Weird Science
Omistlig brittiskt komedipremiär på SVT i kväll

2009-03-12  

När 30 Rock, The Office och även sånt som The Sarah Silverman Program går in i (om än alltjämt intressanta) mellanperioder, och United States of Tara framstår som årets bästa amerikanska komediserie, är det definitivt läge att – om man inte redan gjort det under de senaste årens britcom-boom – vända blicken mer mot England.

Just nu är det renaste, modernaste sitcomlyx att få se två storfavoriter som Sharon Horgan och Stephen Mangan tillsammans i nyaFree Agents, skriven av den för mig okände Chris Niel. Mangan inte bara mixar sin egocentriskt självömkande framtoning från storverken Green Wing och Never Better, han adderar också en sorts känslig hyperrealism, i rollen som deprimerad och nyskild i nöjesbranschen; och detsamma gäller för Horgan, vars likaledes ömtåligt deprimerade rollgestalt (hennes blivande make dog strax innan bröllopet) känns som en fördjupning av några av hennes tidigare storverk – främst Pulling.

Samtidigt har den fantastiskt stenhårda meta-sitcomen Moving Wallpaper, om gänget som skapar en hopplöst bred och trendängslig såpa under ledning av en sjukt självupptagen och sjangserad producent, haft förstklassig nypremiär.

Återkommer till den under säsongens gång.

Och i kväll får ni bara inte missa BBC-seriestarten på SVT, Freezing, med Elizabeth McGovern i rollen som en skruvad version av sig själv på karriärdekis på fel sida Atlanten. Enrealcom på samma nivå som när Larry David och Lisa Kudrow gjort branschiga skrattspeglingar av sig själva, visserligen med en helt annan, genombrittisk ton, men med minst lika högröda genansnivåer.

Här är det alltså den gamla bratpack-hjältinnan Elizabeth McGovern som jagar jobb i London, gift med en medelålders amerikansk bokförläggare och offer för en fullständigt bananas agent, dubbelt speedad efter kokainavgiftning, spelad av en Tom Hollander som fanimej gör sitt livs roll!

Ett litet mirakel, författat av ännu en tidigare oprövad comedy-debutant, James Wood.

En liten titt i britt-tablån

2008-04-09  

traceypaulie.jpgAmerikanska sitcoms har blivit ett tråkträsk igen. Den spännande realcom-vågen har ebbat ut helt och avsaknaden av Steve Carells The Office är monumental.

Den bästa av mainstreamserierna, How I Met Your Mother, brukade ha ett par, kanske tre, utslätade avsnitt per säsong – nu är det tvärtom de kreativa inspirationsepisoderna som är satta på undantag.

Och The State of the Union, den enda nya komediserien jag verkligen hade lust att ge mig på eftersom jag har en gammal softspot för Tracey Ullman, var en enda vattnig soppa. Ramhandlingen med voice-over-ledda hopp från en ände av USA till en annan är ett misslyckat lån från Little Britain, den politiska tematiken är bisarrt nog renons på satir, och monologerna saknar både oneliners och punchlines.

Återstår alltså Tracey Ullman själv och hennes unika gestaltningsförmåga, vilket visserligen inte är så lite. Imitationen av Sopranos-skådisen Tony »Paulie« Sirico, i färd med att spela in ett Oscarsaspirerande ödesdrama i eskimåmiljö men totalt oförmögen att gå out-of-character, var svåremotståndlig – men ändå så manusmässigt utkavlad att man hann bli uttråkad innan scenens slut.

freezing1.jpgNej, det är den brittiska sitcomen man ska hålla ögonen på. Fortfarande. Jag hade nästan räknat med en backlash nu, efter de senaste årens bisarrt kreativa britcom-boom, men efter Outnumbered och Vivienne Vyle i höstas har det bara fortsatt under våren med sjukt roliga Moving Wallpaper (som ett The Office i intensiv såpadrama-inspelningsmiljö) och framför allt Freezing, som är realcom på samma nivå som när Larry David och Lisa Kudrow gjort branschiga skrattspeglingar av sig själva. Här är det gamla bratpack-hjältinnan Elizabeth McGovern som jagar skådespelarjobb i London, gift med en medelålders amerikansk bokförläggare och offer för en fullständigt bananas agent, dubbelt speedad efter kokainavgiftning, spelad av en Tom Hollander i sitt livs roll. Ett litet mirakel författat av comedy-debutanten, och för mig okände, James Wood.

Serien gick i endast tre avsnitt, tre kvällar i samma vecka, på BBC 2 för ett tag sedan, men kommer på dvd i dagarna.

Och så har Pulling, som jag gillade så mycket förra året, just inlett en andra säsong – bara ett par månader efter serieskaparen och huvudrollsinnehavaren Sharon Horgans härliga London-greasy spoon-com Angelo’s. Nån som forfarande anser sig ha tid med Miss/Guided?