Weird Science
Dramahösten – en fortsättning

2012-10-18  

Provsmakningen av de amerikanska network-dramerna fortsätter (läs del 1 här).

Revolution är NBCs senaste actionäventyr baserat på idén vi alla fruktar mer eller mindre: maskinerna slutar funka. Elen är kaput, batterierna döda och bilarna slut. 15 år senare är Chicago Cubs hemmaarena helt övervuxen av slingrig snårskog, bilarnas motorhuvar används som odlingsbäddar och ute på landet föreläser en tidigare chef på ett känt sökmotorsbolag för små barn som aldrig sett en fungerande dator. Pilotavsnittet är fartfyllt, påkostat och med tillräckligt många klipp mellan dåtid och nutid för att skapa snabba känslosvängningar.

I efterföljande avsnitt märks tydligt att pengar till snygga effekter inte längre finns i samma utsträckning, vilket reducerar det övervuxna till att mest bestå av vinrankor av plast utslängda här och där likt ett genomsnittligt sunkigt grekhak.  Men, men. Här finns mycket som är bra. Pilbågar, svärdscener och tillräckligt med manusvändningar för att vilja hänga med ett avsnitt till. Jag vill hela tiden göra jämförelsen med McGyver, trots att ingen här lyckas laga någon av bilarna med ett gem och susa fram mot räddningen i sista sekunden. När jag rannsakar mig själv inser jag att det beror på att Billy Burke som spelar en av nyckelrollerna i Revolution i princip är lika som bär med Richard Dean Anderson minus hårfärgen. Nästan läskigt.

För den som gillar postapokalyptiska äventyr med lite smak av road movie och ett stänk av konspirationshärva kan detta vara melodin. Fina insatser från Giancarlo Esposito (Breaking Bad), Elizabeth Mitchell (Lost) och David Lyons (ER) ger sammantaget rätt effektiv underhållningsaction så här långt. För mer av den varan, läs även om Arrow längre ner.

 

666 Park Avenue på ABC vill vara en lyxig skräckserie men tyvärr är den varken tillräckligt lyxig eller tillräckligt läskig för att locka mig att återkomma. Den innehåller också typ spöken och djävulen som vill att folk ska sälja sin själ. Gäsp. Ligger i tablån omedelbart efter ett annat drama med lite mer klassisk såpakänsla, dock utan det övernaturliga, nämligen Revenge – en riktig hit för ABC som lär hoppas att lite av tittarna ska spilla över till 666. Storyn går ungefär ut på att ett ungt par på Manhattan kämpar mot ett ondskefullt gammalt hus. I kid you not.

 

Nashville, också på ABC, är säsongens mest lovande drama. Till icke oväsentlig del byggd på countrymusik och den fenomenala Connie Brittons (Friday Night Lights) talang – detta är en överraskande nyanserad historia där dramatiken hela tiden är stor nog för att bära nyfikenheten men utan att kväsa den med en massa övertydliga utspel. Det är ett riktigt bra manus, och man väntar sig kanske inte mindre från Callie Khouri, kvinnan som för dryga tjugo år sen vann en Oscar för sitt manus till den moderna klassikern Thelma & Louise.

Staden Nashville och musiken i den är kulissen för historien i vilken Britton spelar countrylegenden som inte riktigt säljer som förr. Hennes öde ställs mot den nya stjärnan på väg upp, spelad av Hayden Pannettiere (Heroes), vars hårda manipulativa yta döljer både det ena och det andra. Man kan tycka att det är lite tröttsamt med den här klassiska konfliktytan mellan en äldre och en yngre kvinna som ska KONKURRERA men de båda spelar med schvung och finjusterad känsla som gör att man snabbt har överseende. Inte nog viktig är musiken. Både Pannettiere och Britton sjunger också själva och gör det väl, och vi slipper lyckligtvis Glees eländiga autotune som metalliserar rösterna till oigenkännlighet.  Det skulle dock inte förvåna mig om låtarna i sig kommer, likt Glees, att sälja som smör på Itunes och urvalet är skickligt gjort. Bakom detta står T Bone Burnett som är gift med manusförfattaren, men också har ett mycket imponerande musikväljar-CV att luta sig tillbaka på. Vad sägs om soundtracken till filmer som Oh Brother Where Art Thou, Crazy Heart och Walk The Line? Med hjälp av låtarna – genomkommersiella till den yngre stjärnan och lite mer själfulla till Brittons rutinerade artist – byggs karaktärerna lika effektivt som med replikerna. (Läs mer om musikvalet i den här artikeln från The New Orleans Times-Picayune). Allt som allt: detta är serien jag ser mest framemot att följa i höst.

 

CW:s Beauty and the Beast är trams, och vad värre är – det är dåligt utfört trams. Odjuret är en skitsnygg kille med ett litet ärr på kinden och ja, det är så genomuselt att jag inte ens orkar bli förbannad. (Det har å andra sidan LA Times recensent orkat.)

Bättre är CW:s Arrow, men här står jag fortfarande och vacklar i bedömningen efter ett avsnitt. Det är en högoktanig historia, byggd på DC Comics Green Arrow, där kanadensaren Stephen Amell spelar titelrollen. Som festande bekymmerslös rikemansson vänder livet på en femöring när han blir skeppsbruten efter en båtolycka där både fadern och en ung kvinna som sonen just hånglat upp mister livet. Flera år senare skuttar han omkring på den öde ön – misstänkt lik Stockholms innerskärgård – där han kör military boot camp med sig själv och tydligen blir rätt bra på bågskytte. Tillbakablickarna till ön lär bli gamla rätt fort, men när vår hjälte räddas tillbaka till stan hans far byggt upp ser han (…wait for it) korruption och girighet överallt. Nån måste ju för sjutton ingripa. Sagt och gjort: Oliver Queen, som han heter, inreder en liten grotta, tränar vidare på sina magrutor, skjuter pil på studsande tennisbollar på ett mycket underhållande vis. Vidare skapar han sig en liten sidopersonlighet som, i enlighet med den klassiska hämnartraditionen, är både mörk, våldsam och lite lagom dold, i detta fall av en Robin Hood-lik luva. Detta kan sluta hursomhelst, men Amell går in med hull och hår för den fysiska delen av rollen, och det räcker för minst ett avsnitt till.

