Weird Science
Vad vi talar om när vi talar om konst

2011-10-17  

Jag satt på en föreläsning med en kurator från New York-galleriet Gagosian i vintras, precis då konstdokusåpan Work of Art hade avslutat sin första säsong. Jag frågade galleristen efteråt vad hon tyckte om serien. Jag vet inte om hon hade tittat, men hon visste absolut vad jag talade om – hennes reaktion var så kraftigt avfärdande att det var nästan komiskt. »Det är… ett… program för folk i Ohio som aldrig satt sin fot i ett galleri!«, väste hon, och spände ögonen i mig på ett sätt som bara en samvetslöst statusjagande New York-bo kan göra: And YOU are?

Poängen var att hela hennes föreläsning – den jag precis lyssnat på – hade handlat om hur hon arbetat sig upp inom konstvärlden från en uppväxt i en håla någonstans i djupaste redneck-USA. Att hon såg Work of Art som ett program för folk, ja – folk därhemma – sade nog mera om henne än om själva serien. Vad hon ville kommunicera var ungefär att det är en serie som befinner sig så långt från hennes exklusiva värld som man bara kan komma.

Jag tror tvärtom att Work of Art landar mitt i en spännande diskussion som är betydligt intressantare än de stora galleriernas prissättningar och fluktuationer. En diskussion om hur framtidens konst ska skapas överhuvudtaget – en fråga som inte minst tas upp i Johan Lundbergs nya modernism-antologi Under omprövning (jag har skrivit om boken för Sydsvenskan, återkommer med länk när texten publicerats). Framtidens konst kommer kanske inte att födas under tidspress i en dokusåpa, som i Work of Art, men att se hur en kreativ process går till – och se hur domarna i serien famlar efter ord för att försöka bedöma resultatet, det säger massor om hur konstbegreppet diskuteras i dag, om vad vi talar om när vi talar om konst.

Systerserien Project Runway har för länge sedan förvandlats till en plågsam ursäkt att få visa upp varumärken. Det som Project Runway fått om bakfoten under den pågående, nionde säsongen hur man skapar bra drama – varje utmaning som deltagarna fått har varit en trist lag-utmaning med en uppenbar avsikt att skapa friktion i gruppen. Resultatet har varit att att alla varit olyckliga och ingen av personligheterna har fått visa vad de kan.

Jag har ändå orkat titta på Project Runway för att det är intressant med kreativa processer. Och det är just det som Work of Art ser ut att lova nu inför säsong två. Flera av deltagarna som presenterades i första avsnittet är sådana som man ser fram emot att följa.

But is it art? Nåja, kanske kan man säga så här: att kvinnan från Gagosian inte gillar serien handlar säkert om något slags känsla av förlorad prestige – det är helt enkelt inte meningen att man ska kunna traska in med en separatutställning på Brooklyn Museum efter att ha deltagit i en dokusåpa. Men märkligare saker har som bekant hänt inom konstvärlden, vilket inte minst Banksys Exit Through the Gift Shop visade häromåret.

[2011-10-17 10:51]
Om konstbegreppet på Weird Science « Kolofont

[…] klicka in på Philip Teirs senaste inlägg på Weird Science där han i princip skriver om precis det jag ska prata om alldeles strax. Ska alltså omen timme […]

[2011-10-17 21:11]
mxm

jag ÄLSKAR work of art, men jag hatar alla som är med. särskilt sucklord, som ju är den nya miles – det finns ingen ände på hur mycket jag avskyr honom, efter ett enda avsnitt dessutom.
men är det konst? inte enligt mig, men så är jag ju besatt av akademiskt måleri och vill inget hellre än att gerhard richter och hans idiotkonst ska försvinna från jordens yta.

[2011-10-18 15:01]
Nekromanen

Verkar bli en bra säsong. Hoppas på att Miles gör ett inhopp som levande installation för de andra att exploatera. Sucklord är sannerligen obekväm som person, dessvärre kommer han nog aldrig nå älska/hata nivån utan mer hata/hata nivån och det är ju tråkigt …

[2011-10-21 15:03]
rutiga

Jag tittade på work of art när miles var med men mer för att jag var sådär avståndskär i honom än för vad de presterade. Jag blir bara imponerad av konst om den är begriplig för vem som helst.