Weird Science
Gängkriget i Midsomer

2010-12-28  

Så vilka är de här tre hårda
grusarna?

Fotbollshuliganer? Högerextremister? Kåkfarare?

Nej, de två grabbarna gruff på kanterna slänger på varsin liten digitalkamera medan alfahanen i mitten bär på en stor systemkamera – givetvis digital även den. Detta är nämligen Digitalfotogänget, på väg att trakassera de äldre farbröderna med den analoga fotobutiken. Så vilket humorprogram rör det sig då om, kan man undra, med den gamla Not the 9 O’Clock News-sketchen med det äldre paret som skulle köpa en grammofon för ögonen. Men det är inget sketchprogram utan (som alla redan förstått eftersom det står i rubriken) från återigen SVT-aktuella Morden i Midsomer. Avsnittet är ett par säsonger gammalt och var en riktig höjdare! Jag kommer aldrig påstå att Morden i Midsomer tillhör mina favoritprogram, no way, men jag måste erkänna att jag gillar att titta på det. Jag har förmodligen inte missat ett avsnitt.

Tyvärr vet man ju aldrig i förväg vilken nivå man kan förvänta sig. Ibland är det bara dåligt och tråkigt (som det senaste avsnittet som sändes när-det-nu-var) men ibland är det riktiga höjdare (som just Pictures of Innocense med de
rivaliserande fotogängen). Jag förstår mycket väl alla argument mot Midsomer, även om jag tycker att »det kan väl inte finnas något folk kvar där nu efter alla mord« är i tramsigaste laget. Men vissa av argumenten har jag i min flera år långa bearbetning av programmet vänt till dess fördel. Det som gör det kul är alla stereotyper och karikatyrer, hur man efter en halv sekund vet precis vad det är för typ som är i bild, och hur alla är så fanatiskt intresserade av det ämne som det aktuella avsnittet handlar om. Om det så är grönsaksodlingstävling, lokalrevy, poesiafton eller westernshow som nalkas så är alla i byn djupt engagerade. Kommissariens hustru Joyce är alltid intresserad och även rättsläkaren brukar ha dold expertis inom de flesta udda ämnen.

Och mitt i denna bizarro world finns en helt vanlig Tom Barnaby. Lite som en inverterad Mr Bean eller Päron till farsa är han den enda fullt normala människan i hela programmet. Och inte nog med det, han är förmodligen den mest normala och verklighetstrogna kommissarien i tevehistorien. Ta vilken deckare som helst och försök placera personen som din granne. Kan du tänka dig springa på Lynley i trapphuset? Eller bjuda in Morse på en fika? Eller låna häcksaxen av Horatio Caine? Tom Barnaby däremot skulle funka.

Tom Barnaby är inte frånskild, har ingen taskig kontakt med sin dotter, har inga alkoholproblem och bor i ett helt normalt hus. Han är plikttrogen men familjen är viktigast. Han kan vara skojfrisk, men inte överdrivet, vilket ibland ger ett lite buttert intryck. När han kommer hem från jobbet vill han helst ta det lite lugnt, softa i soffan med ett glas vin och inte göra någonting speciellt. Därav de tunga suckar och bistra miner när frun meddelar att hon anmält dem till allehanda kulturevenemang.

Jag hade en arbetskamrat som var slående lik Tom Barnaby, både till utseende och sättet. Arbetskamraten avled hastigt och olustigt för ganska precis ett år sedan, nyss fyllda 60. Tom Barnaby är väl i ungefär samma ålder, och i det sista av de fyra sista avsnitten som SVT nu visar så påminns han om detta vilket föranleder pensioneringen.

Serien har genom åren varit av högst skiftande kvalitet, och även Tom Barnaby har mot slutet ändrat karaktär en aning. Han är inte riktigt lika butter längre, utan skojar till det lite för ofta och suckar inte lika mycket när det vankas amatörteater. Det har t.o.m. förekommit avsnitt då han nästan (men bara nästan) kunnat vara otrogen. Det är inte den Tom Barnaby jag en gång lärde känna, och inte den Tom Barnaby som var på pricken lik min arbetskamrat, så det känns rätt bra att låta honom gå i pension innan han helt uppslukas av den bizarro world som omger honom.

Men innan dess har vi fyra avslutande avsnitt att se fram emot, och en känsla säger mig att det kan bli lika bra som foto-avsnittet. Eller inte. Men några mysiga mord blir det i alla fall.