Weird Science
Känslospelet knockar allra hårdast i Breaking Bad-finalen

2011-10-10  

Det här texten innehåller jättestora spoilers av Breaking Bad s04e13, så läs den för guds skull inte om du inte har sett avsnittet.

Jag tvekar att sätta ett adjektiv på den här säsongen av Breaking Bad. Sättet som Vince Gilligan, Bryan Cranston, Aaron Paul och övriga inblandade har styrt serien genom 13 avsnitt av ömsom inbromsad viktlöshet, ömsom rödglödgad högintensitet, känns som teveskapandets motsvarighet till att nödlanda en rymdfärja.

På Breaking Bad-vis byggdes säsongsavslutningen upp långsamt, tålmodigt. Scenen när Walt ringer sin granne från bilen är makalös teve. Tempoväxlingen som följer blir så mycket effektivare; det extrema i situationen blir accentuerat av den (på ytan) så banala konversationen. Och så blir vi ju påminda om vem Walt var när vi lärde känna honom: en vanlig, tråkig villaägare. Han kan fortfarande spela den rollen, men det är verkligen ett spel − han lockar ju in sin oskyldiga granne i ett hus där det antagligen, och mycket riktigt, visar det sig, finns beväpnade gangsters.

Säsongsfinalens mest dramatiska scen är också är den minst överraskande. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om utförandet, utöver »aj«, och att Giancarlo Espositos och Mark Margolis skådespel är överjävligt bra. Att Gustavo Fring var tvungen att försvinna för att serien skulle kunna fortsätta kändes ganska självklart. Nu är det som händer härnäst det intressanta, men jag kommer att sakna Gus som rollfigur. Sättet han har fördjupats och fått utrymme har gett serien ännu ett utropstecken i rollistan.

Men i finalavsnittet är det vad som kommer sen som knockar mig. Scenen mellan Jesse och Walt på taket är den jag gillar bäst av de urstarka scener Cranston och Aaron Paul haft tillsammans i år. Så mycket dem emellan som förlösts av det som skett, och som de är alldeles för trötta för att trycka undan i det ögonblicket. Den uppriktiga ömheten i Walts blick. Lättnaden och tacksamheten i Jesses.

Och så telefonsamtalet från Skyler. Nu får Walt verkligen vara »den som knackar« inför sin fru. Hans ansikte efter att hans samlat konstaterar att »I won« är för mig det största »wow«-ögonblicket i avsnittet.

Särskilt med tanke på den allra sista scenen, som ger en helt ny förklaring till allt som har hänt i de sista två-tre avsnitten, och stakar ut en annan riktning för seriens avslutande 16 avsnitt. Vi trodde att Walt hade vunnit tillbaka vår sympati. Oj, vad fel vi hade.

Kan vi som tittar förlåta honom den här gången? Vi vet att Jesse inte kommer att göra det, om han någonsin får reda på vad Walt har gjort. Det här avsnittet bäddar för en upplösning på deras relation som kommer bli mer spännande än alla bombattentat i världen.

Ett litet, småaktigt, minus i betyget till finalavsnittet: ljudsättningen höll inte samma extremt höga klass som vanligt. Fotot var också relativt nedtonat. Kanske ett resultat av att Vince Gilligan tagit både manusförfattar- och regiansvar, men är det så har han åtminstone prioriterat rätt saker. Även om Breaking Bad är den även rent hantverksmässigt  mest enastående serien på teve just nu kan det yttre spännings- och stämningsskapandet inte mäta sig med den känslomässiga laddningen som serien bygger upp med rent, rått rollgestaltsarbete.

[2011-10-10 19:03]
matte

Finfin text. Ang bomben som dödade Gus måste jag tillägga att jag fullkomligt ÄLSKADE att han lyckades promenera ut ur rummet och, precis som vi sett honom göra så många gånger förut, rätta till slipsen innan den mycket köttiga skadan avslöjas. Sista scenen var också underbar, även om jag stör mig på att det enligt mig känns lite för grovt att Walt gått så långt, trots att hans moral sjunkit mer och mer för varje avsnitt. Sen tycker jag att de slarvade bort grejen med Jesses förlorade risin-cigg. Känns för otroligt att vakten som muddrade honom lyckades med konststycket att både ta ifrån Jesse hans paket OCH lägga dit ett nytt. Men överlag: suverän säsong med ett suveränt avslut. Ska bli riktigt intressant att se vad nästa säsong kommer handla om (förutom den ofrånkomliga schismen mellan Jesse och Walt).

Till San och Joakim: Jag lyfter på hatten åt ert korrekta antagande ang vem som förgiftade pöjken.

