Weird Science
Aldrig mer 3D! (Ett nyårslöfte jag kommer att bryta)

2012-01-01  

Så jag gick och såg Tintin i 3D, för att, ni vet, jag hade ju hört att det skulle funka bättre i animerade filmer så det vore kanske bäst att jag kollade upp det innan jag dissade tekniken helt; dessutom så fanns det heller inget annat val om jag ville se den med engelskt tal.

Men det stämde ju! Det såg bra mycket bättre ut än de båda 3D-filmer jag sett tidigare; djupet kändes naturligare, behagligare, det var inte lika jobbiga skiftningar i skärpa, bilden var ljusare, klarare… verkligen en tydlig förbättring. Min blick kändes mindre styrd. Jag fick ingen huvudvärk. Under vissa sekvenser glömde jag rentav bort att jag såg på just en 3D-film, och flöt i stället med själva handlingen.

Men ändå. Vid ett par tillfällen lyfte jag på glasögonen-utanpå-mina-egna-glasögon, och världen öppnades upp: det fanns en film där utanför de klaustrofobiframkallande glajorna, en stor, ännu ljusare, film, projicerad på en stor duk. Och genast önskade jag att jag hade kunnat se den i stället, inte genom dessa tunga, förmörkande brillor som lika gärna kunde ha varit ett par VR-glasögon jag satt med i nån garderob.

Javisst ser det tusan så mycket bättre än på den gamla rödgröna tiden (även om det ofta är pinsam 1950-talskänsla i marknadföringen), men kom igen. Man ska sitta där i de jäkla glasögonen och ooh:a och aah:a sig igenom en film av helt fel orsaker – när det i själva verket är så att 3D-filmen är, tja, en lägre konstart helt enkelt. Detta tvingade fokus, där det blir en fysisk ansträngning att låta blicken röra sig runt duken som den vill, i strid mot det rent naturvidriga i att tvinga ögonen att fokusera på ett avstånd och konvergera på flera andra. Förstås extra besvärande vid varje klipp där fokus ska skiftas på en bråkdels sekund. Lägg därtill överdrivna djupeffekter, som när tåget far genom bergen i Captain America; eftersom våra ganska tättsittande ögon i verkligheten inte kan skilja på avstånd mellan olika berg, görs djupet större, vilket får till följd att bergen ser mindre ut, tåget ser ut som en modell och människorna ser ut som leksaksfigurer. Realismen blir faktiskt mindre, och enskilda ooh:ande och aah:ande till trots blir även den totala upplevelsen mindre än en vanlig, stor, »platt« film – jag känner egentligen inte att jag verkligen sett de tre filmer jag sett i 3D, de är mer som någonting jag drömt, och jag kan egentligen inte göra riktigt rättvisa bedömningar av vad jag faktiskt tyckte om dem. Bara en sån sak som att själva storleken på duken, en av de främsta poängerna med att se film på bio, går förlorad!

Visst satt jag och ooh:ade och kanske rentav aah:ade åt enskilda sekvenser i filmerna, men samtidigt gjorde även det att jag hela tiden var medveten om just att »jag ser på 3D, jag ser på 3D«. Vilket i sin tur gör det tydligt: 3D funkar fortfarande inte som mer än en gimmick. En glorifierad View-Master. En extra konstlad berättarform där de ögonvrängande glasögonen tjänar som en fördunklande barriär, en realismhämmande hinna mellan betraktaren och biodukens annars vida fönster mot fiktionen.

Så det enda raka är förstås att sluta gå på 3D-filmer. En enkel lösning, kan man tycka. Men det besvärande är ju att, som det var med alla tre filmer jag har sett: de har inte gått att se på annat sätt. Alla filmer får inte plats (särskilt inte i en mindre stad, som Visby) att visas i flera versioner.

Här får jag plötsligt lite flashbacks från för tiotalet år sedan, då jag, samtidigt som jag konsumerade mer och mer film på dvd, blev alltmer trött på att gå på bio. Jag tyckte att kvaliteten på visningar oftast var bristfällig, och framför allt blev publiken mer och mer irriterande: det gick knappast en enda visning utan att jag fick ta mod till mig för att hyssja på idioter som satt och bidrog med sina egna kommentarspår. Allt oftare kändes det bättre att vänta några månader, och få en lugnare, tryggare, bättre upplevelse hemma, med projektorn, och med endast pålitliga vänner som medpublik.

