Weird Science
När en kvinna är en kvinna för mycket

2013-07-05  

Trailern för The Hobbit: The Desolation of Smaug togs emot med blandade reaktioner. Själv tänkte jag på att det såg ut som att den var helt animerad. Värst var Legolas. Har Orlando Bloom åldrats med fasansfull hastighet och är nu rynkig som ett katrinplommon? Plötsligt drabbad av svår acne? Vad kan annars förklara att alvens ansikte är helt utslätat med lysblå ögon så det ser ut som att han är från en videosekvens i ett dataspel? Och vad gör han förresten där? Legolas förekommer ju inte alls i boken The Hobbit.

Men det är inte uppdykandet av Legolas plastiga nylle som orsakat nätkommentarer lika giftiga som Shelobs gadd.

I trailern fick vi för första gången se den nya karaktären Tauriel, en av skogsalverna, spelad av Evangeline Lilly (Lost). En välbehövlig kvinnokaraktär, kan tyckas då det inte finns en enda kvinnlig karaktär i boken The Hobbit (den enda som ens nämns är Bilbos mamma Belladonna Took).

Är det en god nyhet med en ny påhittad kvinnlig karaktär? Näe, så fan heller! Anser en skara kränkta Tolkien-fans på diverse forum, fans som drabbats av partiell minnesförlust vad gäller andra stora förändringar gjorts vad gäller karaktärer och story tidigare.

Vi plockar några av de nätkommentarer som följde på nyheten om Tauriel.

»Please tell me this is some kind of a joke – please!!!«

»If this is a joke, this is the cruelest joke that can possibly be divised.«

Buhuhuuu! Det måste vara ett skämt. Orimligt annars. Det är bara för grymt att ha med en kvinna! Men tyvärr, signaturen Hamfast Gamgee svarar:

»It’s no joke, I’ve heard it too! Unless PJ is playing a joke on all of us. But it might not turn out quite like this. I’m not sure the actress in question was selected for her brains, anyway!«

Nej det måste vara bara för att Evangeline Lilly är snygg som hon får vara med killarna. Trots detta är det sannerligen inte lätt att ens förstå varför man sätter in en (en!!!) kvinnlig karaktär:

»Also, I don’t see why there must be a strong female character. They didn’t change The Hunger Games to give a strong male character to pander to boys. I don’t understand why we can’t enjoy the story as written.«

(Känner dock här att kommentatorn faktiskt tycker att Hunger Games hade vunnit på detta könsbyte.)

På en sida med The Hobbit-nyheter kan läsare rösta vad man tycker om tilltaget med nykomlingen Tauriel. Det finns inget alternativ i stil med »Äntligen, vilken fantastisk idé!« men däremot kan man rösta på att »det är okej men fel skådis i rollen«, eller min favorit:

»Sounds too much like trying to hook in female viewers at the expense of the storyline.«

Alla bokstavstrogna surpottor därute som klickade på detta alternativ (ni var 638 stycken, eller 18 procent av alla som röstade), jag har några frågor till er:

För det första. Ja så tänkte man kanske. Och? Vi är många kvinns nu som är griniga till gränsen av sammanbrott över att ständigt få titta på mäns aktiviteter på vita duken. Så om det kan locka oss att se filmen är väl det en bra anledning?

För det andra. Man förutsätter alltså att det bara kan vara varelser med snippa som uppskatta att det är fler kvinnliga karaktärer på vita duken?

Och för det tredje – hur skulle detta paja storyn? Tolkien nämner att det är mängder av skogsalver i boken, utan att precisera kön?

Och apropå om man förstör storyn genom liknande tilltag: Den första Sagan om ringen-filmen innehåller en av mina absoluta favoritscener i hela trilogin. Frodo har precis blivit knivhuggen av en av nazgülerna och en skärva från Mordor-bladet är på väg mot hans hjärta. Enbart Elrond kan läka honom, så vilken tur att en underskön, visst, men även duglig Arwen dyker upp i exakt rätt ögonblick! Scenen när hon med den döende Frodo framför sig i sadeln rider genom ett sandigt landskap är helt fantastisk. Det är något med att det är mitt på ljusan dag, att de enda träden är något slags stora enar, och så de sju ringvålnaderna med sina elaka stora svarta hästar som ser ut att när som helst få tag i henne… det är så nagelbitande snyggt gjort.

