Weird Science
Harlan Ellison ger perspektiv på strejken

2007-11-11  

Mister Nice Hyde

2007-09-05  

Ännu en liten Kjell-pluggning av Jekyll härom dagen, och den påminner en förstås om det där förbjudna ämnet, den heta potatisen – ni vet vad jag menar. Alla har sett dem, men ingen vågar säga någonting om dem: annonserna för Jekyll & Hyde – The Musical. De stirrade mot mig från tidningen en morgon och vred hjärnbalken till ett stort frågetecken. Vad ÄR de? Vad föreställer de? Vad är det meningen att Mikael Samuelsson ska utstråla?

Ska det vara den fulla vidden av Mister Hydes ondska som skiner ur Samuelssons ögon? De är visserligen klassiskt mysko-skuggade men kröner ett leende som snarare säger »får det vara en liten påtår kanske?«. Det finns visserligen någonting odefinierbart läskigt över bilden, men om det är någon sorts »djurisk ondska« man är ute efter kan man lika gärna ha en bild på mumintrollet.

Kanske är det bara meningen att visa upp huvudrollsinnehavaren, men då måste man ju fråga sig vad man vill med mysko-skuggningen, för att inte tala om blodådrorna som omger ansiktet. Nä, om det var en annons för nån sorts Joe Labero-föreställning hade jag inte reagerat, men i kombination med orden »Jekyll« och »Hyde« blir bilden på det show-leende, låtsasskruvade ansiktet ett mysterium av ohemula proportioner. En modern svensk sfinx som hotar att strypa oss i sömnen (om vi lyckas få någon sömn, nu när vi har det här att grubbla över).

I brist på svar på denna gåta, fokuserar jag i stället på ett annat, mycket mindre mysterium i måndagens DN (ja, jag vet att det börjar bli tröttsamt med DN-bashing, men de lägger ju bollen precis framför foten på en). Ytterligare en fantasyfilm är »på gång«, heter det, och resultatet verkar lågmält och finstämt, enligt »rykten«. Ärligt talat, tror de inte att läsarna surfar på nätet? Man måste inte vara någon Weird Underbird för att veta att Bron till Terabithia hade utlandspremiär för något halvår sedan, till överlag riktigt bra recensioner. Visst är det värt att upplysa om att filmen är på väg till Sverige, och en icke svenskspråkig import-dvd (som ju också finns att få tag på redan) gör kanske inte alla glada – men »på gång«? »Rykten«? Snälla nån.

(Förresten, enligt rykten tror Croneman att Birros nya teveserie, som lär vara på gång, kan bli riktigt bra.)

Med DN i urtiden

2007-08-17  

Hemkommen från sommarstugan finner jag att DN:s filmredaktion måtte haft en bra mycket längre semester än jag själv, eller så har de letat filmnyheter ingjutna i bärnsten. Avslöjandet av handlingen i Jurassic Park 4 är hur som helst knappast månadens scoop, även om DN påstår att »nästan alla talar om« den; faktum är att det just idag är exakt tre år sedan det gick att läsa om just detta i Ain’t It Cool News recension av vad som då var den senaste versionen av manuset.
Om det verkligen fortfarande är beväpnade, hyperintelligenta superdinosaurier som gäller för filmen, så är det förstås helt rätt väg att gå. Det har gått många år sedan den retro-revolutionerande ettan, och efter en matt och otrevlig tvåa samt en frisk bagatell till trea är det inte mer än rätt att böja exploitationkurvan rakt ner i Teenage Mutant Dino-träsket.
I alla fall inte om manuset fortfarande, liksom det från 2004, är signerat – och det här bra mycket intressantare än uppgiften om Sam Neills avhopp, inte heller den särskilt färsk – John Sayles.
Men det är väl att hoppas på för mycket.

(Det är ännu alldeles för många månader kvar tills vi får se Sayles Honeydripper, tyvärr – men sporadiska uppdateringar om läget kan fås här. Senast en bloggning från i förrgår av Sayles själv, på ämnet »the first rock and roll song«.)

