Weird Science
Vad håller Jon Glaser på med nu för tiden?

2013-01-08  

2013! Dags att uppdatera WS om vad Jon Glaser sysslar med nu för tiden. Det var ju flera år sedan jag senast skrev om den småhemlige komikern här på bloggen, och med tanke på hur många stora och små projekt han ständigt hoppar mellan kan det vara knepigt även för ett fan att hålla koll på honom.

Det som upptagit det mesta av Glasers tid sedan sist är Delocated, serien som började som en blygsam Adult Swim-pilot men som sedan vuxit till en fullfjädrad sitcom (och under resans gång dessutom vuxit ur det traditionella [as]-formatet med 11 minuter långa avsnitt, till mer teve-traditionella 22). Tre säsonger har sänts av denna fejkdokusåpa om »Jon« (Glaser), en vanlig familjefar som på något sätt kommit på kant med ryska maffian och nu lever med skyddad identitet – vilket, eftersom ett kamerateam följer honom hela tiden, innebär att han ständigt bär en svart rånarhuva på huvudet, och dessutom har opererat sina stämband så hans röst inte ska gå att känna igen. Samtidigt som »Jon« har sin egen reality show följer även samma kamerateam ryska maffian i New York, som är ute efter hämnd (och där bland andra ståupparen Eugene Mirman ingår och förtjänstfullt får använda sitt ryska modersmål). Det är precis så konstigt som det låter, och det blir inte mindre skruvat av att serien är producerad av Vernon Chatman och John Lee från PFFR, som ligger bakom hjärnvrickande produktioner som Wonder Showzen och Xavier: Renegade Angel.

Om den tredje säsongen av Delocated också blir den sista – vilket mycket tyder på – avslutades den på ett lysande sätt, precis som en dokusåpa bör: med ett återträffavsnitt. I en tevestudio sitter The Daily Shows John Hodgman och leder alla inblandade – »Jon«, hans livvakt, FBI-agenter, ryska gangsters, kinesiska triadmedlemmar, flickvänner, Todd Barry! – i ett samtal om säsongens händelser, i en sorts slutgiltig metakommentar, en sista underbar nedrivning av den fjärde väggen. Naturligtvis avlöper inte avsnittet som planerat, och det hela slutar på ett sätt som både kan ses som öppet (om det blir en fortsättning) eller som en snygg avrundning (om det inte blir några fler avsnitt).

Men även om man inte slaviskt följer Adult Swims spretiga utbud har man kunnat stöta på Jon Glaser i flera olika sammanhang den senaste tiden. Parks and Recreation-tittare har i höstas sett honom som den dryge och maktfullkomlige kommunpolitikern och tandläkaren Jamm, som sätter käppar i hjulet för Amy Poehlers Leslie Knope. Jamm får vi se mer av i kommande avsnitt.

Sedan sist har Glaser även gjort gästspel i allt från Curb Your Enthusiasm till 30 Rock, och under året som gått har man också hört hans röst i David Rees satiriska Get Your War On, den animerade webbserien som fick ny luft under vingarna i samband med det amerikanska presidentvalet. Nu närmast dyker han upp i andra säsongen av Lena Dunhams Girls (se trailer här), och om man är intresserad av böcker rekommenderar jag 2011 års My Dead Dad Was in ZZ Top, som samlar ett gäng av Glasers skojiga skrivna alster i en volym (historien som titeln är tagen från jobbades fram på scen, och kan avnjutas i sin helhet här).

Bonus: Jag intervjuade Glaser i min podcast Arthur i våras, då pratade vi mycket om Delocated men också om hans rötter i Detroit och Chicago, hur han fick jobb på gamla Late Night with Conan O’Brien i New York, och även en hel del om ishockey (trots att jag är helt okunnig; men Glaser älskar hockey och han älskar Detroit Red Wings, och därmed även en del svenska spelare). Det samtalet kan man lyssna på här. I höstas fick jag även tillfälle att träffa honom både i New York och, av en slump, i Los Angeles där han skulle spela in fler Parks and Rec-avsnitt. I och med mötet i New York slöts en cirkel som påbörjats fem år tidigare, när jag sprang på honom på ett café i SoHo och stammade fram ett hej. Glasers version av den historien återfinns också i intervjun.

Guide till Glaser-galaxen

2008-03-26  

Jon GlaserJag kan inte prisa Jon Glaser nog. För de allra flesta är Glaser en fullständigt okänd figur i den amerikanska humorfloran, men för mig och andra fanatiker är han en briljant komiker, ett slags hemlig ingrediens man kan slänga in i valfritt sammanhang och alltid förvänta sig att få åtminstone ett uns av bisarr genialitet tillbaka. Ibland räcker hans närvaro till storverk, ibland inte – men det blir alltid intressant.

Glasers tendens att mest dyka upp som bit player, eller i projekt långt från den mediala mittfåran, gör att det blir svårt att sätta fingret på honom – han har inte varit med i några minnesvärda sitcoms, hans film-cv är inget att skryta med, och han har inte spelat in några skivor eller DVD. Samtidigt är han allerstädes närvarande i typ allt bra som utgår från New York: han har varit författare åt Conan, uppträtt med Jon Benjamin som The Fuggedabuddies, spelat Jesus i tecknade Lucy: The Daughter of the Devil, gästat Wonder Showzen, ingår i Human Giants utökade ensemble, spelar huvudrollen i den underliga Tiny Hands, och spelar med i det lätt ironiska Billy Joel-coverbandet A Matter of Trust, med bland annat Todd Barry på trummor. Senare i år kommer en ny serie på Adult Swim som Glaser själv kokat ihop och spelar huvudrollen i: Delocated, en talkshow där värden är med i FBI:s Witness Protection Program och som en konsekvens därav framträder anonymt med ansiktsmask och förvrängd röst. Kan bli hur bra som helst. Piloten är för övrigt regisserad av Jason Woliner.

Ofta arbetar Glaser konceptuellt med till synes halvkokta idéer som han tenderar överge innan de hinner förädlas ordentligt, vilket kan vara frustrerande för hans fans. Tålamod tycks inte vara hans grej, han måste genast vidare till nästa märklighet. Han är dessutom helt ointresserad av self-promotion – han har ingen hemsida, och först för ett par dagar sedan fixade han ett MySpace-konto (och enbart för han tyckte att Delocated krävde det) – så det är svårt att hitta hans grejer online. Intervjuer är lika svåra att hitta, men här finns en gjord av Ben Kharakh från 2006.

Ett av hans senaste projekt är rockbandet Detroit Octane, som han frontar under namnet »Keith Garrity«. Exakt vad det ska resultera i är oklart, men roligt är det. Och Glaser sportar en fantastisk peruk. Detroit Octane är »väldigt politiska«, och har än så länge gjort två virala valkampanjlåtar utan att någon bett dem – en för Barack Obama och en för Mike Huckabee (flera veckor efter Huckabee dragit sig ur racet). Kolla in dessa hårtslående mästerverk här, respektive här. Det finns även en rolig making of-video här.

En av höjdpunkterna på min New York-resa i höstas var när jag vandrade in i Alessi-butiken i Soho en tidig morgon och stötte på en espressodrickande Glaser. Han var vänligheten själv, verkade genuint förvånad över att överhuvudtaget bli igenkänd, och välkomnade mig varmt till staden. Den scenen kändes lika surrealistisk som något annat han gjort.