[2011-10-10 19:16]
p

Walt valde ju ett gift som inte skulle döda pojken, så jag tycker inte det han gjorde var så grovt. Hade han däremot valt ricin och dödat pojken med det hade jag tyckt det var olikt honom,

[2011-10-10 19:38]
matte

P: Det var ju tydligen ren tur att pojken inte dog. Det var ”touch and go there for a while” sa ju Jesse

[2011-10-10 21:46]
Janne

Scenen på taket blev ännu mer intensiv av ljudet av en bil sladdandes i kurvorna som om på väg emot dem. Men kanske inbillade jag mig det?
Eller var det Mike som då också satt i bilen som Walt tittade in i på vägen ut?

[2011-10-10 22:12]
r

Det var väl Gus tomma bil han tittade på. Den som han lämnade där i förra avsnittet.

[2011-10-10 22:17]
Richard

Egentligen förstod man väl på Walts reaktion på taket när Jesse berättar att pojken klarat sig vem som var den skyldige till förgiftningen. Ändå har jag svårt att tycka illa om Walt. Till syvende och sist gör ju han sina Heisenberg ”moves” även för Jesses skull.

[2011-10-10 22:19]
Richard

r: Jo, det måste det ha varit.

[2011-10-10 22:27]
Johan

Fantastisk serie. Fantastiska rollprestationer.

[2011-10-10 22:44]
Joakim

riktigt riktigt fint. kommer sakna gustavo. min favoritgrej i avsnittet var i början när bombväskan fastnade i dörrmagneten. det är det jag älskar mest med BB. att folk får lov att klanta sig, snubbla till, saker trilskas och annan ofrivillig situationskomik. saker som typ skulle ha hamnat på vilken annan drama/actionseries blooperreel. tycker det varit lite väl lite av sånt i säs 3 o 4. skulle också gärna höra med vince om varför han skriver in såna grejer i sina manus hela tiden. det har ju hängt med ända från x-files-tiden. antar att det tillför nån slags mänsklighet till den dystra sagan.

[2011-10-10 22:55]
San

Ja scenen när Gus kommer ut och man tänker helvete också. Det ska bli kul att se hur de lurar tillbaka Walt och Gus i knarklangandet, för nu är de ju fria att ta sin trots allt ganska stora pengar och vara nöjda med det.

… och ja. De två sista scenerna, först värmen man kände mellan Jesse och Walt. Sen visar det sig att Walt låg bakom allt.

[2011-10-10 22:57]
San

Joakim

Håller med bombmagnets scenen var strålande. Det är väl den sortens misstag under stress som gör att man känner vilket känslotillstånd Walt befinner sig i.

[2011-10-10 23:16]
r

”först värmen man kände mellan Jesse och Walt”

SVAR: Och det fina är ju att den är helt äkta, den värmen, trots att Walt förgiftade Jesses pojke. Det är finfint hur serien lyckas få oss att med i de här mentala gråzonerna där ingen är vare sig riktigt god eller ond utan bara mänskliga. För visst är det väl rätt mänskligt att som Walt bokstavligen gå över lik i sin desperation att skydda sig själv och sin familj undan döden? Jag tror det. Även om det är fult.

[2011-10-10 23:19]
San

r, Ja det är sant, det finns ingen motsättning i scenerna och Walt visar en enorm lättnad över en pojke han egentligen bara sett glimten av en gång. Så det hänger ihop. Det slog mig nu, i avsnitt 12 när Walt snurrar åistolen så hamnar den först på Walt och sen på plantorna, eller?

[2011-10-10 23:24]
r

Scenen ”magnetisk väska fastnar i hiss” hamnar nästan däruppe på topplistan tillsammans med ”liten stol fastnar på Walt i garderob” från tidigare säsong.
Walt var ganska rolig inne på Sauls kontor också. Som den där väldigt långa harrangen han utgjöt innan han insåg att kvinnan försökte pressa honom på pengar. ”Vilken SERIÖS glasmästare tar 20 000 dollar för ett ENKELGLAS!!!?”

[2011-10-10 23:34]
San

Vad finns kvar till avslutningen? Hank fortsätter vara nyfiken på vem som tog kål på Gus. Walt och Jesse borde väl bryta med varandra? Walt har cancern att kämpa mot.

Jag tror på något sätt att Walt går samma väg dom Vic Mackey, han räddar sitt eget skinn, men hans familj, Hank och Jesse går under. I slutscenen går han tillbaka hem från sitt jobb som gymnasielärare.

[2011-10-10 23:56]
Kjell

Ja, en riktig Vic Mackey-slutscen: Walt vid katedern. Pan out.