Men i boken är det inte alls Arwen som utför detta hjältedåd. Det är den manliga alven Glorfindel, en karaktär Peter Jackson valde att hoppa över i filmen.

Nu fick Arwen i och för sig i resten av filmen nöja sig med att vitklädd och porslinhyad och tårögd skrida runt och viska alviska kärleksbetygelser i Aragorns öra, men hon har denna mäktiga scen på CV:t i alla fall.

Men inte ens denna lyckade förändring från originalet har alltså lyckats blidka de troende.

Tyvärr är det nu så att det går ett rykte om Tauriel som även jag deppar över. Det är att hon skulle vara ett potentiellt kärleksintresse för Kili. Jag hoppas det inte är sant. Jag vill ha en hjältinna! Inte ett heterosexuellt alibi åt den stora mansskocken.

Jag ska byta spår här lite. Den här texten är inte en känga åt Tolkien som uppenbarligen inte var intresserad av att ha med kvinnfölk i sina böcker, skrivet är skrivet, det var för länge sedan då jämställdheten var kassare än nu, och då han inspirerades av nordisk mytologi och hjältesagor som är väldigt mycket äldre i en tid då jämställdheten var ännu sämre så tjänar det inget till nu att klaga på böckernas könsfördelning. Nu blickar vi framåt och jag vill rikta mig till alla som antingen skriver fantasy eller som konsumerar fantasy.

Fantasyvärlden (den västerländska pratar jag om nu) har haft det extremt svårt att frigöra sig från Tolkien – nio av tio fantasyvärldar är ett slags obestämd medeltid med bredsvärd, helstekta grisar, hästar. Och vita män. Männen är kanske korta (dvärgar) eller spetsörade (alver), långa (jättar), genomskinliga (andar) men nog tusan är det vita snubbar alltid.

Det är uppenbarligen så fruktansvärt svårt att ta sig ur den vita heteronormen. Det måste vara kungar som styr länder. Det ska vara blonda lockar under hjälmen. Kvinna bör vara vacker, räddas av stark man, sedan gifta sig med man. Få manliga ättlingar som för vidare blodslinje. Och så vidare.

Jag läste en väldigt bra artikel som handlade bland annat om den vita heteronormen i fantasy. Där sätter författaren Foz Meadows verkligen fingret på inkonsekvensen i dessa fantasivärldar:

»/…/it’s impossible for black, female pirates to exist anywhere, that pixies and shapeshifters are inherently more plausible as a concept than female action heroes who don’t get raped, and that fairy tale characters as diverse as Mulan, Snow White and Captain Hook can all live together in the modern world regardless of history and canon, but a black Lancelot in the same setting is grossly unrealistic.«

Fans och författare försvarar sina vita, manliga, heterosexuella världar med näbbar och klor och använder märkligt nog argumentet att det vore orealistiskt om världen inte såg ut på det viset.

Som jag brukar säga: det är ju hitte-på! Kan man hitta på att man kan flyga på en drake kan man hitta på att det inte är samma himla patriarkat i varenda fantasybok/film som i vår egen värld (hej Game of Thrones)!

Hur skulle Tolkien själv reagerat på att man ändrade på hans historia på detta sätt? Jag berättade om Tauriel-ilskan för min pappa, det största fantasyfreaket man kan tänka sig, tillika den som introducerade mig för Middle Earth vid späd ålder. Hans sms-svar löd:

»Jag kommer att tänka på en engelsk 1800-talsförfattare, Samuel Butler, som skrev »Det finns inget Shakespeare skulle tyckt bättre om än en bra vaudeville på Hamlet«. Nördarna kan ta sig i häcken.«