…två Det var en gång är en gonggong…

2007-03-09  

En liten box-sammanfattning inför helgen: PAN Vision låter hälsa att de distribuerar Det var en gång för finska Data Mate, och att de inte visste att det saknades två avsnitt. »…tydligen är det som så att episod 25-26 är försvunna och kunde därför inte inkluderas i boxen. Det är ju jättetråkigt men de skall ha försökt allt men inte lyckats få tag på dessa.«
Vill man se avslutningen på historien får man således slipa sina språkkunskaper och skaffa den franska boxen, där »alla 24 episoder« faktiskt är 26 épisodes (såvida man inte är obotlig Peter Harrysson-nostalgiker, givetvis).
(Rymdserien betecknas som »kommande« i releaseplanen, för övrigt, men inget datum är satt.)
Angående Uppdrag mord så motsvarar den just utkomna, svenska säsong 1-boxen den amerikanska complete seasons 1 & 2 – andra säsongen var ju bara fyra avsnitt – men av det digra extramaterialet på USA-utgåvan verkar inte någonting ha klarat passagen över Atlanten. Man får väl hoppas på att själva avsnitten är korrekta och fullständiga, annars är väl det enda raka att slipa sina språkkunskaper och skaffa den amerikanska 7-säsongs-megaboxen.
Och slutligen en liten liten grej jag inte sett rapporteras någonstans: Monty Python’s Flying Circus är äntligen på gång på region 2 och 4, enligt uppgift remastrad och förhoppningsvis utan klippen som hållit en från att köpa amerikanska boxen i flera år! Komplett australiensisk box 28 mars, engelsk säsong 1-box 26 mars (som följs av övriga tre säsonger under nästkommande tre månader).

En Det var en gång är ingen Det var en gång

2007-02-28  

Någon här vars första möte med Bachs Toccata och fuga i D moll var i den franska tecknade teveserien Det var en gång, i slutet av sjuttiotalet? Ett par stycken, OK. Kanske rentav någon animationsnostalgisk nog att överväga ett köp av dvd-boxen med hela serien, nu när den kommit i Sverige? Inte fler? Kom igen nu, ärligt.
Tänkte väl det. Det är ingen fara, nostalgi är ett fullt tillräckligt skäl och serien ÄR ju dessutom väldigt lärorik och pedagogisk. Så vitt jag minns.
Men innan ni klickar på den där »beställ«-knappen, ta en extra titt på den lilla texten längst ned på framsidan, där det står »innehåller alla 24 episoder« och var medveten om att det är en förkortning av truismen »denna box innehåller alla 24 episoder som boxen innehåller«. Huh? Va? Jo, för teveserien hade nämligen 26 avsnitt, varav de sista två inte verkar vara med i boxen. Varför PAN Vision tycker att historien gott kan sluta vid förra sekelskiftet vet vi inte, men vi har skickat ut våra agenter för att klura på saken (på PAN Visions hemsida står det ännu »26 avsnitt«). Under tiden, passa er för den här inkompletta utgåvan, om ni inte är en sån som struntar i de sista kapitlen i varje bok, eller faktiskt gillar att TV4 alltid låter Lost ta säsongsuppehåll när det är två avsnitt kvar.
(Själv verkar jag inte vara tillräckligt nostalgisk för att vilja skaffa boxen, men jag har gnolat på Michel Legrand-temat till rymduppföljaren ända sedan jag hörde talas om den här historien.)

Måndagsmys med John och Maggie

2007-02-05  

Skönaste avslutningen på en måndagkväll: vila ögonen på toppentrivsamma bilder från inspelningen av John Sayles kommande film Honeydripper. Inspelningen avslutades nyligen och klippningen bör vara igång NU. Premiär i höst.

SVT-scoop om HD-DVD!

2007-01-10  

Formatkriget är över! DVD:ns efterträdare heter Blu-ray, berättade Rapport i tisdagssändningen. Det konkurrerande formatet HD-DVD nämndes inte med ett ord, så man får anta att Rapport har fått information som ingen annan hört – kanske från den butikschef för Sony Center som intervjuades i inslaget (och han borde väl veta, eftersom Sony är ett av de företagen som bara står bakom Blu-ray, och inte HD-DVD).
Men i de inköpta bilderna från CES-mässan i Las Vegas skymtas faktiskt LG:s kombospelare i ett ögonblick – och på den, HD-DVD-loggan. Förvirrande! Vad ska tittarna tro?
Det hade kanske varit bättre att begränsa reportaget till Sony Center.

Nyårslöfte! Världarnas krig väck ur huvet NU!

