Weird Science
Män som stirrar på korsord

2010-10-17  

(Spoilervarning! Den här texten är skriven inför finalen av Rubicons första säsong.)

De första tre fyra avsnitten av Rubicon var så långsamma att det fanns gott om tid att begrunda detaljer. Som Will Travers kläder: de uppkavlade skjortärmarna över tröjan, den brunmurriga färgskalan, lager-på-lager-stylingen som ska signalera »det här hittade vår huvudperson på golvet i morse« men egentligen kändes utstuderat New York-chic.

Travers närmaste chef Kale Ingram är en minst lika fascinerande gestalt: här är en man som bor i en våning så minimalistiskt flott att den får Eric Tours teppanyakihäll att se ut som en mikrovågsugn, en man som ligger och läser in på småtimmarna och samtidigt har tid att stiga upp varje morgon klockan sex för att jogga. I de första avsnitten tycktes Ingram alltid skala på ett äpple eller göra något annat medan han talade med folk, eftersom han var en arrogant jävel som också hade tid att vara på jobbet 24/7 och spionera på sina anställda. Men, så klart – han visade sig vara på vår sida.

Mitt första intryck av Rubicon var att det var en serie där man stod väldigt mycket uppe på tak och pratade i korta, dämpade meningar. Där skådespelarnas största insats gick ut på att stirra intensivt på korsord. Det var som någon skrev i en kommentartråd på New York Magazine: man väntade sig nästan att någon skulle sitta bakom en tidning med två utklippta hål i. Det var gravallvarligt men lite Jönssonligan-komiskt.

Men så började det sakta röra på sig, och man såg att den här långsamma AMC-kvaliteten hade en riktning, att serien började utvidgas bortom API:s grå korridorer. I förrförra avsnittet retade jag mig lite på det taffliga försöket att mörda Travers (om man vill att det ska se ut som att en extremt intelligent kodknäckare haft ett dolt drogproblem kanske man måste vara lite mer subtil än att placera en böjd matsked på hans soffbord? Eller åtminstone göra det efter att man mördat honom?), men jag gillade Dexter-stämningarna (Travers granne påminner ju lite om Lila i säsong två av Dexter), den skickliga ökningen av tempot, känslan av att allt plötsligt hänger på sekunder.

Och så det stora klimaxavsnittet förra veckan, där man överraskade genom att inte göra Will Travers till en i-sista-sekunden-hjälte, utan i stället snuvade honom på äran. Det var ett starkt avsnitt. Terrorist- och analysspåret är verkligen seriens stora behållning. Kale Ingrams replik »I miss the Cold War« summerade seriens ambitioner ganska bra. Det är någonting med det där analysrummet och Travers team – hur komplicerat allt tillåts vara, emotionellt och innehållsmässigt, och långsamt – som känns nytt i amerikansk teve. Det ska bli oerhört spännande att se hur det knyts ihop i finalavsnittet.

[2010-10-17 21:34]
gullmars

Utvecklingen gällde också motiven för de onda handlingarna, som först verkade lika absurda och frånkopplade som de i Lost eller The Event, men sakta men säkert visar sig en rätt jordbunden och verklighetsförankrad affärsidé. http://www.naomiklein.org/shock-doctrine

Hur ofta är det man ser en serie som faktiskt utvecklar sitt tema i en begriplig riktning? Nytt är det väl inte, men väldigt skönt att se.

[2010-10-17 22:36]
Philip

Exakt, serien har gått mot större klarhet (också i tonfall, som förra avsnittets inledningsscen med Kateb) även om konspirationsmotivet ju inte är nytt.

[2010-10-18 00:19]
David

Det jag gillar mest är att Truxston Spangler sitter där på API:s övervåning med sin cornflakes-skål och är seriens ärkeskruk – samtidigt som man sympatiserar med honom, åtminstone delvis. Det är fantastiskt snyggt, hur han finns där så nära Travers och Ingram, som han uppenbarligen båda gillar (även om han har försökt, eller kommer att försöka, lönnmörda dem). Det blir en makalös psykologisk anspänning – vet de att han vet att de vet, och vet han i så fall att de vet att han vet att de vet – och vad händer då? Wills efterforskningar har ju knappats lett till några bevis som räcker för att avslöja Spangler.

[2010-10-18 00:52]
gullmars

Båda vet att den andre vet. Det är en del av naturalismen i serien. Tystnaden, skamtabut och att inte låtsas som att man vet och dessutom vet att den andre vet att man vet känns igen från alla kontorslandskap i världen. Det där som hände när chefen var full på konferensen i helgen eller hur ledningsgruppen på bolaget fått sina fritidshus renoverade är inget man pratar högt om. Att det på API råkar handla om död, högförräderi och storpolitik i bakgrunden gör ingen skillnad – arbetsplatsens sociala spel måste upprätthållas!

Apropå ingenting påminde Charlie Brookers ångerfyllda farvälkrönika i The Guardian om ett självmordsbrev eller förlåt-steget i ett tolvstegsprogram. Har båda hans Screen Burn-samlingar på muggen, dags att sätta dem i finhyllan istället.