[2012-10-18 20:21]
Anna TS

Du är snäll som inte säger något ont om Tracy Spiridakos, som i mitt tycke förstör hela Revolution med sitt kackiga skådespeleri. Sen anser jag Nashville vara en klockren countrysåpa som vilar tungt på Connie Brittons förmåga att alltid få allting hon medverkar i att framstå som trovärdigt. Hon är fanimej självlysande (i likhet med Claire Danes). För mig är Arrow hittills den bästa upptäckten, min man säger att Copper är fantastisk men den har jag dock inte hunnit se än.

[2012-10-18 20:35]
Maria

Jag dumpade Revolution efter fem avsnitt och 666 efter två. Fortsätter antagligen kolla på Arrow och Nashville. The Beauty and the Beast tänker jag inte ta i med tång. ;)

[2012-10-18 20:35]
D

Nashville tycker jag började mycket lovande. Övriga du skriver om kommmer jag nog inte att palla kolla in.

[2012-10-18 20:42]
Henrik Bennetter

Öh! Thunman! Don’t mess with my Spiridakos!
:P

[2012-10-18 21:31]
John

Håller med om Tracy Spiridakos. Inte för att Revolution är något mästerverk i övrigt men hon gör det verkligen helt osebart. Vad är det med irriterande unga karaktärer i Sci-fi serier nu för tiden? (Se även V, Terra Nova, Falling Skies m.fl.)

Bästa höstdramat hittills tycker jag är brittisk-amerikanska samproduktionen Hunted. Mycket spännande och välgjord.

[2012-10-18 22:46]
Anna TS

John: Oh, Hunted har jag på min att se-lista! Har hört både bra och bu, men är peppad!

[2012-10-19 06:52]
Christina

Ni har naturligtvis helt rätt om Tracy Spiridakos. Jag tycker ändå att hon är snäppet mindre sämst än sonen i V som fick mig att hyperventilera i varje avsnitt.
.

[2012-10-19 17:25]
Donny Depp

Tack för att du (?) lägger länkarna i ett separat fönster. Hatar när skribenten (?) gör så att man slängs ut från Weirdscience.

Så, det var allt jag hade att säga.

[2012-10-19 17:27]
Donny Depp

”Vad är det med irriterande unga karaktärer i Sci-fi serier nu för tiden? (Se även V, Terra Nova, Falling Skies m.fl.).”

Nån sorts Hunger Games/Twilight-sjuka som förgiftar allt och alla.

[2012-10-20 10:24]
Nekromanen

Jag vill inte klaga, eller jo lite, men det hade varit kul att läsa någonting om Boardwalk Empire. Senaste avsnittet, med sin fenomenala Taxi Driver homage var grymt!

[2012-10-20 14:47]
lvrs

instämmer om nashville, höstens fynd hittills (det enda dessutom). älskar connie britton. men duettscenerna, där regidirektiven verkar varit typ ”intimare än sex”, börjar bli liite svårjobbade, haha.

[2012-10-21 09:40]
Kjell

Nekromanen: Instämmer, bara för att jag inte följer serien ska det ju inte vara ”WS hållning” i frågan… Ska kolla vilka i redaktionen som följer serien och se om vi inte kan skärpa oss.

[2012-10-21 11:12]
D

Boardwalk Empire är enligt mig den överlägset bästa serien av de som visas för närvarande. Jag förundras över att så många inte verkar palla med den.
Kör en liten veckolista med förhoppningen att det gör Kjell sugen på att också publicera en ny lista:
1. Boardwalk Empire
2. It’s Always Sunny In Philadelphia
3. Homeland
4. Treme
5. Dexter
6. Sons Of Anarchy
7. The Good Wife
8. Torka aldrig tårar utan handskar
9. Nashville
10. Parks & Recreation

[2012-10-21 11:29]
San

Senaste Bill Maher var ett riktigt adrenalinpumpande drama.

[2012-10-21 12:16]
agape

@D.
Håller med om att Boardwalk Empire är bra nu, fast…Är det bara jag som tycker att Forbrydelsen III är det bästa som kan ses för närvarande?
Där har vi något som är klart överlägset alla andra serier som visas.
Blir förvånad att ingen lyfter upp den till skyarna.

[2012-10-21 12:18]
D

Jo, jag gillar Maher skarpt men beslutade mig för att lämna den utanför listan denna gången då det egentligen känns rätt omöjligt att rangordna en talkshow i förhållande till tv-serier.

[2012-10-21 13:34]
rebkin

Hunted: Stannis & Balon featuring Mr Echo!
Funktionell spänning imo men med sådana tankeluckor, manusgenvägar och hopplös action att den inte blir mer än knappt godkänd.
Någon mer som rekommenderar Copper?

[2012-10-21 19:01]
Ida

Ämen näe, Arrow?! Fem minuter och jag fick en sådan kalkonkänsla att jag var tvungen att stänga av, ew! Gobblegobblegobble!

[2012-10-22 18:54]
Henrik

Donny Depp: Man kan själv välja att öppna länkar i en ny flik genom att hålla nere Cmd (på Mac) eller Ctrl (tror jag, på Windows). Möjligen är det lite olika i olika webbläsare.