Weird Science
Årets sommarserie på WS: Skämshyllan

2012-06-27  

Ju äldre jag blir, desto mer stressad blir jag av den enorma mängden grejer jag har i mitt hem. Alldeles särskilt gäller det alla typer av informationsenheter. Det fanns en tid, före internet och före det (lagliga) streamingsamhälle vi allt mer närmar oss, då det var meningsfullt att äga böcker och filmer bara utifall att. Idag är det inte så längre. Om jag en dag vaknar upp och tänker att, fan, jag skulle verkligen vilja se Paradisets barn, då kommer den att finnas tillgänglig även om jag inte har köp-VHS:en i hyllan längre.

Jag har så småningom insett att varje osedd film, varje oläst bok, varje obläddrad tidskrift och varje bortglömt plagg längst in i garderoben förutom en kostnad –skiten ska ju med varje gång jag flyttar – också är ett stressmoment för mig, ett litet myggsurr i utkanten av medvetandet. Det är som om jag genom att införskaffa grejerna, eller ha accepterat dem i gåva, gjort ett löfte att också faktiskt engagera mig i dem. Bortsett från den rent ekonomiska investeringen (som alltså ökar för varje flytt, för varje lägenhet i vilken plats har upplåtits till min Hymypoika-DVD) så representerar oceanen av grejer också nåt slags miljömässig skuld. Jag kanske inte behövde äga The Vikings. Det var bara nåt som liksom slank ner mellan mjölken och tandkrämstuben i kassakön på Ica. Men nu har detta exemplar producerats, enkom för mig, och blotta tanken på att ge bort filmen utan att ha sett den ger mig nåt slags nervösa utslag.

Egentligen finns det bara två slags filmer det är meningsfullt att äga idag: filmer man älskar, oavsett om kärleken är välförtjänt eller inte, och filmer man misstänker att upphovsmännen kanske försöker förtiga. Därmed behåller jag gärna Sound of Music, men också Sandra Bullocks Fire on the Amazon. (Skulle man råka äga ett ex, tex videobandat från teve, av någon aldrig-releasad raritet är det förstås också vansinne att göra dig av med den och, i mitt tycke, dessutom nästan en plikt att digitalisera). Rätt mycket av det andra kan man faktiskt låta vandra vidare. Min livsstil inkluderar nästan inget casualtittande av bakfyllekaraktär längre. Jag ser inte 250 filmer om året. Och skulle jag sitta framför tv:n 250 gånger är det långt mer sannolikt att jag skulle kolla på någon av de fantastiska teveserier jag missat.

Men nu har jag semester för första gången på obeskrivligt länge och det öppnar för en unik chans – att se några av de där filmerna jag har och skäms för. Skäms för att de verkar usla, skäms för att jag inte sett dem trots att alla har sett dem och hyllar dem, skäms för att jag har lånat dem av någon för sju år sedan och fortfarande inte sett dem, skäms för att jag har köpt dem på fyllan.

Utan att röra mig ur fläcken kan jag enkelt rafsa ihop 15 stycken DVD:er (och skulle jag anstränga mig lite och stiga upp ur soffan skulle de bli många, många, många fler). Bara detta slumpmässiga skämsurval representerar 22 cm hyllplats. Tretton är filmer. Två är miniserier. Det verkar helt orealistiskt att se dem alla medan det fortfarande är sommar, men tio borde väl gå? Tanken på att få det gjort, att minska stressen och öka platsen, den sporrar mig. Jag börjar omedelbart fantisera om att bära ner videobandspelaren från vinden för att plöja de där sista gäckande VHS:erna också – de har ju grym utdelning i hyllcentimeter relativt tittad timme! För att inte tala om att jag i någon utsträckning uppenbarligen vill se alla de här filmerna. Annars hade jag gjort mig av med dem för länge sedan.

Härmed inleds sommarprojektet Skämshyllan på Weird Science. För varje skämsfilm jag ser lovar jag att skriva om varför har jag filmen, vad tycker jag om den, och huruvida jag efter detta mogna övervägande kommer att spara den eller ge bort den. Jag inbjuder också mina WS-kolleger att delta. Och knatar bort till datorn för att rulla den första filmen, Forces of Nature, enligt blurben på omslaget »Ustyrligt morsom«.

[2012-06-27 22:16]
Maria

Haha. Det här temat ser jag fram emot. :)

[2012-06-27 22:38]
Hinken

Kommer ihåg han som hade ett sommarprojekt att se om Twin Peaks och skriva ett superambitiöst inlägg om varje avsnitt.
Annars känner jag igen mig. Har hur mycket som helst i bokhyllan och i datorn som bara samlar damm och som jag borde arbeta igenom.

[2012-06-28 18:59]
Anna M

Alla har vi väl en skämshylla? Mycket rolig ide. Han med Twin Peaks strandade väl rätt snabbt. Nå, det var ett tappert försök.

[2012-06-28 20:16]
Joakim

Gör som jag och skaffa en sommarstuga!! Fick äntligen plats med alla gamla videoband/filmer och serietidningar som legat i källarn hemma hos mamma. Perfekt även att ha som CD-förvaring. Ser fram emot många regniga sommardagar därute.

[2012-08-06 03:00]
E-mannen

Har samma mediestres-problem, men kallar det knappast för skämshylla. Det är oftast inte filmerna man skäms för som hamnar där, utan istället alla de cineastiska ”klassikerna som ska vara hyperbra”. Så sitter man där med högar av skumma svartvita franska filmer, ryska 3timmarsfilmer och knasiga surrealistiska VHS-rippar.

Man försöker beta av men man kan inte hålla sig ifrån rea-hyllorna, second hand-backarna och piratbukterna.

Denna semestern skulle jag betat av de första DVD-skivorna jag någonsin köpte, innan jag ens fick en DVD-spelare. Två boxar á 50 filmer i varje med gammal Public-domain Scifi och skräck.
Jag har tittat igenom en DVD-skiva och ändå på något vis lyckats lägga mer bagage på hårddisken i form av alla 3 säsonger av ”The Muppet Show”. Man kommer aldrig ikapp. :D