Weird Science
Tillbaka till Shell Beach

2008-05-01  

I juli är det äntligen dags för Alex Proyas mysiga gamla Dark City att släppas (på dvd och blu-ray) i en omklippt, uppiffad, femton minuter längre version.

Jag skriver »äntligen« eftersom det väl är tre år sedan det började pratas om att en director’s cut var på gång. Roger Ebert, som älskar filmen något enormt, spelade in ett nytt kommentatorspår för evigheter sedan.

Jag älskade filmen när den kom, 1998 – kanske inte riktigt lika mycket som Ebert gjorde, men tillräckligt för att nu hoppas på att den nya versionen täpper till hålen, så att säga. Dessutom har den extra affektionsvärde eftersom det var en av de första tre dvd:erna jag köpte, innan jag skaffade en spelare. Faktum är att jag tydligt minns den mörka, grönskimrande, snurrande bilden när jag upptäckte att min teve inte klarade av amerikanska NTSC-filmer, fastän spelaren skulle konvertera signalen till PAL på något vis. Fan.

(Och nu kommer jag på att det väl var ’99, bara tio år efter jag köpte mina tre första cd-skivor, innan jag skaffade cd-spelare. Kanske borde det intervallet övertyga mig att skaffa Dark City på blu-ray i stället för dvd, men näeh. Om jag inte tog steget när Close Encounters kom förra året klarar jag mig nog lite till.)

Frågan är om jag kan hålla mig ifrån att återbesöka originalversionen innan den nya kommer. Tusan så tajt liten historia. Bilder, ljud, stämningar och repliker börjar bubbla upp i huvudet ju mer jag tänker på den. I have John Murdoch in mind.