Weird Science
Teveserien är bättre än böckerna

2012-06-06  

//Spoliervarning. I denna text hanteras en del spoilers när det gäller bokserien.//

Jag kan känna en oro. En del böcker har jag investerat så mycket av mig själv i att det blir som ett djupt hål av fruktan när nyheten släpps att den ska bli film. Jag har fortfarande inte kommit över hur fruktansvärd Miyazakis version av Howl’s Moving Castle var. Och nyheten att American Gods skulle bli teveserie mottog jag med lika mycket skräck som förväntan. Det kan ju bli så bra, och det kan ju bli så sjukt dåligt.

Är det då bättre att få ha kvar sin känsla för favvoboken och välja att inte se filmen eller serien? Jag har fortfarande vänner som inte sett Sagan om Ringen-filmerna av just detta skäl. Själv har jag svårt att hålla mig borta. Jag dras mot det, fast jag vet att grav ångest och djup besvikelse är det troliga resultatet.

Jag skulle tro att »boken är bättre än filmen« är en av mina vanligaste snobbismkommentarer, följd av en lång harang (under filmen ibland, skjut mig) om på vilka sätt som nämnda bok är bättre än nämnda film.

Så kommer vi till A Song of Fire and Ice. Bokserien som jag börjat tänka på som fin-fantasy, till skillnad från till exempel Robert Jordans Wheel of Time, som sällar sig till – böcker jag döljer att jag äger – fulfantasy. Jag är nu på bok fem i George RR Martins saga om Westeros. Daenerys har fortfarande inte kommit över havet. Det är ingen risk för spoilervarning här, det är inte ens en skräll. Har man kommit någonstans förbi första boken så står det smärtsamt klart att den gode Martin verkar helt oförmögen att knyta ihop historiesäcken för någon av karaktärerna. De traskar på i skogar och träsk och ingen kommer riktigt någon vart. Klart att det händer grejor för karaktärerna, det är spännande, och läsvärt, absolut, men de där avgörande sakerna, ni vet, de som för historien framåt, saknas.

Och här hamnar jag i omvända landet. Varje avsnitt är som en sång om hur mycket bättre berättelsen är i teveformatet. I varje avsnitt sitter jag och sambon och jämför hur det är i boken och kommer varje gång fram till vilka utmärkta val författarna av Game of Thrones gjort när det gäller att frångå böckerna. I stället för att stöna av besvikelse vid varje avsteg så har vi varje gång applåderat.

Några exempel: att byta ut vadhannuhette mot Tywin Lannister i Aryas fångenskap i Harrenhal – skitbra. Allt som hände i Qarth med magikerna – skitbra. Att ersätta vadhonnuhette som Rob Stark gifter sig med mot en adelsdam från Volantis (med liite mer personlighet dessutom) – skitbra. Det enda vi hittills inte har gillat är varför hela grejen med Jon Stark och Qhorin Halfhand slopats, men min teori är att det kommer komma som flashback i episod ett av säsong tre. Vi slog vad om hundra spänn, och jag är helt säker på att jag kommer att vinna, för om det är något som Game of Thrones är bra på (och böckerna är kassa på) så är det känslan av genomtänkthet, att varje handling har en konsekvens och inga trådar bara släpps. Jag är helt övertygad om att Aryas dansmästare Sylvio Forell kommer dyka upp igen i säsong tre, även om han ännu inte gjort det i bok fem, bara för att han nämns i sista avsnittet – han är inte glömd av oss, eller författarna.

Jag har skrivit om Game of Thrones tidigare. Om hur rädd jag var innan att serien skulle vara ett magplask och ett fantasyfiasko. Och om hur den efter en skakig inledning vann över mig fullständigt. Efter säsong två så har jag bara några småsaker att tillägga: att jag grinade som ett litet barn när maester Luwin får se Bran och Rickon igen innan han dör. Och att jag grät lite till när drakarna får kommandot dracarys. Och att jag lämnar säsong två med en känsla av välbefinnande och mättnad. Det är en hunger som stillats i mig. Äntligen har någon lyckats göra en teveserie som får mig att känna att det är så här fantasy ska vara. Den innehåller alla ingredienser som man associerar med fantasy, drakar, magi och onda skurkar. Men fan om det unika med Game of Thrones är att jag faktiskt tror på det, medan jag ser det. Och det är inte George RR Martins förtjänst.

