Weird Science
Gamla modellen är nya modellen

2013-04-22  

En dokusåpa om manliga modeller som ska visa att modellvärlden minsann inte är så glamorös som den verkar? Sign me up!

Ja, det ligger naturligtvis (fortfarande) »rätt i tiden« att spela ut modedoku-kortet även om det känns gjort in absurdum. Men när SVT är avsändaren väcks mitt intresse. Det gör att man faktiskt är benägen att tro mer på insäljandet av serien Modellpojkar som en avslöjande bild av en cynisk, hetsig värld. Det första som sägs i serien är just också detta. Att folk inte har en aning om hur hård modellvärlden är för manliga modeller. Folk har inte en endaste aning. Direkt citat.

Okej, tänker man ju uppspelt då. Visa mig motsatsen! Visa hur det verkligen är! Jag är redo!

Ett avsnitt senare och jag har ännu inte blivit upplyst om att modellyrket skulle vara ett extra krävande eller särskilt missförstått yrke. Snarare tvärtom, allt man redan visste om auditions och klippkort på direktflygen till Milano verkar stämma. Klagomålen från killarna handlar mest om att man måste gå upp tidigt och ibland bo på andra klassens hotell, kanske eventuellt dela rum med annan modell (»Man känner sig inte som en rockstar direkt«) eller i en lägenhet tillsammans med andra killar och kolla in brudar på nätet, kommentera deras lår och röka marijuana.

Jo, en och annan klagan om att det är jobbigt att bli bedömd också förstås men det är mer något som sägs för att man bör säga det förr eller senare. En annan säger lamt att alla människor har komplex över sin kropp. Sedan sväljer han en näve vitaminpiller och tar en cigg vilket ändå är avsnittets absolut bästa enskilda scen.

Nä, killarna som är med verkar ju inte direkt lida av systematiskt nedbrutet självförtroende eller liknande. Att bli bedömda efter sin kropp verkar inte besvära dem nämnvärt ändå. Den yngsta av killarna, Philip, säger att han egentligen hade räknat med att »bli Zlatan« men nu blev han visst »mannekäng« i stället. Han garvar. Jag oroar mig inte för honom. Tror han sover bra på natten.

Att de här dudesen lever i en parallell och bekymmersfri verklighet gör dem också gott och bidrar säkert också till deras mentala hälsa. En spelar Gudfadern på en liten bärbar keyboard längs gatorna i Milano helt utan ironi vilket tyder på extrem världsfrånvändhet och avsaknad av självdistans. Säkert hans räddning. I brist på andra avslöjanden om modellyrkets baksidor i programmet skulle i och för sig detta fenomen kunnas tas upp som en sådan. Världsfrånvändhet, avsaknad av självdistans och humor verkar drabba manliga modeller. Samt, i viss mån, brist på högre intellektuellt tänkade. En dude försöker på allvar att verka kännande, analyserande och smart. Han säger att man känner sig ju väldigt unik som manlig modell. Men sen lägger han hastigt till att alla människor är ju såklart unika. Men han själv, som manlig modell, är lite mer unik än alla andra som också är unika.

Hade det varit en kommersiell kanal som sänt det hade man kanske kunnat lägga in ett tävlingsmoment och på så sätt gjort killarna mer älskvärda, alternativt stramt profilerade. Deras dumheter skulle kunnat omvandlas till charm. Deras bleka personligheter hade kunnat förstärkas. Deras Derek Zoolander-drag blivit till humor. För nej, inte är det ett krav att alla medverkande modeller måste må dåligt och visa upp klart destruktiva och störande personlighetsdrag för att jag ska ta denna satsning på allvar. Nej, naturligtvis inte. Men jag blir besviken, snuvad rent utav, när SVT påstår sig vilja visa ett program som avslöjar modellyrkets glamour men sedan inte gör det.

De har ju dessutom ett bra upplägg med just manliga modeller, det skulle ju kunna vara potentiellt intressant. Men man utnyttjar det inte? I dagarna har man ju läst om modellagenturen som försökte headhunta utanför anorexi-kliniker. Nog måste det finnas stoff här? Och perspektivet manliga modeller skulle ju potentiellt sett kunna vara intressant. Får manliga modeller också höra att de har feta lår? Får manliga modeller erfara sexuella trakasserier i samma utsträckning som kvinnliga? Hur känner de inför problemet att bli raggade på enbart i accessoarsyfte? Är de rädda för att tjejer eller killar ska bli kära i enbart deras utseende och vara ointresserade av dem som personligheter?

Om man inte hittar den typen av stoff, och det kanske man inte gör, tycker jag att man istället borde profilerat programmet annorlunda. Då hade man, på vanligt kommersiellt manér, kunnat glamma till det. Nu är det killarnas tur att ta oss med bakom kulisserna på catwalken och så vidare. »Visst går det en rysning i kroppen när man kliver ut på scenen i en helt ny Dolce & Gabbana-kostym«. Den typen av gångbara kommentarer, den typen av välbekant upplägg. Det är det andra alternativet man har.

Men icke. Första avsnittet av Modellpojkar är enda stort självmål. Jag hoppas på mer från kommande avsnitt.