Weird Science
EU-föredömet Kommissarien och havet inte så dåligt som påstås!

2009-09-22  

Tittare och kritiker har sällan varit så eniga som i fallet Kommissarien och havet som kallats allt från dynga till B-film och absolut ingenting därutöver. Men filmerna är faktiskt inte så dåliga som påstås. De är värre!

Som barn tyckte jag att Prusseluskan var lite läskig, inte för att hon ville ta Pippi till ett barnhem utan för att hon pratade så konstigt. Och nu är de dubbade tyskarna tillbaka på Gotland.¬†Kommissarien och havet vimlar av prusseluskor, och även i Tyskland minns man tydligen Pippi Långstrump, vilket förmodligen är anledningen till att Inger Nilsson är rättsläkare med uppgift att helt klart slå fast att det är »definitivt en karl«¬†eller att »ingen kvinna kvan svinga en yxa s嫬†(tror knappast CSI-teamen skulle hålla med). Inger saknar helt den naturliga inlevelse som hon hade i rollen som Pippi, och man önskar nästan att hon också hade dubbats. För ibland har faktiskt även de svenska skådisarna fått ta om sina repliker i efterhand. Kanske för att i rättvisans namn bli lika osynkade som sina tyska kollegor. I en scen där en okänd tipsare ringer från en telefonkiosk är hans mun det enda man ser, och pratet är mer osynkat än Bröderna Fluff, och genomgående är rösterna lika inlevelselösa som om det vore högläsning på mellanstadiet. Men trots att dubbningen är det som kritiserats hårdast är det inte det som är värst.

Nej, Kommissarien och havet har allt: dåliga dialoger, ologiska beteenden, svaga skådespelarinsatser, konstiga klipp… allt är genomuselt. Enda undantaget heter Frida Hallgren, som kanske inte gör någon vidare bra insats egentligen men i jämförelse med övriga ensemblen är hon rena Oscarskandidaten.¬†Och det är ju fullständigt bisarrt att Sverige är det land i Europa som varnas av EU för sitt teveutbud, medan Tyskland framhålls som ett föredöme – av det enda skälet att man produceras serier som¬†Kommissarien och havet!

En tröst är att man som gotlänning får en hel del bonusunderhållning. Pippi Långstrump var delvis inspelad på Gotland, och där kunde Pippi cykla i en del av staden för att i nästa ögonblick befinna sig någon helt annanstans. Men det var okej, eftersom Pippi egentligen inte ustpelades i Visby utan på någon helt annan, ospecificerad plats. Om en film däremot utspelar sig i London eller New York, eller för den delen i Stockholm, ser man väl till att det blir så trovärdigt som möjligt. Tänk när vågen av tyska turister börjar invadera Visby för att vandra i kommissariens fotspår, och så ska vi stackars gotlänningar försöka förklara att man kan inte cykla på Hamnplan för att därefter svänga runt hörnet nerför Norderport och hamna vid ett gulligt litet fiskeläge. På Hansatiden bodde alla Visbybor innanför ringmuren, men i dag är det endast ett fåtal. Ändå har man här förlagt så gott som all handling, som inte sker på en öde strand, till innerstaden. Fast kommissarien själv bor faktiskt inte i innerstaden, vilket kommer att bli extra svårt att förklara för de där tyska turisterna. Vi vet helt enkelt inte hur man kommer till kommissariens hus. Kanske är det någonstans i Stockholms skärgård, eller kanske i Tyskland, vad vet jag. Inte var det Gotland i alla fall.

Trots sin uselhet måste jag erkänna att jag har riktigt roligt när jag ser Kommissarien och havet, som helst ska ses i sällskap så att man kan göra det till en tävling att hitta nästa sak att anmärka på. En av de roligaste scenerna (eller värsta, sorgligaste, uslaste, välj själv) är när kommissarien blir nerslagen bakifrån på Fåröfärjan och insläpad i en liten hytt. Därefter åker alla bilar lugnt av färjan utan att någon har sett någonting. Fullkomligt omöjligt i verkliga livet, givetvis, och ytterligare en i den långa listan anledningar till att Kommissarien och havet nästan (men inte riktigt) skulle kunna bli en klassiker tillsammans med Women of the Prehistoric Planet, Octaman och King Kong vs. Godzilla.