Weird Science
George Lucas: äntligen fri!

2012-10-31  

»For the past 35 years, one of my greatest pleasures has been to see Star Wars passed from one generation to the next. It’s now time for me to pass Star Wars on to a new generation of filmmakers. I’ve always believed that Star Wars could live beyond me, and I thought it was important to set up the transition during my lifetime.« – George Lucas

Sent igår kväll svensk tid briserade bomben: Disney övertar LucasFilms, vilket också inbegriper en planerad release för en sjunde Stjärnornas krig-film år 2015.

Det är nu man som sjuttiotalistgeek ska brusa upp i en nerd rage värdig Darth Vaders legendariska »NoooOOOOO!!« men, men… vem orkar?

Star Wars Episode VII: Mickey Mouse Clubhouse kan i vilket fall som helst inte bli sämre än The Phantom Menace eller Clone Wars-filmen och som bekant har ju Star Wars varit barnfilmer ända från början (bara det att dom var bra när vi var barn, sen blev dom dåliga). Och, vilket många redan påpekat, Disney äger även Marvel och The Avengers var ju inte så pjåkig.

Kevin Smith är »all for it« och har en bra analys  på sin Facebooksida: »The Disney purchase of Lucasfilm is the fulfillment of a wish the Mouse made upon a star a few years back: the wish for little boys. Sounds dirty but it’s just business: the Disney Princess market gave the Mouse all the little girls they could sell an Ariel costume to but Disney couldn’t interest boys in their wonderful world beyond the single digit years. Few boys are clamoring to play with a Peter Pan action figure and hooking the audience while their young is an important component of long term brand loyalty. So rather than develop their own boys brand in-house, they started buying »boy« stuff. It started with Marvel and it now continues with the world of STAR WARS.«

Det vi ska fokusera på nu är George Lucas. Han är fri! FRI! Hans uttalande ovan är torrt men ändå vackert i all sin enkelhet – det är dags att lämna över och gå vidare. Det här betyder i bästa fall att Lucas greppar megafonen och gör en riktig film igen. Det var extremt länge sen American Graffiti och THX 1138 men jag tror att han har mer att ge.

Alltså: pepp!

 

Mos Eisley Cantina: Redux

2010-06-10  

Det har lite oväntat blivit dags för George Lucas att reboota Star Wars ep 4 igen, denna gång i en två minuter lång reklamfilm för Adidas. Nu är det dock bara Mos Eisley Cantina-scenen som piffats upp av Lucas IT-män, och det är sannerligen svinsnyggt och sömlöst gjort. Men också oerhört absurt, när ett gäng random kändisar glider runt bland ursprungsmiljöerna och tokar till det. Det är tur att ens barndom redan förstörts av Jar Jar Binks och hans upptåg, annars hade nog den pinsamma sekvensen där Snoop Dogg kommer in och är street vid baren varit rejält traumatisk.

Bizarrast i hela filmen är inget av ILM:s gummimonster utan britpopfarbröderna Ian Brown och Noel Gallagher som sitter och nojsar vid ett bord – de ser ut som två kranier insmorda med brunkräm som nån satt tantperuker på. Och David Beckham bevisar att han inte har en promille skådespelartalang i kroppen.

Borde man bli upprörd av det här? Borde man oroas över att det är ett smått imponerande showcase i hur man kan integrera nya skådisar i gamla filmer, och därmed fritt fram att göra våld på klassikerna? »Snart kan Sam Worthington spela mot Ingrid Bergman i Casablanca 2« etcetera? Eller bara ta det som ännu ett bevis för att den som är allra sämst på att förvalta Star Wars-arvet återigen visar sig vara George Lucas själv.

Med det sagt är det rätt coolt när Daft Punk möter C-3PO.

Stjärnornas Krig… bra svenskt uttryck för ”redux”, någon?

2006-05-18  

OK, jag TRODDE verkligen att jag hade skrivit av mig allt jag behövde om Stjärnornas krig med bloggningen härom veckan. Men ärligt talat. De visar upp de här rump-fula omslagen som om de vore något att vara stolt över? VEM på megamultimiljondollarföretagen Lucasfilm och Fox tycker att de där är SNYGGA? Jisses, jisses.
Visst, att jag bryr mig om något så fånigt som DVD-omslag är gammalmodigt och ytligt. Men pysslar man med form så gör man. Och man vill ju tro att andra som gör det har någon yrkesstolthet. Hur som helst är det förstås filmerna som betyder något, och nu verkar det som om de inte ens är i 16:9. Jag tar tillbaka allt jag sagt om att jag är nöjd med hyggliga utgåvor. Eller, det kan jag väl vara, men icke-anamorfiska utgåvor år 2006 är inte hyggliga.
Kanske hade jag tyckt de var hyggliga om de åtminstone haft snygga omslag. Så gammalmodig och ytlig ÄR jag.
Bra svenskt uttryck för ”fanboy whining”, någon?