Så känns det alltså lite grann nu med: om filmerna bara går i 3D, är det kanske bättre att vänta några månader och se dem hemma. Men det är alltså inte hyfsbefriade biobesökare, eller dåliga projektorer, som då håller mig borta från biograferna, utan den senaste tekniken.

De svikande siffrorna i USA ser i och för sig lovande ut, men här verkar man fortfarande entusiastiska (jag fick kaffet i halsen över nån okritiskt 3D-hyllande Expressen-text för några månader sedan) och teknikinvesteringarna måste man väl försöka få valuta för så länge det går. Så: nästa år tänker jag tusan inte gå på flera 3D-filmer, inte ens helanimerade sådana. Det skulle besvara mig en hel del irritation.

Men samtidigt: fler filmer än jag vågar tänka på filmas i 3D. The Avengers filmas i 3D. Tveksamt om den skulle gå upp i två versioner här i stan. Och tusan om jag kommer kunna hålla mig något halvår extra.

Grrr!

[2012-01-01 07:00]
Nekromanen

3D som gimmick? Absolut! Jag ser ingen annan poäng med 3D-tekniken. Förstår inte alls detta vurmande för konceptet som filmiskt helhetsstärkande. När jag går och ser en film i 3D vill jag få saker slängda i mitt ansikte 60 gånger per minut i 90 minuter. Det är 3D för mig, allt annat är ren och skär snobbism.

[2012-01-01 09:06]
Erik Holmberg

The Avengers filmas faktiskt inte i 3d den efterarbetas digitalt till att bli 3d. Det innebär visserligen att filmen blir ännu sämre i 3d men man för hoppas på en 2d visning.

[2012-01-01 09:37]
Magnus H

Nekromanen: HÄRLIGT! :D
För tydlighets skull bör jag kanske förtydliga att jag vet att det finns människor för vilka 3D höjer upplevelsen av en film, och jag vill absolut inte förstöra nöjet för dem genom att avskaffa 3D. Men som standardformat är det en styggelse.

[2012-01-01 09:40]
Magnus H

Erik: Asch då, sist jag läste om det var det förvirring i ämnet men det verkade som om Whedon ändå filmade i 3D. Efterkonvertering är förstås ännu värre, även om det är gradskillnader i helvetet.

[2012-01-01 10:25]
XC

Finns glasögon att köpa numer som istället för att plocka fram 3Dn plockar bort den och gör filmen härligt 2D. [http://mcaf.ee/ewrid]. Den händige kan rentutav göra ett par själv [http://mcaf.ee/5jz1c].

[2012-01-01 10:32]
Magnus H

XC: ja, de kan ju ta bort viss huvudvärk kanske, men om jag ändå ska sitta med extraglasögon osv… Då är nog ändå väntan på hemmaformat att föredra. Eller rentav 3D!

[2012-01-01 11:17]
Emma

Men hörrni, se Wenders Pina i 3D! Det bästa jag sett i 3D-väg! Slår Avatar med hästlängder. Där har 3Dn slutat vara en gimmick, det fyller en funktion – och Wenders har jobbat bort mycket av 3D-problemen. Det ser skarpt ut, murriga rörelseoskärpan i bakgrunderna borta.

[2012-01-01 12:03]
D

Redan nu börjar folk tröttna på 3D så jag tycker inte det existerar någon vurm för formen bland biobesökare. De som verkligen vill att vi ska gilla 3D:n är väl snarare filmbolaget som jag antar att försöker skapa ett mervärde så att vi även i framtiden ska tycka det är värt att gå till biografen istället för att stanna kvar i soffan och dra hem filmerna från nätet.

[2012-01-01 12:08]
Kjell

Viktig poäng av D. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att 3D numera faktiskt fungerar bra för sport, som är mer lukrativt och en större rättighetsbransch än filmindustrin.

[2012-01-01 12:27]
Magnus H

Emma: nu har vi ju redan kommit överens på Twitter om att ett lyckat undantag inte berättigar 3D som ledande filmstandard. ;) Jag skulle gärna se Pina om tillfälle gavs (extratripp till Stockholm ställer jag mig tveksam till), men en sak som knappast kan ha lösts är konvergens/fokus-problemet, och det i sig gör nog genast att filmen inte lär vara ”bekväm” för alla. Eller iofs, jag stördes inte enormt mycket av det i Tintin – däremot saknade jag ändå biodukens storhet.

Hursomhelst lär det bli svårt att få fram många filmer där 3D:n är märkbar nog för att vara berättigad, men inte så påträngande att den blir ett hinder i berättandet.

