Weird Science
»Those are the things that turn players into kings«

2012-09-26  

Ett appendix, apropå att jag småsågade förra veckans Sons of Anarchy (säsong 5, episod 2) – gårdagens tredje avsnitt var inte bara tillbaka på highway to hell, som jag förutspådde, utan kraschade genom broräcket rakt ner i de levandes skärseld.

Ett vansinnestätt avsnitt, inte minst vad gäller tajta dialogscener med inzoomade ansikten brännmärkta av fem år i djävulens lågor. De lågintensiva scenerna mellan Tara och Gemma var de bland de bästa jag sett Maggie Siff och Katey Sagal göra.

Men om någon skådespelare ska framhållas framför andra så är det Charlie Hunnam, som ju »bara« var en lovande brittisk skådis som fortfarande kämpade med klivet från hemlandet till USA (spelade skolpojkar i Panik i plugget och Queer as Folk, fick en roll i Cold Moutain efter Children of Men) när Sons of Anarchy började.

I tidningen Axess skrev jag, efter seriestarten, om embryot av hans rollgestaltning som Jax Teller:

»28-årige engelsmannen Charlie Hunnam är enorm i ›Hamlet-rollen‹, och så trovärdig som inskränkt våldskulturell kalifornier uppvuxen i ett MC-brödraskap att jag börjat ana en ny Heath Ledger i honom.«

Detta var på hösten 2008, Ledger hade gått bort den 22 januari samma år och snabbt nått status som (i den mån han inte haft det tidigare) en auteurskådespelare värdig jämförelser med Robert De Niro. Nog kände jag att en liknelse mellan Ledger och fysiska kopian Charlie Hunnam i det läget kunde avfärdas som lätt oseriös av många, men, som jag skrev – jag anade något. Bara anade.

Drygt fyra år efter seriepremiären har Charlie Hunnam vuxit många fler år än så, och föraningen vuxit till faktum. Han har en pondus, en mörk karisma så oemoståndligt balanserande mellan det gamla inre, oförstörda, idealistiska, och lagren på lagren av blodssvek, mord och fullständigt nedbruten moral. Sista tio minuterna av gårdagens avsnitt var det bästa jag sett honom göra, och det var filmiskt, episkt.

Eller som Pope sa till honom, i samma veva: »Those are the things that turn players into kings.«

Jag kan knappt bärga mig för vad som ska komma. Och då menar jag inte bara upplösningen av denna säsong eller hur Kurt Sutter tänker sig att bygga upp de avslutande säsongerna 6 och 7, utan lika mycket livet efter Sons, för Hunnam.

Av spoilerskäl går jag inte in på den extrembrutala actionnyckelscenen, lika outhärdlig som avslutningen av säsongspremiären för ett par veckor sedan.

Men det upplägget som Jax presenterade för Pope, den plan man såg flamma i brandskrift i hans ögon, lär bli något av det mest kusligt spännande vi får se på teve i höst.

[2012-09-26 23:00]
Igge pop

Min sambo vägrar se fängelseavsnitt, oavsett dramaserie och jag börjar tro hon faktiskt gör rätt.
Allt jag hittills sett, inkluderande Tigs´ dotters rop på hjälp i säsongsintrot, bleknar i jämförelse.
Kan helt enkelt vara det värsta jag sett. Och ändå…väntan på nästa onsdag känns svår.

[2012-09-27 09:18]
Jonas

Tror och hoppas att vi kommer att få sen en riktigt mörk och hård downward spriral framöver. Jax lär ju inte direkt skaka av sig det som hände utan det blir nog Keyser Söze åt både höger och vänster. Kommer att sakna karaktären som försvann.

Lär kommer fler scener som får Irreversible att framstå som drömmarnas trädgård :)

[2012-09-27 11:34]
matte

Nu kan vi väl ändå prata om det som faktiskt hände?
Men fine:

SPOILER

Så jävla…genomskinligt, Sutter! Känns som att han lapat i sig all kritik om hur han fegat genom att både Clay och Juice undkommit Döden Döden och mest velat visa att: haha, jag kan VISST plocka bort karaktärer ni bryr er om. Med det gnället ur vägen så var det ett svinbra avsnitt med finfint skådespeleri, och Ryan Hurst sista scen var självklart överjävligt rå, både rent estetiskt och emotionellt. Och man måste älska hur denna händelse måste öka på Jax’s devil may care-attityd samtidigt som det tynger ner hans samvete ännu mer. Synd bara att serien tappat en av de absolut mest intressanta karaktärerna tillika en av de absolut bästa skådisarna. Får förälska mig i Jimmy Smits ”companionator” istället; hans barnsligt härliga ”A part of me is trying to impress you” under hans chicken race med Jax var rent underbar

[2012-09-27 20:24]
nissepuck

Fattar inte att SOA kunde vara så bra efter säsong 4 som var så ointressant och orealistik. Dynamiken i både SOA och breaking bad (och the shield) är ju att ju sämre det går för våra hjältar, ju mer intressant är serien. Och i säsong 4 var det inte tillräckligt mycket misär typ…

[2012-10-05 12:12]
Thomas Renhult

Senaste avsnittet var obarmhärtigt mot tittarna!

[2012-10-05 23:18]
r

Obarmhärtigt tråkigt?

[2012-10-18 10:55]
r

Till nåt helt annat dårå: SoA. Avsnittet med Walton Goggins som transvestit. WTF? Jag satt nästan och grät tråkdryga tårar över den tonbrytande buskiskomiken och kan bara föreställa mig hur grabbakul Sutter hade med sina gamla the shield-kompisar. Sällan har väl ett sånt fjantigt sidospår fått bre ut sig så mycket i tid! Men i övrigt tycker jag serien tar sig faktiskt, stämningen råare, skruvstädet dras åt. Våld att vänta osv.

[2012-10-19 12:19]
Kjell

Haha, jag gillade hela den idiotsekvensen..! Trots att jag helt håller med i din analys av den.