[2012-06-06 10:02]
D

Har inte läst några av böckerna men har efter säsongsavslutningen funderat på om jag kanske skulle ge mig på dem då jag inte vet hur jag ska klara av GoT-abstinensen till nästa säsong men efter att ha läst vad du skriver här så blir jag ju betydligt mindre sugen…

[2012-06-06 10:13]
Anna-Karin

Jag tycker böckerna är värda att läsa, men man får stå ut med lite… frustration.

[2012-06-06 10:41]
Susanne

Jag läste böckerna först, men gav upp halvvägs in i A Feast for Crows. Det är lite som tv-serien Lost – jag står inte ut med att inte känna förtroende för författarna/manus förmåga att knyta ihop säcken, som du säger. Det känns som de mest hittar på varefter, utan en större plan för hur alla sidosteg ska förklaras.

Game of Thronesböckerna är lite granna som ett parti Once Upon a Time som pågått några timmar för länge…

[2012-06-06 12:09]
Maria

Jag har bara läst de två första böckerna och kommit en liten bit in i tredje, så jag har inte nått det där ”det här kommer ju ingenstans”-stadiet. Men jag håller helt med om att de har gjort smarta val. Det är väldigt få gånger som ändringarna har stört mig – och de har aldrig stört mig rejält. Tvärt om gillar jag många av seriens lösningar mycket. (Tycker exempelvis att scenen där Margaery föreslår att hon ska hämta sin bror var en av säsongens roligaste.)

Men jag undrar om det inte är lättare att försjunka i serien om man har läst böckerna, trots den vanliga ”boken är bättre än filmen”-inställningen. Jag ser den med min sambo, som ofta tycker att det är rörigt och undrar vem som är vem och varför de gör si och så. Har man läst böckerna fyller man ju automatiskt i sånt som inte händer eller sägs och ger på så sätt saker och ting mer djup än vad som egentligen finns där.

[2012-06-06 12:53]
Jennix

Jag är redigt trött på både författare och för TV-serieförfattare som inte kan hålla i röda trådar och knyta ihop allt.
Jag vill se något som det finns en tanke bakom, inte bara ett nytt spännande äventyr varje vecka.

Jag har sett hela serien nu, och inte läst böckerna. Ska dock göra det för att få den upplevelsen också. :)

[2012-06-06 17:53]
mxm

det är ett evigt parti luffarschack, GOT. klart jag tittar på det, men det är med ett gott uns förakt för vattentrampandet och det eviga ”jag är Smael av Khraal, son till si-och-så, kung av bergen, och vid alla dom nya, gamla och halvgamla gudarna svär jag att bla bla bla…”

[2012-06-06 18:44]
lvrs

gillar fantasy som underhållningslitteratur och tycker nog ändå song of fire and ice-serien är det bästa jag läst, jämte philip pullmans his dark material-trilogi. (efter dessa var jag väldigt pepp, fantasy – min grej! sen körde jag ner i wheel of time-träsket, sen nåt av robin hobb, sen nåt ännu sämre, sen gav jag upp). men håller med, tv-serien är gjort med väldigt bra känsla för berättelsen, ändringarna är effektiva och karaktärerna genomgående snarast bättre än i boken.

[2012-06-06 20:40]
Snusmumriken

När det gäller de tre första böckerna håller jag inte med, tycker det snarare är rätt uppenbart att Martin hade erfarenhet av manusförfattande till TV-serier när han skrev dem. Tycker de är (med fantasymått) tajta och händelserika. När det gäller de två sista böckerna verkar han dock helt tappat greppet; händer väldigt lite.

Manusförfattarna har för det mesta gjort smarta drag med handlingen, det håller jag med om. Så om de kommer så långt som till bok 4 & 5 har jag faktiskt mer förtroende för vad TV-serien levrerar där än vad böckerna gjorde.