Hej igen Stjärnornas krig, nu är jag nöjd. Hej då!

2006-05-06  

Med tanke på att en stor del av mitt filmintresse (om inte hela alltet) sparkades igång av Stjärnornas Krig på bion i Romakloster en sommarkväll 1978 och genomsyrade mitt liv i årtionden därefter (känns det som), och med tanke på att det enda jag skrivit här på Weird Science i ämnet är den här kryptiska drapan, vore det smått oansvarigt (mot mig själv) att inte säga någonting om nyheten att originaltrilogin nu ska släppas på DVD, i sina ursprungliga, omanipulerade inkarnationer.
En bekant till mig – cineast, recensent och John Carpenter-expert i Seattle – berättade för ett tag sedan om sin topp-12-lista, där originalversionen av King Kong var den sista som kommit på DVD. Då kände jag mer än tidigare att mitt eget samlande nått ett lite tragiskt antiklimax med box-släppet av Star Wars-trilogin: jag skulle aldrig få ihop en någorlunda stadig topp 12, 10 eller ens topp 5-lista, men Star Wars borde ha varit kronjuvelen… när nästan alla Sayles-filmer kommit på DVD och jag äntligen fått se Return of the Secaucus 7, borde boxen med den där infernaliska popkulturella fantasitriptyken ha anlänt som pricken över i:et, som en återkomst till de riktigt stora ögonblicken i min barndom… de ständiga återbesöken på någon av Rigolettos minsta salonger för att se Jedins återkomst vid varje Stockholmsbesök; kvällar framför teven med filmerna på englandsimporterade fullscreens-VHS-band.
I stället var det nästan beklämmande att få den där boxen. Inte så vansinnigt mycket för att filmerna till så stor del var omgjorda… även om det absolut hade gått några steg för långt där. Nä, det värsta var nog ändå förtigandet av det hela: i den långfilmslånga dokumentären som på något sätt skulle berätta hela historien om fenomenet Star Wars, togs det faktum att filmerna gjordes om 1997 och 2004 nästan inte upp alls. Det – plus det faktum att boxen kändes fattigare än den sista VHS-samlarboxen som kom innan specialversionerna på nittiotalet, saltat med DVD-historiens antagligen allra fulaste högbudgetomslag – gav en klart besk bismak till hela anrättningen.
(Dock överträffad, må det sägas, av THX 1138-DVD:n, där allt var nästan rätt: uppdateringarna av filmen var omfattande men smälte in mycket bättre än i Star Wars-filmerna, och hela dubbel-disc-paketet var vackert förpackat och presenterat… men INGENSTANS nämns själva uppdateringen. Äckligast blir det i den nygjorda dokumentären Artifact from the future när en lång rad människor berättar om lågbudgetproduktionen, om filminspelningsplatserna, om nödlösningar med minimalt antal statister… hela tiden illustrerat med klipp från den nya versionen, färdigställt med toppmoderna datorer 2004 – enorma stadslandskap, tusentals digitalt renderade statister…)
Tillbaka till ämnet. Nu kommer de i alla fall, Star Wars-originalen. Som de ser ut på mina gamla VHS-band, och kanske inte så vansinnigt mycket bättre kvalitetsmässigt – anamorfisk bild förstås, men nog inte särskilt nyrestaurerad, och ljudet bara i 2.0-surround. Det stör mig faktiskt inte så mycket. Cirkeln sluts ändå på något vis, de kan stå där i hyllan och representera sjuttio-åttiotalsfenomenet jag rakryggad kunde kalla mästerverk i den där Ultra-artikeln jag skrev innan specialversionerna kom. De kan stå och se stolta ut bredvid Lawrence av Arabien, Närkontakt av tredje graden, Singin’ in the Rain och alla Sayles-rullar, de kan stå där som FILMER medan de övriga leksakssäljarutgåvorna får ses som komplement och kuriosa.
Så, nu har jag väl behandlat Stjärnornas Krig tillräckligt för det här årtiondet också!