Weird Science
MPAA är som herpes

2012-03-20  

Man vet att man har vaknat i Los Angeles när en av huvudnyheterna på morgontidningens förstasida bär rubriken »Calls Grow to Revamp Movie Rating«.

MPAA, Motion Picture Association of Americas, en grupp sammansatt av de sex största studiobolagen i Hollywood, kritiseras ofta. För ett par år sedan kom dokumentären This Film Is Not Yet Rated om systemet och dess inverkan på amerikansk kultur (inte bra), och rubriken på blogginlägget är från en avslutande kommentar i tidningsartikeln; »MPAA:s problem är som herpes, dyker alltid upp förr eller senare men försvinner småningom«.

Nå, nu har MPAA kanske ändå tagit sig vatten över huvudet. Igår berättade en Hollywoodmamma för mig att hennes tioåring inte kan sluta prata om hur han och hans vänner ska se Hunger Games när filmen har premiär nästa fredag. Problemet är tydligen inte enbart att våldet i vårens måsterulle för alla tonåringar och pre-teens är grafiskt och brutalt, utan som skådespelerskan (knappast någon duvunge, med erfarenhet av många slags filmer i bagaget) förklarade för mig: filmversionen saknar bokens dimensioner av moral och ånger. »Det är kanske inte så jättebra att i ett land involverat i två krig, så handlar den största filmen om barn som dödar varandra med inställningen »hellre han är jag«.

Och det kan man ju lätt stämma in i.

Nu fick Hunger Games alltså en PG-13-gäns, vilket innebär att visst material i filmen kan vara olämplig för barn under 13, men att de inte kan nekas inträde. Något som har fått denna Hollywoodmamma och många av hennes vänner att riva håret (med det extra lilla problemet de flesta av oss inte har: hennes son och hans vänner är, förstås, kompisar med flera av dem som spelar i filmen). Kontroversen ligger i att samtidigt fick Bully, en liten dokumentär om mobbning med det klara och tydliga budskapet att mobbning är fel – en R-gräns. Vilket innebär att ungdomar under 17 år måste ledsagas av vuxen för att få komma in.

Orsaken? Barnen i filmen använder grovt språk. Well, det är inte ofta republikanska senatorer och Hollywoodliberaler står på samma sida, men nu rasar man i frågan både till höger och vänster.

Kritiken mot MPAA – som blev en storm när Weinsteins som står bakom Bully, och som independentbolag inte är med i industrigruppen bakom MPAA, inte fick överklaga beslutet – bygger bland annat på att det är industrin själv som skapat regelverket och att det inte finns minsta insyn i vilka som egentligen är med och bestämmer, och vad som motiverar dem. De verkar helt klart mer intresserade av att Hunger Games får en ännu större publik, än att en dokumentär med ett budskap får någon publik alls.

Och det är just detta många kritiker menar är fel: systemet borde inte bygga på den eventuella förekomsten av våld eller könsord, utan på deras sammanhang.

Det här påståendet fick dock genast kritik (av en republikansk senator) och jag för min del är böjd att hålla med: i ett samhälle där man kan hyckla så här kring omdömet av Hunger Games och Bully, vad säger att man inte får verklig censur i samma stund som man låter den vara värdemässigt motiverad av mer än förekomsten av vissa ord, eller vissa handlingar?

Jag kan hålla med i åsikten om att Hunger Games eventuella brist på moral, ånger och skuld är ett problem i vilket samhälle som helst – men vet inte vem som ska bestämma att det är ett problem just samtidigt som USA för ett krig. Vänder man på steken blir det lika självklart att man förbjöd vissa filmer under kalla kriget, för att de bar på kommunistiska ideal. Eller andra filmer idag för att, säg, deras skildring av islam spelar terrorister i händerna. Knappast ett otänkbart scenario.