[2012-06-07 00:36]
rebkin

Har inte läst böckerna och njuter av serien utan att sakna något alls, och tror mig få en mer intensiv upplevelse än de som vet storyn i förväg. Läste Walking Dead för att se om det kunde höja tv-serien då jag hade tröttnat på den rejält. Med följd att den nu känns helt platt inför S3. (Snacka om ”traska på”…)
GoT S2 var bra men alldeles för kort – 10 avsnitt för alla dessa karaktärer innebar att flera avsnitt (ffa sista) blev alldeles för fullproppade av redovisande scener. Klart att det blir dyrt med fler avsnitt, men då serien är en succé på alla nivåer (kreativt o kommersiellt) så måste det väl få kosta…
Hursomhelst den serie som imponerar klart mest i år vg både skådisar och produktion.

[2012-06-07 19:38]
E-mannen

Måhända är jag alena men:
”Daenerys har fortfarande inte kommit över havet.”
Som enbart TV-tittare så tycker jag det var en rätt jobbig spoiler. :-/

[2012-06-07 22:47]
Anna M

Håller med. Det är ett evigt marscherande hos Tolkien också, särskilt i Sagan om de två tornen..brr.

[2012-06-08 11:56]
D

Ville inte vara gnällig men jag håller med E-mannen. Hajade också till på det och tyckte det var en rätt rejäl spoiler. Säsongen nu avslutades ju med att de skulle skaffa ett skepp men nu vet man redan att man under hela nästa säsong inte kan förvänta sig att något sådant kommer att bära henne över havet.

[2012-06-08 14:39]
Johannes

Verkligen. Rätt konstigt att spoila och SEDAN skriva ”risk för spoiler”. Den varningen kom ju exakt en mening försent. Tack för den.

[2012-06-08 20:07]
Johannes

Men va f-n, det är en jättespoiler för oss icke-läsare att få veta att Daenerys inte kommer över havet än på väldigt länge!
Ajabaja!

Som gammal rollspelsnörd är det ett privilegium att få uppleva film/tv-versionerna av LoTR och GoT. Den typen av kvalitétsproduktioner hade jag aldrig förutspått för säg 15 år sedan.
Låt oss nu hoppas att våra svenska vänner på Paradox lyckats knyta ihop Conan-säcken med den stora spelaren i branschen som det hintats om på sina ställen…

[2012-06-11 00:31]
hp

Har alltíd tyckt att fantasy är svårläst, kan ju bero på att det mesta är undermåligt. Halvdana böcker kan ju dock tydligen bli utmärkt tv. Måste dock säga att Sagan om de två tornen är en utmärkt bok, i synnerhet på engelska. Håller med om att det är lite svårt att följa med i alla turer ibland. Varför har man inte gjort 20 avsnitt per säsong?

[2012-06-11 01:03]
D

Förmodligen är GoT så dyr och tidskrävande att de inte skulle ha möjlighet att producera tjugoavsnittssäsonger. Man gör ju inte ens 13 avsnitt nu vilket väl annars är rätt vanligt för HBO.

[2012-06-11 13:26]
Jan

Nickar instämmande och igenkännande åt det mesta. Utom Jon Stark. Han heter ju Jon Snow! Starks oäkting bär inte namnet Stark ju. Själv har jag inte läst böckerna efter tvåan och är lite nyfiken på Mance Ryder och vad som händer i den intrigen. Det hintades ju lite Halfhands och Snows mellanhavanden men avslutningen i sista avsnittet kändes onekligen lite snöplig…

[2012-06-12 19:57]
Jennie

Tycker det verkar mest vara som att Martin skriver sin berättelse för sitt eget höga nöjes skull utan en tanke på sin läsare. Jag litar inte riktigt på böckerna utan ibland känns det som det är en gubbes sjuka fantasier som jag läser (jag syftar på diverse övergrepp som i detalj ska gås igenom). Tycker bättre om till exempel Tolkiens böcker där det är noll fysisk kontakt mellan karaktärerna.