[2010-10-18 01:09]
Johan

”Båda vet att den andre vet. Det är en del av naturalismen i serien.”

Verkligen! Behållningen är i denna skildring av en ”konspiration” där antagonisterna INTE är allsmäktiga och når överallt.

[2010-10-18 09:27]
art

Truxton Spangler, vilket kvalitetsnamn det är förresten…

[2010-10-18 11:47]
r

Minst en gång per avsnitt av Rubicon får jag en stark lust att imitera Truxton Spanglers röst hemma i tv-soffan. Och jag gör det ibland, showar lite inför min partner liksom. Truxton har en tacksam röst att imitera. Ett unikt kroppsspråk.

[2010-10-18 12:29]
David

Och ett minspel, inte minst! Fantastiskt exempel på det när han stod vid fönstret och rökte, precis efter att han hade insett att Kale var in cahoots med Travers.

[2010-10-18 12:36]
Kjell

Älskar Truxton. Och Rubicon är årets bästa tv. Fortfarande inget officiellt om renewal MEN kolla här…

http://www.backstage.com/bso/production-listings/los-angeles-production-listings-1004119116.story

[2010-10-18 13:04]
Bine

Bra text. Roligt med Lila-kommentaren. Jag har också tänkt på på Lila. (Blev förvånad att jag inte hade kommenterat inlägget du länkade till.) Jag gillar varenda kotte i serien och Kale Ingram är hårdast i stan. Dessutom får jag samma känsla inombords som jag fick när jag var liten och tittade på tevedeckare. Tiden utanför står still och man vill att avsnittet aldrig ska vara slut.

[2010-10-18 14:43]
Philip

Jag måste protestera lite. Jag tycker att Truxtons cornflakes-sörplande har känts lite utstuderat ”så här spelar du psykopat”-aktigt. Men hans röst är makalös.

[2010-10-18 14:49]
Kjell

Men cornflakestallriken är ju underbar! Up-there i Rubicon-Top-5-moments med Kales sambos Hot Chip-lyssnande.

[2010-10-18 15:18]
Bine

Jag gillar också cornflakes-scenerna. Visst är det utstuderat. Detsamma gäller ju takscenerna — makalösa. Det kryper i hela mig när Will har gått upp på taket för att växla två — tre eller max fyra meningar med Kale. Fenomenal teve. En av mina favoritscener var när Kale hotade Maggies ex. Också mall 1A, men vilken scen!

[2010-10-18 18:24]
D

Klarade bara ett halvt avsnitt av Rubicon men känner mer och mer att jag måste ge det en chans till.

[2010-10-18 22:18]
Mattias Källman

Sambon tycker att Spangler låter som Christopher Walken. Kanske som Christopher Walken efter 10 000 flaskor av ”the good shit”..? Har just avslutat finalavsnittet och är både nöjd och missnöjd (stoppar där, för att inte spoila någon). Jag upplevde att behovet av min veckovisa dos Rubicon ökade exponentiellt varje vecka, men jag irriterar mig fortfarande på samma detalj som testade min känsla för suspension of disbelief i första avsnittet: Om de hemliga meddelandena inom gruppen skickas via storstadstidningarnas korsord – varför då inte bara ta in korsordsmakarna och waterboarda dem lite? Och varför behovet av korsordskoderna om huvudkonspiratörerna ändå utan större problem kan träffas för drinkar och supé?

[2010-10-18 22:55]
Johan

Mattias Källman:

Är inte korsorden till för att koordinera alla ”deltagare” i olika aktiviteter, utan att lämna spår som kan leda till konspiratörerna?

[2010-10-18 23:44]
Alexander

I dagens avsnitt kände jag mig tvungen att säga ”hmm” som Spangler minst 3 gånger, ett fantastiskt litet tick som dom gett honom. Annars kan jag bara säga att ”Renewed” var det det bästa ordet jag läst idag. Finns nog ingen annan serie i år som toppar Rubicon.

[2010-10-18 23:56]
JP

Spanglers pausering är det bästa jag sett i teve på länge. De subtila sätten han dominerar sina scener, kroppsspråket, det är hög kvalitet!

Härligt att en drama/thrillerserie som låter saker och ting ta sin tid, och innehåller praktiskt taget inget våld, kan bli så pass omtyckt år 2010.

[2010-10-19 00:03]
Mattias Källman

Johan: Sådana som George, Yuri, och alla de andra saligt hädangångna? Må så vara, men korsorden måste ju ändå komma någonstans ifrån. Eller ska vi för resonemangets skull utgå ifrån att det finns en ordleksbyrå någonstans i USA som industriproducerar tankenötter och ordflätor och på omvägar ägs av Atlas-McDowell?

(Atlas-McDowell är för övrigt också ett bra konspirationsnamn)

[2010-10-19 07:40]
Kjell

JP: Ja, och i finalavsnittet var just hans pausering en stor del av hans tilltagande, dämpade nervositet. Hur han säger ”Listen” när han pratar med FBI-killens chef i telefon inne i teamets rum (Perlmutter! Ännu ett kanonnamn)!

