Weird Science
Döden är bara början

2012-11-09  

//Varning! Denna text innehåller spoilers!//

 

Uppmärksamma läsare kan ha noterat att jag tidigare frågat efter skildringar av proaktiv kvinnlig sexualitet i Weirdscience. Jag har önskat mig bort från sagans kyska oskulder och längtat efter berättelser om kvinnligt begär, rungade orgasmer och sex där kvinnliga subjekt får ta plats. Till och med min älskling Buffy får inte sexa loss utan att pojkvännen går och blir en ondskefull massmördarpsykopat. Det finns liksom inget hopp för det feminina knullet, har jag känt. Och som salt på såren – i varenda serie – lastgamla dudebros som får ligga i varje scen. Men nu tror jag att jag äntligen hittat lösningen. Den lilla transformation som varje manusförfattare behöver för att kunna låta sina hjältinnor begära, erövra och komma. Att jag inte sett det förut? Självklart spelar det in på en välbekant berättelse, där de dåliga flickorna, de som super, röker och slänger käft är de som får ligga (om de straffas för det sen) men med en liten fantastisk twist som gör att vi kan skippa den där sista parantesen: Gör din hjältinna till vampyr. Det är genialiskt!

Vi kan alla vårt vampyrmythos, vampyren som vår mörka spegelbild, våra allra djupaste perversioner och den egoistiska lustan personifierad, jada jada. Men den rollen har i ca 99% av fallen fått gestaltas av män, eller av någon birollsinnehavarinna i röd satinklänning, som dödas av i början av filmen. Att göra flicksnärtan i huvudrollen till en av dem gör att du kan skippa allt moralslafs som vi tyvärr fortfarande dras med, den om att kåta flickor är slinkor. Det är svårt att som i skräckfilmerna bli dödad för att man har sex, om man redan är död.

 

Elena i The Vampire diaries har i tre säsonger varit människa. Hon har dragits till både badboyvampyren Damon och Angel-kopian Stephen. För att vara i Twilights gyllene tidevarv har hon ändå låtits vara mer än en dam i nöd, även om det mest har berott på de båda odöda brödernas obändbara kärlek till henne, som fått dem att göra som hon säger. Men nu… I öppningsavsnittet i fjärde säsongen händer det. Jag hoppas genom hela avsnittet att manusförfattarna ska våga. Att de inte ska låta Bonnie rädda henne. För så fort som Elena slickar i sig blodet förändras serien, fan, kanske hela vamp-romgenren om jag ska vara dramatisk. För till skillnad från när Bella Swan blir vampifierad och inte har några som helst problem med det, är Elena inte en übervampyr från start. Hon brottas med sina intensifierade känslor, sin blodlust och sitt intensiva begär att få sätta tänderna i lena små pojkhalsar. Och vem skulle inte jubla när hon med superspeed lyfter upp sin pojkvän och i det närmaste kastar honom mot ett träd för att hon måste få knulla NU. Alltså, nu får inte manusförfattarna sjabbla till det. Inte låta Elenas vampyrism tas bort på magiskt vis, eller rygga för den berättelse som nu läggs upp för att berättas – den om det kvinnliga monstret. Som jag väntat.

(Ska sägas att jag hittills bara sett de två första avsnitten i Vampire diaries säsong 4, och att de redan kan ha slarvat bort min nya drömserie innan den ens fått börja. Jag vet inte ens om jag vågar titta vidare.)

Kvinnor som älskar massmördare

2011-10-28  

Han är ett monster. Han har dödat många, så många att man inte vill tänka på det. I samhällets ögon är han felaktig. Men i hennes ögon är han någon som är värd att rädda. Hon har sett något gott i honom. Hon vet att han går att omvända. Trots att hela världen har gett upp hoppet, trots att de som var honom närmast inte längre tror på att det finns något kvar av honom som är mänskligt. Hon tar hans hand och ser honom i ögonen och säger: Kämpa. Jag tror på dig. Jag tror på att du kan. Du kan inte vara ond, för jag älskar dig.

De heter Buffy, Elena, Mina, Bella. De älskar episkt. De älskar de där männen som andra kallar monster. De vet vad han har gjort. De har sett det. Men de älskar ändå. Inte utan smärta. Inte utan förlust. Men de älskar.

De här berättelserna har alltid inslag av förbjuden lusta, av makt och sex. Men det är inte den viktigaste ingrediensen i dem. Det viktigaste inslaget är sanningen att kärleken övervinner allt. Att hennes kärlek kan rädda honom från honom själv. Bara hon tror på honom så kan han bli en man. En god man.

Hon ger aldrig upp hoppet.

Mathias Flinck och Anders Behring Breivik får brev i fängelset från kvinnor. Kvinnor som säger att de älskar. Att bara de förstår.

Varför har jag aldrig sett parallellerna förut?

Och när vi berättar de här historierna om de sexiga mördarna och målgruppen är unga kvinnor så är det nästan lätt sälla sig till moralpaniktanterna. Herregud, vad är det vi lär dem/oss egentligen?

I tredje säsongen av Vampire Diaries försvinner emovampyren Stefan iväg på en massmördarturné. I det första avsnittet dödar han två unga kvinnor oerhört brutalt. Den ena tvingas se på när han biter huvudet av den andra. Ändå ska vi hoppas på att kärlekshistorien mellan Elena och Stefan ska få ett lyckligt slut. Att han ska få komma tillbaka. Bli förlåten. Och Elena slutar inte hoppas. Hon kämpar för mannen hon vet egentligen är en bra man.

Så hon fortsätter låta sig plågas av allt han gör och har gjort. För att han en dag ska komma ut på andra sidan, förlåta sig själv och älska henne tillbaka. Och för att hon då ska få känna sig hel.

Och också: Mannen framställd som ett vansinnigt, livsfarligt djur. Som bara kan lugnas av en ung kvinnas ömma omsorger. Och som i sin tur bara kan tillfredställas om det finns lite monster i hennes man. Den berättelsen. Som reproduceras i århundraden.

Denna masochism. Detta messiaskomplex.

Kära älskade Buffy, Bella, Mina och Elena. Den du behöver rädda är dig själv.