2007-01-02  

Häpp! 2007, och jag som tänkt låta bli nyårsbloggande känner ändå ett behov av att driva ut en demon som plågat mig hela det jäkla gångna året, ja längre än så. Ljudet av trebenta utomjordiska krigsmaskiner har ekat i mitt huvud ända sedan 2005 års mest chockerande filmupplevelse, men det är inte Spielbergs Världarnas krig jag talar om. För medan den var överraskande brutal (och anmärkningsvärt boktrogen) kom det en annan film som våldsamt attackerade sinnen och förstånd på ett mycket lömskare sätt. Nämligen det lilla oberoende bolaget Pendragon Pictures förstummande version av Wells roman, regisserad av Timothy Hines.
Purister hade höga förhoppningar på denna, eftersom de av någon anledning alltid velat se marsianerna spöa skiten ur viktorianska Londonbor; samtidigt var den omgiven av väldigt negativ förhandsbuzz och hur troligt var det egentligen att ett gäng amatörer från Seattle skulle måla upp en trovärdig bild av en utomjordisk attack i förra sekelskiftets England?
Tja, helt omöjligt vore det ju faktiskt inte. Talangfyllda entusiaster kan komma långt med dagens datorteknik (se på finländarna som gjorde Star Wreck, eller ännu hellre Lovecraft-fantasterna som gjorde en alldeles charmerande stumfilm av Call of Cthulhu), särskilt om de leds av en begåvad eldsjäl med en vision.
Nu visade det sig tyvärr att Timothy Hines inte är någon sådan. Eldsjäl med en vision, kanske, men absolut inte talangfull. Han är snarare en sorts inverterad Peter Jackson, som lyckas göra allting fel och dessutom misshushålla med de resurser han ändå har. Och när jag säger att allting blivit fel, menar jag ALLTING. Pendragons War of the Worlds är uselt skriven, pinsamt spelad, dåligt fotograferad, kasst klippt och dras dessutom med chockerande dåliga specialeffekter – man har använt sig av alla knep George Lucas tagit fram under de senaste årtiondena, och visat att med den lättanvända och billiga – men avancerade – teknik som finns för persondatorer nuförtiden, kan man få fullständigt katastrofala resultat.
Filmen är så outsägligt usel att det är omöjligt att beskriva. De jag har visat valda delar av den för, har suttit med vidöppna munnar, stumma av häpnad. Men då får de bara se de mest uppenbara sakerna, som de fullständigt häpnadsväckande kassa effekterna, eller det totalt talangbefriade skådespeleriet. I små små doser kan de till och med förledas att tro att det ligger något litet värde i filmens stilisering. Vad de inte kan få en bild av i dessa smakprov, och vad som också är det ena skälet till att jag inte bara kan släppa tankarna på eländet, är att filmen är T R E T I M M A R L Å N G. Det är alltså inget vanligt lättvindigt försök att göra en snabb exploitation-film eller tjäna lite snabba pengar genom att surfa på Spielberg-vågen, utan det är verkligen ett försök att göra ett EPOS. För tittaren som förväntar sig en underhållande kalkon-kväll, infinner sig efter ett par timmar en direkt känsla av illamående. Varför har de gjort det här? Har ingen, ingen alls, insett att det är uselt? Varför har ingen satt stopp? Den fick aldrig biopremiär, men varför stoppade ingen missfostret innan den pressades på DVD? Och varför kan jag inte sluta titta, och vem kan jag tala med om det här?
Det andra stora skälet till att filmen är svårt att släppa, fast den bara är en amatörproduktion som kanske borde betraktas som ett hedervärt försök bla bla bla, är att Hines överallt på nätet visat sig vara en fullständigt distans- och humorlös lögnhals med ett enormt uppblåst ego. Han tar varje tillfälle i akt att försöka framställa filmen som en professionell produktion (hade han erkänt att den är en amatörfilm hade han förvisso givit alla amatörer dåligt rykte), han hävdar bestämt att filmen faktiskt ÄR bra, vad »smutskastningskampanjen« än försöker göra gällande, han anklagar Paramount och Spielberg för hot och falskspel, han anklagar serieförlaget Dark Horse för plagiat.
Men filmen ÄR verkligen usel, obeskrivligt usel, så fruktansvärt fascinerande usel att jag önskar att ni alla kunde se den fastän jag samtidigt måste avråda alla utom de mest dumfanatiska anhängarna till boken (sådana som jag själv) från att slösa pengar på den vedervärdiga produkten. Av alla Världarnas krig-titlar som kom förrförra året, är den trots ambitionen att göra boken rättvisa den som ger MINST heder åt källmaterialet. Och det var MÅNGA titlar som kom: Spielbergversionen på bio och DVD, ny DVD-utgåva av Pal/Haskins-versionen, ytterligare en direkt-till-DVD-lågbudgetfimatisering (riktigt underhållande), och ett DVD-R-bolag hade till och med hittat en totalt okänd pilot till en teveserie som George Pal försökte sälja in. Till på köpet: remastrade HDCD-utgåvor av Jeff Waynes gamla rock-opera.
Till och med den bedrövliga teveserien från 1988 kom i en DVD-box, och inte ens den kunde mäta sig i uselhet med Pendragonfilmen. Eller, tja. Kanske det blev dött lopp där – fast teveserien, outgrundligt dålig, var ändå på riktigt, på något sätt. Hines trafikolycka till styggelse är mer en man-made naturkatastrof än en film.
Puh! Nu har jag fått det ur mig. Hoppas jag kan hålla systemet fritt nu, åtminstone tills Jeff Waynes datoranimerade filmatisering får premiär om något år eller så…

