Weird Science
Dystopivampyren får ingen mat

2010-01-23  

Jag var på en föreläsning om innovationer en gång där människan som pratade hävdade att för att uppfinna något nytt behöver man bara ta två saker som redan finns och sätta ihop dem. Denna visdom verkar Daybreakers skapare ha tagit fasta på. Skulle man ha tagit med enbart framtidsdystopibitarna skulle filmen ha blivit olidligt klyschig. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte »men vänta nu, var inte exakt den här bilden med i Children of Men?« Men vampyrvinkeln gör ju faktiskt saker och ting annorlunda. Eller ja, inte annorlunda än Blade då, som man plockat både badassgubbar och mattborstad metall-look ifrån, men ni fattar vad jag menar.

Storyn: Vampyrerna gjorde någon slags hostile takeover av människorasen för tio år sedan. Alla fick välja på att gå över eller bli jagade för sitt blod, och i filmens samtid år 2019 rullar världen på som vanligt förutom att det är blodfarmar i industriformat i stället för slakterifabriker som de kräsmagade förfasar sig över, och att levande människokroppar är den icke förnyelsebara resursen (som det dessutom börjar bli rejäl brist på). Yes. Daybreakers har folkmord, miljöboveri, fascism, illegala flyktingar, ekonomisk kris. You name it, den valhänta metaforen finns. Den skarpa 1930–40-talsstilen i kostym ger även lite sköna andra världskrigsvibbar för att göra mischmaschet komplett.

Därmed inte sagt att filmen inte har förtjänster: Till exempel håller den inre logiken från början till slut utan problem. Jag säger det igen för att det är så ovanligt: Den inre logiken håller, berättelsen är konsekvent. Ethan Hawke, mannen som gett den undfallande hakan ett ansikte, är klockren i rollen som mesig men idealistisk blodforskare. Det är också enormt charmigt att man har jobbat in klassiska nosferatuvampyrer i historien.

Daybreakers transcenderar inte sin genre. Går den bra kommer¬† den att bli den första i en serie, och sen kommer vampyrfans gräla på internetforum huruvida den eller Underworld är bättre (Underworld är verkligen inte bättre, men herregud vilken dålig smak folk har på internetforum). Och det är väl gott så. Solida hantverksprodukter utan alltför stora överraskningar har också sin charm.