Weird Science
Upplösning, uppehåll, utlösning

2012-06-28  

(Den här texten är spoilerfri.)

Det utan tvekan bästa med The Killings fortsatt regntunga andra säsong var Starlee Kines recaps i Vulture. De var det enda som fick mig att behålla någon slags kontakt med serien, även om jag så här i efterhand inser att jag faktiskt bara såg hela första och sista avsnittet själv.  Det behövdes liksom inte längre. Tack vare Kines texter kunde jag låta min frustration inför de alltmer absurda manusvändningarna vändas till ett kluckande skratt, ett roat skakande på huvudet i stället för vånda inför hur man förstört varenda byggsten i den danska förlagan.

Den första amerikanska säsongsfinalen fick som bekant välförtjänt kritik och många fans kände sig snuvade när seriens tagline (»Who killed Rosie Larsen?«) förblev obesvarad. I det dubbelavsnitt som utgjorde premiären av säsong två kom det som gjorde att jag tackade för mig och gav upp. Sofie Gråbøl (som spelar huvudkaraktären Sarah Lund i danska Forbrydelsen) dyker upp i en roll som åklagare och det var som att bli väckt av en väckarklocka som man råkat ställa fel till mitt i natten. Det känns bara onödigt.

Närmast lättad över att kunna lägga dyrbara tevetimmar på annat lät jag saken bero. Men så ramlade jag alltså över Starlee Kines recaps. Från början är hon lite avmätt, resonerar kring att hur det går att följa serien om man bara inser att den inte är bra. Den kan vara underhållande ändå. Är besviken på hur de gjort Mireille Enos karaktär till en så kass kriminalare, men med en förlåtande ton. »I love the way she delivers her lines. I love her two sweaters.«

Men så i takt med att serien, tydligen, sjunkar allt djupare i osannolika förvecklingar och bärande personligheter vars agerande strider mot allt de tidigare stått för går Starlee Kines recapskrivande liksom upp i stab. Hon pekar ut varje hål i storyn, det ena mer bisarrt och besynnerligt än det andra. Hon pendlar mellan caps lock-vrede och en sorgsen uppgivenhet som förgylls lite extra av en särdeles illa dold förälskelse i vår svenska stolthet Joel Kinnaman (»He is the creamy Oreo center among the discarded chocolate biscuit pieces that comprise most of this show«).

Det är helt enkelt non-stop underhållning, och den som inte orkar med alltihop bör åtminstone vika en liten stund åt den briljanta uppsamlingstexten, som – i punktform – tar upp allt du »missat« med att inte se andra säsongen. (Den avslöjar inte vem som är mördaren.)

[2012-06-28 10:48]
Jesper

Jag trodde jag skulle få läsa en (som vanligt) intelligent och skicklig analys av andra säsongen och finalen, men det här är ju inget annat än en sammanfattning av en annan TV-bloggs uppfattning om serien. Ett bottennapp av WS!

(Jag uppskattade The Killing oerhört mycket trots en del luckor)

[2012-06-28 10:50]
Kjell

Den enes bottennapp, den andres topptext… För mig var detta bästa tänkbara The Killing-summering.

[2012-06-28 11:56]
KG

Andra säsongen kändes verkligen helt onödig. Inget var så pass viktigt att man inte kunnat inkludera det i första säsongen. Gillade dock slutet med den ”lilla” twisten.

[2012-06-28 12:40]
Beijner

Om det inte vore för Kinnaman hade jag nog aldrig följt serien. En av våra största stjärnskott på filmhimmlen gör det värt att följa serien. Hursomhelst, avslutningen på säsong 2 var bättre än väntat, och så mycket bättre än dito för säsong 1.

[2012-06-28 14:00]
Lars

Serien trampade mycket riktigt oroväckande mycket vatten under säsong 2. Dessutom bitvis fascinerande usel polisutredning där offrets familj alltid får veta vem som är misstänkt för tillfället, alternativt exponeras för detaljbilder från mordplatsen. Sista avsnittet vägde dock upp mycket.

[2012-06-28 17:43]
nekromanen

Oj, vilken tur att man missade Starlee Kines recaps så att man kunde uppskatta säsong två för vad den verkligen var, alltså riktigt, riktigt bra!

[2012-06-28 19:24]
Wibjörn

Har bara en kort fråga: stämmer det att de skrivit om manuset så att det är en annan mördare än i det danska originalet?
(Inga spoilers tack, ett ja eller nej räcker :) )

[2012-06-28 20:38]
Greger

Wibjörn: Ja, det stämmer att manuset är omskrivet med annan mördare.

[2012-06-28 20:49]
Kjell

Ja, men det började skrivas om först i slutet av S1. Utan att ta hänsyn till att layouten för det danska originalmanuset hade följts till punkt och pricka dessförinnan. Ett haveri redan där, imho.

[2012-06-28 23:48]
Björn

Bra sammanfattning. Blir lite sugen på att åtminstone se vem mördaren är.

[2012-06-29 09:59]
Christina

Jesper, synd att du blev besviken på texten.
Nekromanen, jag blir mycket nyfiken på vad du tyckte var så bra. Kan du beskriva det, gärna spoilerfritt av omtanke för andra läsare?
Beijner, jag är helt med dig ang Kinnaman, jag såg t om Denzel-rullen Safe House enbart för jag läst mig till att han skulle dyka upp i en liten roll där! (Och den var verkligen liten.) Ska bli kul att se honom i Snabba Cash 2 också :-)

[2012-06-29 18:39]
Nekromanen

Jag tyckte väldigt mycket om hur serien fortsatte från säsong ett till två. Hur den, mot alla odds, förvandlade ett fiasko till något som, i alla fall i mina ögon, höll måttet. Visst var det mycket som inte var bra. Men hur dåligt är egentligen ”inte bra”? Kritiken mot säsong två känns delvis obefogad och aningens felriktad, som att den jäst över från säsong ett (som förtjänade all kritik). Framför allt tyckte jag om hur relationen Linden/Holder stärktes och hur Holder blev mer än bara en märklig Vanilla Ice lookalike. Även Lindens besatthet skildrades fint. Mer än så kan jag nog inte specificera mig, reagerade mest mot den massiva vägg av negativ kritik som The Killing säsong två mötts utav. Så mycket hat och hån känns alltid suspekt.

[2012-06-30 20:33]
Christina

Nekromanen, tack intressant! Instämmer i att relationen Linden/Holder var fortsatt spännande i S2. Så fort någon sådan scen nämndes i recapsen så gick jag in och tittade.