Weird Sciences gubbgnälliga rymdskyttel-nedräkning

2006-12-07  

Slog på teven medan jag jobbade lite igår kväll, och snappade upp lite av fyrans Fuglesang-dokumentär. Den verkade sådär bombastiskt fån-dramatisk som det verkar som att astronautdokumentärer måste vara, med pampig fejkorkester och slow-mo-bilder. Har jag för mig, jag kollade inte så noga. Efter en stund blev jag mer och mer irriterad över tonfallet, innan jag upptäckte att min fru knäppt över till tvåans Fuglesang-dokumentär, som hade ungefär samma dramatiska musik och ödesmättade formuleringar. Verkade det som. Jag försökte bara koppla bort det, tills jag hörde vad de berättade om radiokontakten med den olycksdrabbade rymdfärjan Columbia – »därefter bara tystnad och statisk elektricitet«. Vad? Menar de »knaster«? »Brus«? Nog för att man är van med att höra engelskans »static«, men vad tusan.
Försökte fortsätta ignorera teven tills jag hörde »snart 50 år gammal tror han inte att det här blir hans första och sista rymdfärd«. Eh. OK, jag förstår vad de menar, men som betoningen låg på »första«… alltså, visst tusan blir det hans första? Vid det här laget tyckte jag att det var lite väl slafsigt gjort det hela.
Lite senare pratade min fru och jag om hur vi, när vi var ganska små, slukade alla vetenskapsprogram på teve – Carl Sagans Kosmos var enormt stor för mig, och Vetenskapens värld var ett regelbundet måste. Men nu för tiden… när min fru frågar sina gymnasieelever om något vetenskapsprogram på teve är det nästan aldrig någon som sett – och de är ändå naturvetarelever.
Å andra sidan… vi kollar kollar inte så ofta på vetenskapsprogrammen heller, min fru och jag. Var det någon allmän vetenskapstrend då, i början av 80-talet, eller var programmen bättre? (Vill inte säga någonting om Vetenskapsmagasinets allmänna kvalitet, men i ett avsnitt härom året översattes »silicon« konsekvent med »silikon«, vilket väl tog folkbildningen någon grad i fel riktning och skulle ha gett min frus elever visst huvudbry om de nu hade tagit sig tid att se det.)
Eller så var det bara mitt stora rymdintresse som fick mer näring på den tiden då rymdfärjan var ung och Voyagersonderna plåtade gasjättarna med jämna mellanrum.
Jaja. Kosmos finns på DVD i alla fall. Fortfarande riktigt, riktigt skoj.

I am the wild blue yonder

2006-11-29  

Nummer ett på november månads alternativa superhjältelista, finfint tajmat med Batmanuels gästspel i kvällens TV4-House:

1. Patrick Warburton är The Tick!
Seinfelds »Puddy« fyller ut den blå muskeldräkten till perfektion, med ett naket ansikte ansträngt av korkat ädelmod och övermåttan vältalig enfald. »Who can deny the snazzy of that? Are you denying the snazzy of that?«
Ynka nio avsnitt, ojämna men ändå förvånansvärt snabba att hitta formen, var på tok för lite – men kanske hade det inte hållit i längden. Nu får man njuta i små doser.
»We’re more than a duo… we’re a duocracy.« Alla dessa repliker som inte går fram i skrift, som kräver åsynen av »fästingens« ögon, kisande i någon sorts kraftfullt frampressande av uppriktigt godhjärtad dumhet. Ögonen, tonfallet – och inte minst, antennerna.
Tonfallet, som medan antennerna antyder sinnestillståndet, nästan alltid är detsamma – vare sig han peppar Arthur eller grälar med en kaffemaskin.
»Armless bandit… empty your bladder of that bitter black urine men call coffee! It has its price and its price has been paid! Java devil, you are now my bitch.«