// edit: Det var i näst sista. Såg båda back to back igår. //

[2010-10-19 13:26]
Bine

”Enter!” är min favorit-Spangler. Det har jag börjat säga efter det (inte på riktigt). Jag gillar hummandet men tycker ändå att det är lite Yoda över det. Nästan alla namn är ju kalas. Grant Test och Katherine Rhumor är också geniala namn. Att hackern heter Hal (efter HAL 9000, får man väl anta?) är också värt en spontanapplåd.

Visst finns det vissa luckor, som Mattias skriver (även om Will och gänget knappast själva waterboardar någon), men ändå inget som stör mig nämnvärt. Det hade iofs varit cool om Kale hade sagt till Will någonting i stil med att ”den killen kunde vara lite slarvig”, när de ändå pratade om lönnmördaren. Lite olika nivåer på tågincidenten och hur det misslyckade avpolletterandet av Will sköttes.

[2010-10-19 14:54]
Kjell

Men vad är det nu Hal heter på riktigt? Tror inte man fått höra det tidigare, men i sista avsnittet, när de är nere vid hans bur för att få kopplingen med flygplanet, så säger de väl hans fullständiga namn? Och det var fullständigt mindblowing, så fantastiskt att mitt minne omöjligt kunde hålla kvar det utan att skallen skulle skramla sönder av extas!

[2010-10-19 15:38]
Bine

Kjell: Det missade jag helt. Jag hade fullt upp med att mikropausa för att hinna skratta åt, och vara kvar i, ögonblicket när Will sa ”Schhh!”.

[2010-10-19 23:02]
johannes

Mason ‘Hal’ Klugman.

Det enda som verkligen störde mig i finalen var att Andy faktiskt visade sig vara inblandad i nätet på något sätt, och inte bara Wills charmiga granne. Cheezy. Med det sagt har Rubicon tveklöst varit hösten trevligaste bekantskap.

[2010-10-20 07:41]
Kjell

Säkert? Mason Klugman? Inget av de bättre namnen. Det sades ett annat namn i början av den scenen… antagligen missförstod jag något, men det var magiskt namn. Ska kolla!

[2010-10-20 11:00]
Kjell

OK, snabbkollade finalepisoden igen och det var inte i den scenen Hals riktiga namn nämndes utan när Will ringer honom från Blooms lägenhet tidigare i avsnittet.

”Ved Mehta, please”, säger han, och sen när han blivit kopplad, ”Hey, Hal”. Hal heter alltså Ved Mehta, ett indiskt namn som rimmar bra med hans utseende. Så varför kallar imdb honom för ”Mason Klugman”? Ligger missen hos imdb eller serieskaparna?

[2010-10-20 12:36]
johannes

Bra fråga. TV.com har honom som Ved Mehta, ett namn han tydligen delar med en blind indisk författare.

[2010-10-20 15:42]
Bine

Ja, juuust det, i den scenen var det ju. Jag kollade bara källarscenen och där säger han bara Hal. Mason Klugman verkar ha spridit sig. Skumt, för på AMC:s Rubicon-sida står det ”Ved ‘Hal’ Mehta – Manish Dayal.” (Dåligt av mig att ha missat att Hal bara var just ett nördskämt… Ja ja.)

http://www.amctv.com/originals/Rubicon/episode-13

[2010-10-20 18:21]
rebkin

Underbar säsong av en konsekvent och lågmäld serie – tack AMC men ffa Henry Bromell!
http://www.avclub.com/articles/rubicon-executive-producer-henry-bromell,46389/

[2010-10-21 09:11]
JET

Jag blev grovt besviken på finalavsnittet. Dels att Wills granne är nån sorts agent (jag hade nästan lovat att hoppa av tittandet om det blev så), men också att hon inte reagerar på att personen hon ska skydda blir påsprungen av en man som tydligt har latexhandskar på sig. Och en delvis överspelad dvd-skiva? WTF?

Att jag sedan väntade mig att Spangler skulle hoppa till sin död från taket gjorde fyrklövernärbilden till ett extra blekt slut. Jag har varit nöjd och bitvis imponerad hela serien igenom – fram till det här avsnittet. Jag hoppas innerligt att säsong två börjar bra, för annars får det nog vara.

[2010-10-21 10:29]
Kjell

JET: Att hon var agent var ju en stor möjlighet från första gången Will såg henne, stirrande in i hans lägenhet. Och att hon inte reagerade när mannen med handskarna kom såg ju, att döma av hennes ansiktsuttryck efteråt, ut att bero på att hon förväntat sig det.

Själv hade jag, och har fortfarande, mest problem med korsordskoderna. Antar att de skulle koordinera Bloom och alla de andra ”aktivisterna” som wackades mot slutet, men de befann sig ju rätt sällan i USA?

[2010-10-28 22:18]
BD

blev galet fast i rubicon, kan dock inte säga varför. hände inte så mkt, kändes lågbudget o var allmänt långsamt, men fast var man =)

såg precis pre-air på amc’s nästa serie, the walking dead, den verkar riktigt lovande o jag ser fram emot att läsa om den är på ws