Weird Science
Briljant Breaking Bad, sjukt kul Curb, ojämnt Louie, disträ Rescue Me och dåligt Damages

2011-07-29  

Ett skruttigt sommartorp i radioskugga är väl vad man skulle kunna likna denna blogg vid så här års. Men glänta på den knirkiga dörren och ni kan få se Martin kartlägga Twin Peaks, David snabbtwittra om The Hour, Per klämma Curb och Louie när barnen somnat i stugan och Kristofer fira sin nyfödda taxvalp med Wilfred… eller, för all del, undertecknad sitta och stöna över Damages.

Det är bara det att juli är en hopplös månad för bevakning av hektisk amerikansk tevesommarsäsong. Både att hålla kollen och att skriva är problematiskt, vare sig vi sitter med vingliga 3G-signaler och misslyckas med att ladda upp bilder och kolla iPlayer via VPN, eller får bloggenergin urladdad på underbemannade sommarredaktioner.

Nästa vecka tänker jag tråckla mig ur semesterns spindelväv, men då hoppar jag å andra sidan ner i ett jobbdike utan like… så det är väl bäst att jag får ur mig detta nu: min summering av julitelevisionen.

Damages har ju fått en ny chans trots nedläggning i fjol, och det är knappast den aktningsvärt dödgrävande DirecTV-kanalen Audiences fel att man råkade satsa på en hopplös häst (ursäkta standardmetaforen men jag räknar med att ni förstår att jag associerar till Glenn Closes jobbiga hästdröm under förra säsongen). Serien har haft en enda helt lyckad säsong – den första – men därefter tillräckligt många bra enskilda, och ibland intressant samverkande, detaljer för att upprätthålla intresse och kvalitetsstatus. Den förra, tredje säsongen var länge riktigt intressant i det att vi fick träffa Ellens fascinerande dysfunktionella Jerseyfamilj, och avsnitten under hennes vistelse i barndomshemmet var bitvis oerhört bra. Å andra sidan havererade säsongen i 2010 års värsta finalfiasko, då serieskaparna fick nedläggningsbeskedet halvvägs in i produktionen och bestämde sig för att knyta ihop »allt« under de sista tre, fyra avsnitten. Vilket medförde att tempot speedades upp bortom kontroll, intrigtrådar fuskades bort eller löstes via ologiska genvägar och gamla rollgestalter slängdes in fem i tolv med undermåliga ursäkter.

Inte den bästa förutsättningen för en återupplivning, men Damages gör åtminstone det enda rätta i att skita i kaoset senast och börja om på en ny, väsenskild story (contractor-militia i Afghanistan…) och påminna om tidigare ramverk endast via Glenn Closes nya liv som obekväm nannymobbande vårdnadshavare till sitt lilla barnbarn.

Återigen finns det flera bra detaljer, inte minst i form av gediget skådespeleri (även om John Goodman hittills mest känns som en Ted Danson-stand-in), men sammantaget är det för ytligt, summariskt och obalanserat. Damages har befunnit sig i ett konstigt, om än inte helt okreativt, limbo i flera år nu och jag önskar att DirecTV hade gjort sin livräddaroperation på Rubicon i stället (något som för övrigt var uppe till diskussion men omintetgjordes eftersom man redan bestämt sig för att satsa på Damages). Och så kan jag inte låta bli att tänka på hur omodern serien känns i jämförelse med The Good Wife.

Något annat som får Damages att blekna i andefattigdom är nya Breaking Bad-säsongen, som öppnat dramatiskt starkt. Jag älskar hur den rör sig framåt via tablåplattor, som hopp från isflak till isflak, i stället för som ett rullande fordon på utstakad storyväg; i karakteristiska långa, långsamma, ofta halvstumma scener vars betydelser man sällan får mer än till hälften förklarade, men det man inte helt förstår glider ändå med på intuition.

Gastkramningen när Gus sakta klär om till skyddskläder och drar fram en kniv i premiären påminde starkt om den filmiska berättarnerven i The Shadow Line. Och det ursinniga tredygnspartyt i andra avsnittet var så utsökt intuitivt korsklippt med Walts svågers distansering från hustrun och frustrerade besatthet av mineraler (vilken strålande typisk Breaking Bad-scen när han är sömnlös och frun glider upp vid hans sida med sin motorstyrda säng!), Skylers fruktlösa kartläggning av biltvättens ekonomi, och Walts misslyckade satsning på ett pistolköp (vilken underbar långdialog med den illegala vapendealern!).

Den tredje amerikanska storsommarserien i min tablå är Rescue Me, vars fördröjda finalsäsong dock inletts mer märkligt än bra. Nästan all svärta har, så här långt, hanterats med humor och även om det varit rått roligt har det också känts förvirrande och distanserat. Den nedärvda familjealkoholismen biter inte på djupet som den brukar och jag har ännu inte hittat tillbaka till min känsla för serien sedan jag, under halva förra säsongen, felaktigt trodde att alltihop var en skärseldad dröm i Tommys döende huvud.