[2012-01-01 12:30]
Magnus H

D: Precis. Men om det finns fler som jag – som till slut hellre stannar hemma än ser 3D – blir det ju fel i alla fall.

Kjell: jag kan tänka mig att 3D:n har en helt annan, förhöjande effekt, för sport. Vore intressant att se någon gång.

[2012-01-01 17:31]
knastro

Vad jag har hört så tillför inte 3D sportsändningar något alls, eftersom de bilder vi får tvn av nödvändighet ska måste ge en ”platt” tvådimensionell överblick. Där sla 3D-perspektivet förvirra mer än det bidrar med något. Att man satsar på sportsändningar beror väl på att där finns mest prylgalna män som tror sig behöva köpa 3D-tv.

[2012-01-01 17:53]
Kjell

Knastro: Både ja och nej, jag skulle aldrig köpa 3D i dagsläget för sportens skull. Men om ett år kommer ju alla tv-apparater i alla fall att ha 3D. Och vad menar du med ”vad jag hört”, har du inte sett själv? Sport-tv i 3D för ett år sedan var värdelöst, minns tennisfiaskot t ex… Men kvaliteten har ju gått framåt enormt. Fotboll har jag aldrig sett i 3D men hockey fungerar rätt fenomenalt.

[2012-01-01 21:01]
knastro

”Vad jag hört”= vad jag hört folk säga, vad jag läst och så vidare.

Angående 3D-film: Jag ser inget självändamål i en teknik som inte tillför mer än en gimmick som man snabbt tröttnar på. Det är vidare djupt tragiskt med småstadsbiografer runtom i landet som under stora löften kuras investera i 3D-utrustning – samtidigt som utbudet av film bortom top 5-listan är mindre än nånsin ( trots mer tekniska möjligheter än nånsin tidigare).

[2012-01-01 23:23]
Henke

Jag tror det är stor skillnad på när man gör något i 3D för att locka folk till biograferna eller när man gör det av konstnärliga skäl. Jämför med att slänga upp Titanic eller Lejonkungen i 3D med Tintin, Hugo, Pina eller Cave of forgotten dreams. Det ska till killar som Spielberg/Jackson, Scorsese, Herzog och Wenders för att det ska kännas intressant och sevärt. De har ett inte bara ekonomiskt syfte med dem utan även ett konstnärligt. I Hugo har det ett även litet metasyfte i och med att det delvis handlar om George Melies filmer.

[2012-01-02 00:38]
Magnus H

Jag tvivlar inte på somliga filmskapares avsikter; många använder absolut 3D i syfte att förhöja upplevelsen, att lägga till en kvalitet, kanske att öka realismen. Men jag tycker bara att det helt enkelt inte funkar – ”2D-film” är inte en konstform som saknar en tredje dimension, och där den tillförs skapad i stället en rad problem i stället. Så oavsett skaparnas avsikter och ambitioner för enskilda verk, blir resultatet i stort att det bara är som gimmick det verkligen fungerar. (Hyggligt.)

[2012-01-02 12:24]
Tomas

Jag ser fram emot när dom börjar köra film i 100 frames per sekund. Då tror jag vi kommer få det revolutionerande nya upplevelse man väntar på. Det är knäppt att man inte uppdaterat det ännu!

[2012-01-02 17:11]
Jonathan

Väl rutet!
Ser mer och mer framemot blu-rayen för varje ny film jag ser på bio.

[2012-01-04 16:50]
Anna M

När de kan erbjuda 3D utan glasögon, kanske..annars nej. Har skippat många filmer som bara visas i 3D.

[2012-01-11 01:36]
en annan Eric

Den enda fördelen med 3d är helt enkelt att den tar död på den respektlösa cam-kulturen på torrentsidor. Men, jag förstår nerladdning fullt ut; när de pratar om uppföljare innan filmen haft premiär tar de död på min lust att se deras senaste franchiseförberedande spektakel.

Dessutom är det en missriktad debatt. Jag är 100% för 3d, men jag vill inte ha saker som kommer ut ur rutan. Illusionen av djup fungerar bättre.

Det enda som vore coolt och som skulle kunna göra mig taggad är en svartvit 3d film, men jag vet inte om den här tekniken kan det. Det vore intressant på det sättet att det faktiskt är nytt.

Jag har inte sett en 3d-film på bio och kommer inte göra det. Hade gärna sett Tintin kan jag tillägga.