Nej, själv kan jag då tro mer på ett rådgivande system som vi har i Sverige numer. Samtidigt tror jag att det är enormt svårt att en grupp sombestämmer om detta och som på något sätt har med film och ungdomar att göra, bortser ifrån den förväntan som finns på en film som Hunger Games, och det allt längre ner i åldrarna. Jag har inte sett hela Hunger Games än, men tycker det är klart intressant utifrån de scener jag har sett, att den får en 11-årsgräns med motiveringen att våldet och lidandet inte är utdraget, utan enbart antytt.

Och i Sverige skulle medierådet faktiskt kunna komma med tydligare motiveringar i sitt omdöme (lite som ett slags kritiker). Faktum är att de på sitt vis gör detta om Hunger Games eftersom våldet i deras motivering sätts i ett mycket specifikt och intressant sammanhang: »Det faktum att spelen skildras som en direktsänd teveshow ger ytterligare distans till det skildrade«. Hmm. Det är att ta en intressant ställning kring huruvida metaaspekten – våld i film skildrat på teve inom filmen, till exempel – skapar en distans som mildrar, eller om denna tvärtom kan vara sju resor värre eftersom det skapar en illusion om ett tryggt avstånd. I synnerhet om det nu är så att våldet och mördandet är inom en teveshow i en värld där enbart »de starkaste«  överlever?

Det är en knivig fråga för en helt egen bloggpost.

Så jag säger inte att det finns några rätt eller fel kring frågan, särskilt inte förrän jag har sett filmen och sammanhanget. Men tycker helt klart att dilemmat kring filmcensur, eller i alla fall rådgivning kring filmers innehåll (och formuleringen av dessa), blir allt intressantare i takt med att råare och mer moraliskt komplexa ungdomsromaner filmatiseras och så tydligt riktas till en yngre publik. (Något som inte minst den smarta marknadsföringskampanjen kring Hunger Games på sociala nätverk med spjutspets mot de yngre, visar).

Och i synnerhet takt med att denna publik och dessa filmer snart är den enda inkomstkälla filmbolagen har på biograferna.

[2012-03-21 11:04]
JET

Nå, jag tror knappast att våldet är *grafiskt*, hur som helst.

”som har att göra med konstarten grafik ; som utförs eller åskådliggörs med hjälp av en kurva eller ett diagram e . d . ; som har att göra med skrivkonsten ; som har att göra med tryckning av böcker m . m”

[2012-03-21 14:01]
Hassen

Han kanske verkligen menar ‘grafiskt’ våld; som i:

http://pre.cloudfront.goodinc.com/posts/post_full_1286822754jiro-food-fight-toned.jpg

:)

[2012-03-21 19:23]
Micke

Jag är väldigt förvånad att detta ens debatteras fortfarande.

Med tanke på att majoriteten av filmkonsumenterna numera tittar på och införskaffar filmerna i hemmet känns hela debatten om åldersgränser väldigt förlegad. Vilken unge som helst kan ju trycka igång en Netflix-rulle hemma, oavsett vilken rating den har. T o m den lilla barriären som det innebar att behöva gå och hyra filmen har ju helt försvunnit numera (och hyr man ändå DVD kan det ju göras i Redbox-automaterna, utan ålderskontroll bara man har mammas kreditkort och/eller en webbrowser).

Att MPAA-gränserna dessutom bara är rådgivande gör det ju ännu mer patetiskt. ”Bully” blev visserligen R rated – men det hindrar ju bara ungar från att se den själva, och sanningen är ju att det skulle de flesta knappast göra ändå. Jag har sett massor av ungar alltifrån spädbarn till 12-åringar på R-rated filmer. Ur ren marknadsföringssynpunkt blir det ju viktigt – det är en signal om vilken typ av film det är. Men ur ”social” synpunkt för att skydda barnen är det ju helt irrelevant.

[2012-03-25 20:57]
Martin F

Om man försöker skjuta pilbåge så som hon försöker kommer det nog inte bli så bra.