Ändå var det bottenlösa mörkret förra säsongens stora behållning och det bör väl bara vara en tidsfråga innan vi är där igen.

Curb Your Enthusiasm har fått ovanligt mycket kritik men jag tycker nya säsongen börjat perfekt. Som andra avsnittet, hur kan folk ta avstånd från det på grund av misogyni? Det är ju i den bedrövliga misogyna tondövheten som den stora humorn ligger, vilande på en heltigenom klassisk Larry David-frågeställning: hur lyckas Larry skymfa ett gäng svårt sargade själar på ett kvinnojourhem?

Louie har varit ojämnt – jag älskade husköpsavsnittet (scenen hos revisorn, dansen med mäklaren!), fick inte ut ett smack av Joan Rivers-episoden (mest för att Rivers var kass), älskade återigen roadmovieavsnittet när döttrarna skulle få träffa den nästan 100-åriga släktingen som Louie själv inte träffat på 30 år och som bjöd på »niggernötter« (även om det var Louies långmimning till The Whos Who Are You jag gillade bäst – döttrarna var fantastiska i baksätet!).

I övrigt gillar jag Suits och Angry Boys – och ser fram emot att komma i gång med The Hour.

 

[2011-07-29 16:48]
San

Jesse Pinkman är helt briljant, han pendlar konstant mellan ynklig och elak.

[2011-07-29 21:30]
Nekromanen

Det bästa med senaste Louie var ju helt klart den långa utläggningen om Huck Finn, Tom Sawyer och rasism. Fantastiskt ihopknutet med minnet av hur han blottade sig för en 8-årig flicka med Downs syndrom. Louie är bra som fan även den här säsongen, men jag saknar hopplösheten som genomsyrade vissa avsnitt från förra …

[2011-07-29 21:35]
matte

Kanske spoilers ang. breaking bad ep 2

Håller helt med om breaking och louie. Älskade dessutom hur Sol, nästan uppgivet, spöade på Walt då
han föreslagit att Sol skulle hjälpa honom med mordet på Gus. Och scenen då Walt, med sin nyinköpta pistol, traskar mot Gus hus mitt i natten och får ett samtal med den enkla uppmaningen: Walt, go home. Mumma! När det gäller Curb är jag mest besviken på Richard Lewis-tråden med storbröstade flickvännen, men älskade Larrys pliktkänsla när det gällde att hålla värdinnan ifrån dessertbordet.

Off topic: Kjell, vad tyckte du om Talking Funny? Jag tyckte Gervais var rätt enerverande, men Louie plockade utan tvekan sympati-poäng

[2011-07-29 21:47]
mxm

poängen med walts svågers kristallbesatthet är väl att det går i linje med alla andra karaktärers försök att söka flykt från sin situation; och så är det är roligt att han söker tröst i just kristaller, medan walt tillverkar crystal meth…

curb nådde först klassisk nivå i och med palestinska kyckling-avsnittet. curb-perfektion.

tycker dock du är orättvis mot damages; det går inte att jämföra mot good wife, det är som att jämföra the killing mot breaking bad. icke desto mindre är det en perfekt sommarserie, och jag erkänner: kan inte få nog av rose byrnes sängkammarblick.

entourage-premiären var dock total bollocks.

[2011-07-30 00:42]
r

Inbillar jag mig, eller har Curb.. gått mot en märkbart mer ”stiliserad” och spexigt utlevande komik än tidigare säsonger? Jag tycker Larry David kör lite annan stil nu, mer crazy liksom.

[2011-07-30 04:47]
JET

Niggerkakor? Nej, paranötter.

[2011-07-30 05:18]
Bobby

Niggertoes = paranötter

[2011-07-30 06:53]
D

Håller med om att Louie har varit ojämnt men senaste avsnittet var briljant. Hans fantasi om vad som skulle hända om han torkade sätet i tunnelbanan fick mig att skratta högt och länge. Annars vill jag slå ett slag för Futurama också som haft flera riktigt kul avsnitt.

[2011-07-30 09:26]
Kjell

Bobby: Japp, gick lite snabb där, tänkte bestämt på chokladfingrar… tack för korr.

[2011-07-30 12:07]
jibber-jabber

Efter att ha sett tre avsnitt av Suits stör jag mig på detta: Huvudpersonerna påstås ha talanger (briljant advokat, geni) som sedan ej demonstreras med tillräcklig trovärdighet.