[2011-10-10 23:58]
San

Förresten, vet Saul om att Walt har förgiftat Brock? Jag förmodar att det ändå var Sauls vakt som fick cigaretterna av Jesse?

Saul öppnar också för att han vill ha sin del av kakan, det skulle vara ett skäl för honom att pressa Walt.

[2011-10-10 23:59]
Kjell

r: På tal om stolen i garderoben – älskade hur Walt skulle stressa ut genom den trasiga glasdörren från Sauls och persiennen hängde över metallribban på mitten så att Walt rammade huvudet rätt in i den.

[2011-10-11 00:05]
Kjell

Så fort Jesse sa att det var blomman så var det ju bara att börja vänta på scenen med en inzoomad blomma med anknytning till Walt… Men ibland måste väl slutet få vara självklart. Och förutsägbarheten gällde bara de sista tre minuterna.

[2011-10-11 00:09]
Kjell

David, ljudsättningen var inte riktigt lika detaljerad som när B.B. varit som bäst, men å andra sidan var soundtrackmusiken fantastisk. Min favorit var sekvenserna från det att Walt ringde grannen och fram till scenerna efter han flytt via källarfönstret. Strålande musikbygge där. Och allra bäst när Walts uttryckta källarfönster tajmade perfekt i takten med soundtracket.

[2011-10-11 00:15]
San

Istället för att zooma in blomman så hade jag gjort en tillbakablick där Walt snurrar pistolen och den pekar mot blomman.

[2011-10-11 07:50]
matte

Ingen annan som känner att det här hade varit ett mer än dugligt slut för hela serien? Om man klarat av det där med blomman tidigare och slutscenen istället varit ”I won” ögonblicket

[2011-10-11 08:37]
San

Det hade helt klart fungerat som ett slut, men något otillfredsställande om Walt klarar sig ur det här som om BB vore Oceans 11.

[2011-10-11 09:07]
matte

Nja, skulle tippa på att hans samvete lär skava rätt ordentligt åtminstone. Han var ju trots allt en hårsmån från att döda en unge

[2011-10-11 11:10]
Tommy

Suverän avslutning på bästa säsongen hittills. Det underströk verkligen BAD i titeln; det finns inget kvar av gamle Walt längre.

[2011-10-11 13:23]
Anna TS

Åh, bra text! Jag undrar om Mike kommer att få en central roll i nästa säsong? Eller om det spåret bara läggs ner.

[2011-10-11 13:26]
Molly

Trodde detta var sista säsongen? Borde varit det. Fantastiskt slut.

[2011-10-11 15:30]
San

Sättet han sa ”I won” på får mig att tro att han får äta upp det. När han sa det så fick man även känslan av att han vill ha mer.

[2011-10-11 23:38]
oggy

Har inte hela serien handlat om att Walt ständigt vill ha mer och ständigt får ångra det?

[2011-10-11 23:41]
oggy

Och på tal om ljuddesign och musik etc; musiken när Gus vandrade från sin bil in på äldreboendet var sublim i sitt sammanhang.

[2011-10-12 22:40]
Jesper

Bilcastingen i hela serien är den bästa sedan Dazed and Confused. Från Gus Volvo V70, Jess byte från en pimpad Monte Carlo till sliten Toyota Tercel och Skylers träpanelsjeep. Men framförallt kommer jag sakna Walts Ponitac Aztez, även om han förstås har växt ifrån dess image.

[2011-10-26 18:37]
Thomas Renhult

Såg inte klart serien förrän igår. En sak jag undrar är hur det gick till när Walter gav barnet de giftiga bären. Och när han gjorde det. Fick man någon förklaring?

[2011-11-01 09:38]
matte

thomas: nope. Manusslarv om du frågar mig

[2011-11-10 03:41]
Mattias "Maffras" Wennberg

Har rekordsnabbt sett alla fyra säsongerna – snacka om värdig uppföljare efter The Shield. Intensiteten, dramatiken, den ständigt nedåtgående spiralen (lex Vic Mackey), briljant.
Kan ändå inte sluta fundera på när exakt det skar sig mellan Gus (den värdigaste bad guyen i historien) och Walt. De var ett vinnande lag i Xavi-Messi-klass, hade känts skönt om det hade fått fortsätta (minus produktens konsekvens).
Favoritscen; Jesse när han äger kartellens cook nere i Mexico, vilken utskällning.
Mike kommer komma tillbaka, han blir Walts bitch i det förmodade haveriet med Jesse.
Årets Air Gold-biroll; Saul Goodman. Man måste älska sånna karaktärer.