12:27]
jullan

Lincolns fru var väl svårt psykiskt sjuk, så Fields hysteriska spel kändes ganska vettigt.

[2012-11-23 21:04]
Infomercial | Jazzhands

[…] informationsfilm om Lincoln regisserad av Steven Spielberg. Skriver om denna plågsamma upplevelse här och kommer osökt att tänka på gången då vi spelade 20 frågor och Niklas valde Lincoln som […]

[2012-11-24 00:01]
Thomas

Ignorerar Spielberg Lincolns insatser för bekämpa vampyrer?

[2012-11-25 03:53]
D

Skulle filmskaparna bortse från att Mary Todd Lincoln var sinnessjuk och istället porträtterat henne som helt balanserad för att det hade varit ett bättre kvinnoporträtt menar du?

[2012-11-25 11:30]
Marre

Huruvida Lincoln främst skall ses och bedömas som befriare av slavar, sammanhållare av USA eller vampyrdödare debattera de lärde… Spielberg tycks med sin film sälla sig till de mer traditionella betraktarna.

[2012-11-29 09:24]
MoD

D och Jullan:
Jag har inte sett filmen, och det enda jag vet om Mary Lincoln är vad som återfinns på Wikipedia. MEN, även om hon var sinnessjuk så kan man ju tycka att Fields porträtt är endimensionellt. Jag kan som sagt inget om Mary Lincoln, men vanligtvis så brukar ju även sinnesjuka kvinnor ha fler sidor än hysteriskt skrikande eller hängande underläpp, eller hur? (Sedan bör man väl i parentes minnas att vad som betraktats som sinnesjukdom ändrats många gånger under historiens gång.)

[2012-11-29 22:47]
Johan

Om inte en grundlagsändring som förbjuder slaveri kan väcka entusiasm hos recensenten, vad kan?