[2011-07-30 12:49]
Nekromanen

Suits är en trevlig skitserie men ibland är det allt man behöver…

[2011-07-31 03:27]
r

Vad säger ni om Big C då?
Personligen är jag inte riktigt lika trollbunden denna säsongen. För mycket fjantiga inslag. Som när sonen köper en S/M-hora. Så uppenbart ”for the lulz”. Nästa avsnitt ska han få könssjukdomar också.. *suck*. Eller att Andrea bokstavligen flyttar in i huset. Överdos av ”charmigt” brutala-men-sanningssägande repliker framöver mao

[2011-07-31 09:10]
Kjell

Ja, har samma känsla av nya Big C-säsongen. Den saknar lite av det geuint mänskliga och empatin som gjorde S1 så speciell, det har tippat över mot cable-lulz.

[2011-07-31 16:38]
oggy

Jag håller med om Rivers-avsnittet, men visst är charmen med Louie att man aldrig vet vad man får? Ibland knökat med skämt och ibland bara tårdrypande ärligt, som hans kärleksförklaring i senaste avsnittet. Bästa programmet på tv just nu.
Entourage har gått så många varv från parodi till självparodi till parodi igen att jag tappat räkningen. Obehagligt dumt.
Och angående Breaking Bad slutligen, visst är väl Hanks mineralmani polisarbete snarare än verklighetsflykt?

[2011-08-01 03:08]
Kjell

Många amerikanska recaps och kritiker tar för givet att Hanks passion för bergarter har jobbkoppling och det låter högst troligt, men jag gillar att tittarperspektivet synkroniseras med hustruns axelryckningar… typiskt Breaking Bad.

[2011-08-01 22:29]
r

Jag tror verkligen inte alls det finns någon baktanke med Hanks mineralsamlande. Det är samma typ av desperata verklighetsflykt som när hans fru går på husvisningar och stjäl småsaker.

[2011-08-01 22:34]
r

Jag tycker Hanks beteende känns rätt trovärdigt hur en ”stolt” men känslomässigt hämmad manskaraktär möjligtvis skulle kunna reagera när han demaskuliniseras av handikapp. Hur han i sin hjälplöshet och känsla av onödighet djupdyker rakt in i desperata nördaktiviteter där han får känna kontroll och får veta och kunna bäst.

[2011-08-02 18:49]
r

((Förlåt mig för att ha dödat kommentartråden.)) Jag är lite nyfiken på vad folk här anser om ”Falling Skies”? Jag tycker den utvecklats till en riktigt spännande serie. Det sentimentala har tonats ner och det har blivit massa spännande trådar om hur relationen Skitters – människor – mechs fungerar, och nu även de här nya läskiga människoliknande figurerna. Helt klart en höjning!

[2011-08-02 18:56]
Kjell

Håller helt med, Falling Skies är perfekt lätt mainstreamteve och gör allt rätt som Walking Dead gör fel — främst i fråga om tempo och avsnittsdramaturgi. Enda sega just nu är väl den höggravida kvinnan, men det lär väl utvecklas till en nagelbitare det också.

[2011-08-03 23:40]
Richard

En fråga angående senaste Breaking Bad avsnittet: Vad är grejen med Hanks frus vurm för färgen lila.

[2011-08-04 12:21]
Joakim

Enligt Vince Gilligan är det hennes favoritbok.

[2011-08-05 12:00]
matte

R: Håller helt med. Men undrar fortfarande varför man inte ens hör NÅGON spekulera kring hur det går för resten av världen? Ok, motståndsrörelsen har rätt mycket att stå i på hemmaplan, men SÅ jäkla självcentrerade är väl inte ens amerikanare (tänker främst på manus-gänget bakom serien snarare än människorna i den)

[2011-08-10 01:03]
Bine

De tre sista Falling Skies-avsnitten var stor spänningsunderhållning. Fortfarande aningens lättuggat men tillräckligt mycket crunch för att man ska längta till nästa sommar (som om man inte gör det ändå). *Extra spoilervarning.* Humanoidutomjordingarna fick mitt sci-fi-hjärta att slå volter.

[2011-08-10 08:27]
Kjell

Verkligen! Falling Skies sky-rockade på veckolistan som är in progress. Å andra sidan sky-rockade ett gäng andra serier också, galet bra tevesommar faktiskt.

[2011-08-10 12:33]
matte

Falling skies spoilers!

Ja satan vad Falling Skies stiger! Älskar samspelet mellan Weaver och Tom, och slutet på finalavsnittet bådar ju för en välkommen info-boost om utomjordingarna. Har dock lite svårt att gissa vem Maggie kommer hångla upp: Hal eller Pope? För övrigt (och jag kanske är ensam här) var Pope’s ”good luck” till Tom en höjdpunkt. Kändes så…genuint

[2011-08-10 13:44]
r

Även Big C har höjt sig lite de sista två avsnitten tycker jag.